Eneus-bloggen: Camp Eneus tackar för sig!
MFF beger sig till Pireus för match mot Olympiakos i sista omgången i årets upplaga av Champions League. Himmelriket hänger på och följer varje (nåja...) steg de tar.
Münchens flygplats. Onsdag eftermiddag.
Camp Eneus har nu lämnat Aten. Magnus bagarväcktes och flög redan vid 10-snåret. Sånt sysslar inte jag med tog istället ett plan vid en något humanare tid. Grannen på planet hävdade att det borde vara olagligt att vistas i München utan att ha druckit åtminstone en öl. Så det var inte så jävla mycket att be för och nu sitter jag här, med en nyupphälld öl som tydligen ska heta Fischer's framför mig.
Trots förlusten har upplevelsen av Athen varit förträfflig. Dessutom är det en oerhöd ynnest att få följa MFF såpass nära som vi nu har gjort. För mig som fått äran att delta vid ett camp för första gången har det motsvarat alla högt uppställda förväntningar.
Med det sagt: Stort tack till er som följt från himmaplan och ett lika stort tack till alla de himmelsblå vi fått äran att prata med nere i Aten under det här tiden. Ni representerar som vanligt MFF på allra finaste sätt.
På återseende!
/Carl (& Magnus)
Tillbaks på hotellet. Tisdag natt.
Champions League-äventyret är över för den här gången. Besvikelsen blir naturligtvis stor när vi två gånger om lyckas kvittera och känna hopp om den där Europa League-platsen. Samtidigt går det inte att hävda att vi är det bättre laget den här gången heller. Olympiakos skapar otroligt mycket fler chanser och känns hela tiden som lite, lite bättre och lite, lite distinktare. Då går det så här och det är egentligen inget konstigt med det.
Upplevelsen av atmosfären var mäktig. Den rödvita väggen höll visade under stora delar av matchen upp en imponerande ljudkuliss. Samtidigt är det tydligt att fokus från många på läktaren i lika stora delar ligger på att störa motståndarna som att stötta det egna laget. Det skreks, viftades och hånades konstant. Den delen är jag tacksam över att vi oftast slipper se hemma i Malmö.
Dessutom ska det ha gjorts apljud från representanter från den grekiska journalistkåren i samband med att Adu visats ut på övertid. Varken jag eller Magnus uppfattade detta, men flera av de som satt runt omkring oss påstod att så var fallet. Förjävligt och avgrundsdjupt ledsamt i så fall. Det är bara att hoppats att UEFA-delegater uppmärksammat.
Magnus for efter matchen runt i mixed zon och fångade spelare och ledare samtidigt som jag skrev matchrapport. Nu är vi hemma på hotellet efter att ha blivit semihustlade av taxichauffören på vägen hem.
MFF lämnar nu Aten, men Mattias Conchas tröja kommer att finnas kvar på Karaiskakis. Varför, undrar ni nu. Det är nämligen så att Olympiakos löpande hänger upp tröjor från de motståndare de möter i Champions League i sitt museum. Patrik Jandelin valde då på förfrågan att lämna över Mattias tröja. En fin liten hyllning.
Mattias har delgett klubben att han står till förfogande om de vill ha honom i någon annan roll nu när han inte spelar vidare, men har ännu inte fått något besked. Magnus passade då att göra ett värvningsförsök till Himmelriket med hänvisning till att vi alltid är i behov av duktiga krönikörer. Så vem vet, kanske går det i lås. Vilken jäkla värvning det hade varit. Håll tummarna och skicka ett blixtbrev till tomten för vår räkning.
Snart stänger Camp Eneus laptop-locken för idag och går till sängs. Klockan tickar mot två lokal tid och det väntar en hemresa imorgon bitti.
/Calle
Karaiskakis, tisdag, 64 minuter till match
Startelvan är släppt, och Åge bjuder på en överraskning:
Robin
Ricardinho - Halsti - Helander - Konate
Tinnerholm - Eriksson - Adu - Forsberg
Thelin - Rosenberg
Och klacken är på plats. "Vi älskar Malmö" testades nyss. Hemmaklacken tyckte inte den höll.
