Fedel om Zlatan: "Micke kunde inte hantera honom"
Under några år var Jonnie Fedel och Zlatan Ibrahimovic lagkamrater, och vi får här höra den tidigare målvakten berättar om en exceptionell talang med en räv bakom varje öra.
”Det första riktiga minne jag har av Zlatan är från en träning vi hade, jag tror att det var på plan 3, där han verkligen visade vilken enorm potential det fanns i den unga kroppen. Han gjorde en del riktigt imponerande saker på planen mot några erfarna spelare. Det glömmer jag aldrig hur det såg ut. Då ska man veta att detta var runt 1998, då han ännu inte ens var med i A-truppen. Det var först året därpå som han så att säga på riktigt anslöt.
När han verkligen var som bäst på träningarna de här åren, och när alla bitarna föll på plats, då var han exceptionell. Han var fantastisk, det går inte att komma ifrån. Sen hur det kommer sig att han har tagit sig dit han är idag, det är en hel del olika komponenter.
För det första har han ett jävla driv själv, killen. Det är givetvis en av de allra största anledningarna till att han har blivit så bra. Sen älskar han fotboll, det har han alltid gjort. Den här kombinationen med bakgrund och vinnarskalle och den fantastiska talangen, plus en gnutta tur, det ska inte glömmas bort i sammanhanget, har tagit honom dt han är idag. Svårare än så är det inte att bli en världens bästa, ha ha ha.
En del människor menar att han tog för sig de där första åren. Så skulle jag inte uttrycka det, hellre då säga att han visade framfötterna. Det var mer på slutet när det började gå mot en övergång till Ajax som han tog för sig. När han kom upp så tycker jag att han var lyhörd och visade att han ville lära sig.
En rolig sak var att han också hade en räv bakom varje öra när vi var i omklädningsrummet. Det var något som jag gillade; jag tyckte han var en frisk fläkt. Men vad det handlade om för hyss håller jag för mig själv. Det är som med Las Vegas: what happens in Vegas, stays in Vegas. Det är samma sak med ett omklädningsrum. Omklädningsrum är ett eget område och det som hänt och sagts där, det är minnen som får förbli privata för dem som var med.
Men så här kan jag säga i alla fall: han hade mycket grejer för sig, och allt var kanske inte helt uppskattat av alla.
I omklädningsrummet fanns det förstås även då grupperingar, och detta ska inte tolkas som något annat än för vad det är, och vissa av människorna i grupperingarna… om de var lite trötta på Zlatan i slutet av hans tid i MFF? Ja, det kommer man inte ifrån.
Samtidigt är det ett omklädningsrum och vi är en jävla massa individer och vi är alla olika. Här kom en ung kille som inte alltid rättade in sig i ledet och som fick luft under vingarna när kontraktet med Ajax var klart, och som kanske visade det lite väl tydligt enligt några… Det är klart att där blev en del sura miner på en del håll.
På det stora hela… att han tog för sig som han gjorde där, det var bara bra liksom. Det behövdes, och skadade mig veterligen ingen.
Om jag då kände igen mig själv i honom? Nej, det kan jag inte påstå. Vi är nog uppfostrade på två olika sätt kan man säga. Så därför kan jag inte säga att jag på den tiden kände igen mig själv i hans sätt att vara och uttala sig. Däremot delade och delar vi den oerhört starka viljan att vinna och att inte förlora, det är en gemensam faktor och som vi respekterade hos varandra.
Du vet, när han kom upp till laget var jag 33-34 år gammal och såg slutet på min aktiva karriär. Vi hade lite olika sätt att se på saker och ting kan man säga, men kanske att jag hade lite lättare att se mellan fingrarna vad han gjorde än vad en del andra hade.
Så jag tycker nog att vi hade en rätt bra relation, han och jag. Det var två sydländska temperament som kunde kollidera emellanåt men där vi efter ett tag tittade på varandra och började skratta.
Det som skrevs i tidningarna om oss… det är bullshit alltihop. Det är ett hopkok av helt falsk information. Nån journalist skrev om hur han och jag hade flugit på varandra under en träning – det hände överhuvudtaget inte.
Snarare var det då tränaren vi hade, Micke Andersson alltså, som inte klarade av att hantera Zlatan. De bägge hamnade lätt i luven på varandra. Det gick inte, Micke fixade inte att hantera Zlatan. Micke hade inte riktigt den pondusen som behövdes.
Idag har vi inte jättemycket kontakt. Det är klart att de gånger som han har varit här i Malmö så har vi snackat lite med varandra, och hälsat och sådär. Inte när han var här med PSG för att spela i Champions League dock, för då var det matchläge och journalister överallt, men annars så är det klart att vi pratar med varandra.
Men jag ska inte säga att jag känner honom, för så länge spelade vi inte fotboll tillsammans innan han försvann ut i Europa, eller att vi har den täta kontakten idag. Men jag tycker ändå att jag kan säga att det han gjorde mot Djurgården i Allsvenskan 2001 är väldigt typiskt han.
Det räckte inte att göra mål; efter det att Djurgårdens backar gått ut i någon kvällstidning och berättat att de minsann inte var rädda för vare sig MFF eller Zlatan… ja, då var han bara tvungen att förnedra dem genom att dribbla av dem å det grövsta. Det är vid sådana tillfällen man tittade på och bara log, det var då alla bitarna föll på plats som jag var inne på tidigare. Han var en exceptionell talang!
Likheterna med dagens Zlatan och den som jag spelade med är framför allt kaxigheten. Självförtroendet är på max. Ett självförtroende du måste ha om du ska kunna utföra det som han håller på med. Och tittar du på alla de stora spelarna i världen så är de mer eller mindre alla likadana, ingenting skiljer dem åt på just självförtroendebiten. Zlatan och de andra absolut största spelarna påminner rätt mycket om boxare; de vågar sticka fram huvudet och de vågar hålla kvar huvudet.”