Fem sega efter MFF - GIF Sundsvall
Mörker, mörker och Guillermo Molins.
De där första halvlekarna
Med risk för att låta tjatig, detta börjar bli en rätt irriterande vana. Varför är vi aldrig med från start längre? Det är visserligen ett välspelande bortalag, men det är likväl GIF Sundsvall som tillåts föra spelet på Swedbank Stadion. Från och med målet ser det bättre ut, men då är skadan, med facit i hand, redan skedd.
Guillermo made me smile
Det var 680 dagar sedan Guillermo Molins startade i en allsvensk fotbollsmatch. Det var även 686 dagar sedan Guillermo Molins gjorde mål i en allsvensk fotbollsmatch. Det blir ingen dag 681, och det blir inte heller någon dag 687. När matchklockan stod på 39:49 kom till slut det ögonblick vi så oanständigt länge har behövt vänta på. Målen i cupen mot - just det, GIF Sundsvall, var bara en uppvärmning. Det är först nu han är tillbaka på riktigt igen. En kväll som denna är det lätt att förglömma glädjeämnena, men Gische gav mig ändå ett brett leende. Det var inte kvar efter slutsignal, men ändå.
Rakip måste in
Om det är istället för Rodic eller en alltför styltig Lewicki bryr jag mig inte om, grabben måste bara in. Han tar tag i det från första stund, vill göra något konstruktivt med bollen varje gång han får den, och i ett lag med alltför mycket ängslighet bör en spelare med så tydligt självförtroende vara given från start. Hvergang.
Upp till bevis
Oavsett vad man tycker om de som redan nu hävdar att detta är kört, 3 poäng på 3 matcher är en katastrofal inledning. Nu väntar i tur och ordning Elfsborg, Djurgården och IFK Göteborg. Det är på pappret betydligt svårare matcher än de som spelats, men kanske är det vad som krävs för att det här laget ska lyfta. Vi får hoppas det, för annars känns det som att den där nihilistiska stämningen är oundviklig.
Kvällens comic relief
Jag har varit oobservant innan, men inför ikväll hade jag beordrat mina öron att hålla extra koll på de danska tillropen från sidlinjen. I detta hänseende blev jag inte besviken. Allans stundtals rabiata gastande fick mig att tänka på Peter Harrysons karaktär ifrån Pelle Svanslös julkalender. Den nostalgiska referensen framkallade ett fniss, och det kunde jag kosta på mig vid 1-1. Men sedan var det roliga över.
Med risk för att låta tjatig, detta börjar bli en rätt irriterande vana. Varför är vi aldrig med från start längre? Det är visserligen ett välspelande bortalag, men det är likväl GIF Sundsvall som tillåts föra spelet på Swedbank Stadion. Från och med målet ser det bättre ut, men då är skadan, med facit i hand, redan skedd.
Guillermo made me smile
Det var 680 dagar sedan Guillermo Molins startade i en allsvensk fotbollsmatch. Det var även 686 dagar sedan Guillermo Molins gjorde mål i en allsvensk fotbollsmatch. Det blir ingen dag 681, och det blir inte heller någon dag 687. När matchklockan stod på 39:49 kom till slut det ögonblick vi så oanständigt länge har behövt vänta på. Målen i cupen mot - just det, GIF Sundsvall, var bara en uppvärmning. Det är först nu han är tillbaka på riktigt igen. En kväll som denna är det lätt att förglömma glädjeämnena, men Gische gav mig ändå ett brett leende. Det var inte kvar efter slutsignal, men ändå.
Rakip måste in
Om det är istället för Rodic eller en alltför styltig Lewicki bryr jag mig inte om, grabben måste bara in. Han tar tag i det från första stund, vill göra något konstruktivt med bollen varje gång han får den, och i ett lag med alltför mycket ängslighet bör en spelare med så tydligt självförtroende vara given från start. Hvergang.
Upp till bevis
Oavsett vad man tycker om de som redan nu hävdar att detta är kört, 3 poäng på 3 matcher är en katastrofal inledning. Nu väntar i tur och ordning Elfsborg, Djurgården och IFK Göteborg. Det är på pappret betydligt svårare matcher än de som spelats, men kanske är det vad som krävs för att det här laget ska lyfta. Vi får hoppas det, för annars känns det som att den där nihilistiska stämningen är oundviklig.
Kvällens comic relief
Jag har varit oobservant innan, men inför ikväll hade jag beordrat mina öron att hålla extra koll på de danska tillropen från sidlinjen. I detta hänseende blev jag inte besviken. Allans stundtals rabiata gastande fick mig att tänka på Peter Harrysons karaktär ifrån Pelle Svanslös julkalender. Den nostalgiska referensen framkallade ett fniss, och det kunde jag kosta på mig vid 1-1. Men sedan var det roliga över.
Anton Swahn2016-04-11 21:47:00