/Magnus
Karaiskakis. 2 timmar till match.
Efter att ha avnjutit frukosten på hotellet begav jag och Magnus oss ut på stan för att försöka skapa oss en bild över hur det är att vara i Aten i egenskap av att vara turist. På förhand hade vi planerat ut en runda som vi trodde skulle gå snabbt och smidigt samtidigt som det skulle uppfylla våra sightseeing-önskemål. Rundan inbegrep att åtminstone få så parlamentet, besöka stadsdelen Plaka och bevittna både Akropolis och Zeustemplet. På vår väg hann vi dessutom vandra längs den stora shoppinggatan (även om just detta var en ren tillfällighet och inte heller särskilt givande). Inte så illa pinkat på ett par timmar. Utöver detta hann Magnus också ge mig som bärsnovis en grundlektion i ölkunskap. Min övertygelse om att Stella Artois är att bevittna som ölvärldens version av Markus Rosenberg är nu skakad i grunden.
Slutstationen för vår runda var James Joyce Irish pub, där de flesta MFF:are förväntades ladda upp. Resultatet av vårt besök ser ni i såväl en artikel som i en bildspecial som redan ligger ute.
Vi har precis ankommit till Karaiskakis och inväntar nu avspark. Ännu har vi inte serverats något Champions League-värdigt i fikaväg i pressrummet. Ryktet säger att årets höjdpunkt på den fronten uppnåddes i Turin och att det då serverades såväl tre sorters baguetter som baristaserverat kaffe. Något som Camp Lavazza kanske kan verifiera? Om ungefär en och en halv timme är det avspark och vi förväntar oss ett jävla tryck. Och självklart tre poäng.
Tills vidare!
/Calle
Pireus. Måndag kväll.
Efter en lång och intensiv dag börjar vi nu så smått att avveckla vår måndag. Förutom att spelarna låg efter i planeringen och inte anlände till hotellet förrän vid 4, långt efter utsatt tid, har allting flutit på så som vi hoppats. Förutom att ha retats lite med oss har internetgudarna huvudsakligen varit med oss, vilket vi tolkar som ett gott tecken inför morgondagen.
Det är för övrigt inte det enda som tolkats som ett gott tecken idag. En av våra himmelsblå kamrater på hotellet berättade att de under gårdagen haft problem med en mindre läcka i sitt rum, vilket resulterade i att de istället blev uppgraderade till sviten. Ett gott tecken, tyckte han, och vi kunde inte annat än att hålla med.
Förutom att ha irrat omkring i kyrkor, försökt förstå oss på grekiska vägskyltar och åkt taxi har vi hunnit med en massa Eneus-jobb. En massa intervjuer har genomförts; utöver de som redan publicerats kommer det ut en Magnus-signerad intervju med Adu imorgon. Jag har dessutom sunnit länge tillsammans med vår supertrevliga SLO, Pierre Nordberg. Med hänvisning till dess omfattning får ni dock troligtvis vänta på slutresultatet av denna tills senare.
Det dyker upp lite smått och gott under förmiddag och tidig eftermiddag imorgon. Jag och Magnus har samtidigt köpt loss lite tid som vi tänker spendera i turistandets tecken. Sightseeing-rundan avslutas självklart på James Joyce Irish Pub, där vi ämnar fånga upp lite supporterröster i vimlet.
Nu ska jag och Magnus bege oss ner till hotellbaren och dricka en i våra ögon välförtjänt öl innan läggdags. Hörs imorgon!
/Calle
Pireus, måndag 19.13
Nu är vi åter på hotellet medelst något som mest kan liknas vid en svarttaxi (chauffören var AEK-supporter för övrigt). Vi lämnade tidigare spelarhotellet och tog oss till Karaiskakis för presskonferenser gånger två, samt en meningslös kvart av MFF-träning. Om den sistnämnda kommer inga rapporter framöver, men däremot från de förstnämnda. Och därefter då alltså taxi hit till Theoxenia Palace. Där det både syns och hörs en del malmöiter.
