Fem snabba efter MFF - BK Häcken 1-2
Fem uppgivna (och inte särskilt snabba) efter MFF - Häcken.
Mardrömsöppning
Som MFF:are kan man nuförtiden ofta kallt räkna in att vi inte kommer släppa in ett mål under matchens första 10 minuter. Detta antagande visade sig vara rätt även idag - närmast omgående hade Häcken istället gjort två. Eller Moestafa El Kabir, snarare. Först tog holländaren vara på Ricardinhos Xavi-pass efter tre minuter, och inte långt därefter högg han som en kobra på ett inlägg från höger och stötte in ytterligare ett. Själv minns jag samme herres besök på Swedbank Stadion sommaren 2010, då han sänkte oss med fyra mål i Cupen. Det var inte jättelångt borta från att bli en repris idag, men han var barmhärtig nog att sluta efter minut 7, gentlemanna-Moestafa.
Mittfältskampen
En yta som det pratas ofta om i fotboll är luckan mellan backlinjen och centralt mittfält. Många var vi nog som var oroliga inför hur MFF skulle kunna stoppa Häckens offensiva bolltrillare från att utnyttja denna. Åges svar var att sätta in Halsti och Johansson på mitten, men de lyckades inte hjälpa mittbacksparet vid särskilt många tillfällen. Häcken fick ofta fri gata, och det utnyttjades. När MFF sedan gick på offensiv spelades bollen oftast ut mot kanterna till följd av underlägsenheten centralt, men det hjälpte inte mycket det heller. Den kanske viktigaste kampen ute på planen vanns klart av de gulsvarta från Hisingen.
Motivationsproblem
I slutet av matchen såg jag hur Thern flög mellan och igenom motståndarspelare som om jag bevittnade en Fifa-match spelad med svårighetsgraden Amatör. "Var fan var du i första halvlek?" var min första tanke, och den har hängt kvar efter slutsignalen. Ja, givetvis spelar man mer inspirerat efter en hoppingivande reducering och rött kort hos "rätt" lag, men detta var en alltför stor skillnad från bara minuter innan. Jag tror det var strax efter Pontus röda när MFF var i anfall. Bollen var på offensiv planhalva, men ingen ville göra sig spelbar, ingen löpte överhuvudtaget. Fullständigt bedrövlig inställning. Ett mål senare och de sprang som älgar under jaktsäsong. Bättre sent än aldrig hade jag tänkt vid en mirakulös vändning, men nu blev det inte så och då ska de ha sin beskärda del med skit.
Byten med effekt
Några som slipper undan skiten är dock de två inbytta, Amin Nazari samt Pawel Cibicki. Deras rörelse och initiativförmåga gav ytor som medspelarna lyckades utnyttja. En orgie i målchanser följde, men tyvärr inga mål. Nazari fick ett fantastiskt nickläge framför mål, och Cibicki lyckades inte få till skottet när han kom nästan fri med Källqvist. Efter klappklapp-spel behövdes bara en ren passning från Pawel för att Molins skulle ha fått öppet mål, och på det några andra skottlägen som en annan dag kanske hade resultetat. Det var till slut inte helt avlägset med poäng, och för det kan man tacka Åges inhoppare.
Framtidstro?
Jag vill inte ta ordet i min mun än, men slutforceringen visade ju det vi redan vet: När Malmö FF kan och vill spela boll så gör de det ofta jävligt bra. Till HIF borta om en vecka gäller dock följande: Varje match spelas i 90 minuter, och passningsspelet måste bli bättre från ytterbackar. Om detta fixas till finns det goda chanser trots allt. Och nästa match spelas inte på Swedbank Stadion, sug på den ni pessimister.
Tills dess tycker jag vi gräver ner oss ett tag, lyssnar på lite Tom Waits, för att sedan stärkta kliva upp på torsdag morgon.
