Fem (halv)snabba: MFF - Syrianska 3-1
Avslappnad guldstämning och Lennart Johanssons pokal i luften - det var en speciell eftermiddag, detta. I allsvenskans sista och skönt betydelselösa omgång besegrade MFF Syrianska med 3-1.
En match som inte liknande någon annan
En underligt skön och helt unik känsla: Allsvensk MFF-match, och absolut INGENTING att vara nervös över. Det sågs i folks breda leenden, det syntes i att vi på läktarna vid de första felpassen ryckte på axlarna och glatt log ’bättre lycka nästa gång’ mot varandra. Och så hade Hodgsons hörna och ståplats ett litet sångutbyte med varandra. Det kulminerade i att hörnan skanderade ’sitt ner för de himmelsblå’ - vilket ståplats också gjorde. Sammanfattningsvis, en eftermiddag i trevnadens tecken.
Målexplosion
3-0 efter knappt tjugo minuter: Matchprotokollet antyder att Malmö startade i en rasande fart och fullständigt pulveriserade sitt motstånd. Riktigt så såg det inte ut på planen. Tvärtom kunde Syrianska tagit ledningen efter en sju-åtta minuter då nummer 88, Almeida, sprang genom. Dahlin räddade med benen. Men även om vi inte hade nåt förkrossande spelövertag som motivering till en så tidig tremålsledning kom målen tack vare en kombination av malmöitisk effektivitet och lite halvslappt försvarsspel av Syrianska. Framförallt var 2-0 en riktig läckerbit - Therns petning till Friberg i djupled, passning efter marken snett inåt bakåt och så Eriksson direktskott upp i krysset.
Offside?
Känslan var att Guilles 1-0 var misstänkt offside. Att linjemannen valde att hålla flaggan nere hade såklart ingenting att göra med att det var en speciell match även för domarteamet Mattson-Wittberg-Andrén (deras sista match). Det märktes emellertid efter en avvinkning på Miiko i andra halvlek. ’Linjeman, hallå’, hördes självklart från läktarplats - och linjemannen, vet ej om det var Andrén eller Wittberg, vinkade tillbaks till oss på läktarna. Ett så avslappnat linjemansbeteende har jag aldrig sett förr.
Bonusinfo från min bänkgranne: Molins gick med sitt mål upp på delad andraplats vad gäller mål på nya Stadion. Med tolv mål delar han den platsen med Agon. Leder gör Daniel Larsson på 17.
Första röda, första straffen
Det finns en första gång för allt. Och om jag nu i hastigheten inte kollar fel fick vi, så här i allsvenskans sista omgång, både vårt första röda kort och vår första straff mot oss i år. Guille fick sitt andra gula efter en hörna i 70:e minuten. Det resulterade i en straff som Lolo Chanko mycket lämpligt slog ribba och över.
Ett gyllene slut
I 84:e fick vi hylla vår kapten. Ut gick Simon Thern och in steg Daniel Andersson. Jiloan sprang genast fram och lämnade över kaptensbindeln och ett litet kramkalas följde. Jiloan höll också på att spela fram Daniel till ett mål några minuter senare, men det kom lite för mycket Syrianska-spelare i vägen.
Vi tar såklart också med oss avslutningen. Spelarna in en efter en, inklusive Tokelo Rantie, följda av Rikard Norling och Per Ågren - som mycket symboliskt äntrade planen hand i hand och med armarna i luften.
Och så: Bucklan mot skyn. I stan där den trivs allra bäst.