Men först, innan vi lägger ut något, ska vi ut och äta något. Vi har levt de senaste 8 timmarna på kaffe, så sockernivån är just nu på en löjligt låg nivå. Emellertid, medan jag skriver detta, lägger Calle sista handen vid en bildspecial (med en sakral touch). Den kommer strax.
I morgon bitti kommer en intervju med Enock Kofi Adu, som vi medvetet valt att spara. Inte för att den är något fantastiskt i sig, utan mer för att inte publicera allt samtidigt./Magnus
Aten, måndag 15.11
Vi sitter sen en dryg timme på spelarhotellet, ett stenkast ifrån Akropolis. Tanken var att spelare och ledare skulle ha kommit ungefär i detta nu, kanske till och med ännu tidigare, men planet från kalla norr blev försenat på grund av turbulens.
Nu är det senaste att de anländer runt 15.30. Då ska vi vara redo, liksom de andra 20-talet från media som hänger här runt om på det gigantiska hotellet.
Efter att vi gjort intervjuer stannar vi kvar här och skriver och tar en taxi till Karaiskakis för presskonferens och träning.
Stay with us./Magnus
Pireus. Måndag morgon.
Eneus-truppen har nu vaknat och rest sig från sina sidenlakan på sitt femstjärnsrum. Frukostbuffén gjorde inte bort sig; kaffet var gott, baconet fett och sötsakerna söta. Gott så. Naiva som vi var späckade vi vår förmiddag med utomhusevent, med den bergsäkra tron om att solen alltid skiner vid medelhavet. 8 timmar senare vaknar vi upp till en väderlek som inte hade fått en sydsvensk marsdag att skämmas. Det spöregnar ordentligt. Men för några som är vana vid malmöitiskt benmärgsvind och sidledsregn respektive... Varberg, är det här inget hinder. Vi pallrar oss helt enkelt ut ändå och ser vad vi lyckas producera.
Vi och Fotbollskanalen-delagationen har börjat få sällskap av lite himmelsblå på hotellet. Än sålänge andas det inte riktigt "Invasion Aten", men gissningsvis är det många som anländer idag. Enligt våra källor (våra himmelsblå fränder på hotellet) stötter man emellertid på en del inne i stan, vilket ju skvallrar om det kanske blir en del imorgon också. Fortsättning följer.
Nu ska jag och Magnus ta på oss alla kläder vi packat ner och bege oss ut i kaoset. Vi återkommer under eftermiddagen med rapporter från vårt äventyr.
/Calle
Det regnar. Jättemycket.
Pireus, söndag 23.34
Så har även den andre kommit fram till Pireus och hotellet. Den andre tog vägen via Istanbul och det var ju billigt och bra från Göteborg, men det tog också sin tid att komma fram. Men vad gör man inte för att spara på Himmelrikets surt förvärvade pengar (och det sagt utan ironi, vi är oändligt tacksamma för alla stora och små slantar som kommit in till vårt konto genom insamlingar).
Däremot bor vi lyxigt. På Hotell Theoxenia Palace. 5 stjärnor minsann. Men det ska sägas att Calle och jag har betalat hälften själva. Och när man hittar ett så här ytterst tjusigt hotell, nära beläget till Karaiskakis dessutom, för 2200 kronor för alla tre nätterna, ja, då slog vi till.
Så här sitter vi nu i lobby-baren över varsin öl. Calle jobbar med en bildspecial (han är yngst, han får slitgörat), medan jag pillar med min Måndag morgon, som jag skrev på planet hit... högst osäker på om jag någonsin skulle få se den publicerad. Men mer om det i morgon.
Vid ett bord lite längre bort sitter Fotbollskanalen-folk, med Ekwall i täten. Vi var framme och hälsade på dem som de väluppfostrade männiksor vi är. De blev så till sig att de blygt sa sina namn och sen vände de bort sina ansikten och började prata med varandra i stället.
Nu ska jag beställa en Mythos till. Klockan är snart midnatt (tidsskillnaden är alltså 1 timme), och det är ju en dag i morgon också. Som det heter. Men först som sagt, en öl till. Calle har nog rätt mycket jobb kvar. Stackaren./Magnus
Pireus. Söndag eftermiddag.
Hälften av den delegation som utgör Eneus-styrkan har nu anlänt till Aten. Resan har gått alldeles för smärtfritt. Allting har fungerat. När man flyger via connection blir man alltid förvånad när saker och ting faktiskt går som det ska längs hela reseprocessen. Bara för det blir väl Magnus strandsatt i någon perifer avkrock till flygplats, långt ifrån önskad destination. Nåväl, fler oliver och mer ouzo för mig i så fall.
Med hänvisning till den sena ankomsten för framförallt Magnus kommer vi nog inte hinna vara särskilt produktiva när det gäller skrivande ikväll. Imorgon däremot, då blir det full rulle från start. Vi har inte den exakta planeringen framför oss just nu, men utgångspunkten är i vart fall att vi är med och möter upp spelarna med entourage när de anländer imorgon eftermiddag. Exakt vad det resulterar i återstår att se, men ett gäng intervjuer och dylikt kan ni räkna med. Sen rullar det på med presskonferanser, träningar och hela tjottaballongen. Så sysslolösa lär vi inte sitta. Tur det. Det hade varit för jäkla tradigt.
Nu ska undertecknad bege sig ut och jaga söndagsmiddag. Tror ni de har köttfärslimpa i Aten?
Och för er som redan börjat undra gällande foton; det kommer, det kommer!
Ha det mästerligt sålänge!
/Calle
Lund. Lördag förmiddag.
Sista Champions League-matchen för den här gången och sista campen för detta året. Men deppa inte, mina vänner, ty än är det inte slut på det roliga!
Visst var det det här vi hoppades på om när lottningen genomförts? En sista avgörande match där ett fortsatt Europa-spel står på spel. Förvisso drömde vi att det var Champions League-åttondelar det skulle handla om då, men en Europa League-sextondel är fan inte heller kattpiss. Det skulle vara en fantastisk bedrift och en ära att få bevittna.
Det kommer bli en tuff, jämn och förhoppningssvis spännande sista gruppspelssvängom. Himmelriket, representerade av mig, Carl Angerborn och kollega Magnus Johansson, är här och håller er i handen under hela dansen. Undertecknad åker ner till Aten imorgon och anländer (förhoppningsvis) under eftermiddagen. Den äldre i resesällskapet reser vid en något bekvämare tidpunkt och trillar (förhoppningsvis) in vid kvällningen. Vad jag ämnar göra i väntan på att Magnus förärat Aten med sin närvaro står ännu skrivet i stjärnorna (de 21 till antalet). Kanske ägnar jag mig åt grävande journalistik eller wallraffar mig in Olympiakos ledningsgrupp. Kanske svingar jag bägare med himmelsblå bröder någonstans. Troligast är dock att jag snabbscoutar Pireus, då det såväl är där som matchen ska spelas som där vi ska bo.
Boende, ja. Såhär i jule- och mästartider har vi två själva valt att pynta upp lite extra och uppgradera det standardboende som vi annars skulle på till något lyxigare. För någon som i semestertider annars är van vid att byta studentlägenheten mot skitiga hostel eller motorvägsnära motel känns det lite som att resa mot himmeln.
I vanlig ordning kan ni förvänta er intervjuer, rapporter, bildspecialer på kyrkor, fårreferenser och annat dylikt. Förhoppningsvis har vi till skillnad från många tidigare camper de sydeuropeiska internetgudarna på vår sida. Har vi det blir vi lika svårstoppade som Isaac Kiese Thelin är för allsvenska försvar.
See you on the other side!
/Calle
PS. De flesta av er undrar säkert vem Eneus är. Kanske tänker ni att det är någon gammal himmelsblå spelargrek vi lyckats identifiera och valt att hylla med ett campnamn. Kanske tror ni redaktörerna tappat konceptet och tvingat oss att döpa lägret efter något fårskrälle de stiftat bekantskap med. Eller så tror ni att det är en lokal öl. Jag vet inte vad ni tror. Faktum är dock att Eneus är snubben som konstruerade den Trojanska häst som bildmaestro Peter Lind så snyggt fått in i bloggbilden.
