-
Fem snabba efter MFF - BP: 2-1
Malmö besegrade Brommapojkarna efter en lika underhållande som spännande föreställning. Stor matchhjälte: Guillermo Molins.
Uppladdningen
Det har varit bra tryck i flera dagar. Efter ett abstinensframkallande landslagsuppehåll och alldeles för lång sorgetid efter förlusten mot Häcken stod det klart att Helsingborg ännu en gång lämnat återbud till guldstriden. I Göteborg verkade både spelare och dess fans gett upp kampen då man bara mäktade med 0-0 mot Öster inför 9000 åskådare. Guldgatan var med andra ord både krattad och putsad inför dagens match. Men hur var det nu med spel efter ett långt uppehåll? Och, när senast dominerade MFF i 90 minuter på hemmaplan mot ett sämre lag?
Beskedet
Det verkade som att man hade bestämt sig. Säsongens tidigare missade tillfällen att cementera ett gyllene avstånd till sina konkurrenter såg ut att ha satt sina lärdomar. Tempot var högt, viljan tydlig och bortalaget kunde bara ytterst tillfälligt kontra mot det bollägande MFF i den första halvleken. När BP inte längre kunde freda sin nolla efter 35 minuters spel kändes det både rättvist och lugnande.
Beroende på om glaset är halvfullt eller halvtomt kunde man i paus konstatera att Malmö var lika överlägset som ineffektivt. En flippersituation tidigt i matchen med Halsti, Jansson, Molins, den sprattlande målvakten, en stolpe och en handfull brommabackar gav en obehaglig indikation på hur den här matchen skulle komma att utvecklas. Statistiken över bollinnehav och antal avslut var rasande tydlig, till Malmös fördel.
Skräcken
Men så länge det stod 1-0 var det ju lugnt. Så pass lugnt att serieledarna kunde unna sig att lugna ner både sig själva, supportrarna och tempot i matchen. Och som de säger i USA: Ett stort Nejnej.
Med kvarten kvar friställdes Alexander Magnusson elegant och kvitteringen, kallduschen och kalkonvarningen var alla faktum.
Molins/Eriksson
Man kan räkna upp de chanser Pange-Mange borde ha förvaltat bättre. Man kan också hänga upp sig på att Gische inte direkt tillför Malmös djupledsspel något särskilt.
Men att fortfarande ha en replik om att guldet sålts med Rantie i beredskap känns mer och mer orättvist. Kanske köptes det i själva verket när dagens tvåmålsskytt skrev på kontraktet i somras? Och föga förvånande, vem var det som serverade Molins? Båda gångerna?
Dramatiken
Det är f-n inte mänskligt att skriva Fem snabba efter en sådan här match. För det första måste man ju ligga i ett isbad i femton minuter innan man överhuvudtaget kan använda sig av små bokstäver. Sedan, hur sammanfattar man ett sådant här läge? Med två omgångar kvar vi är närmre seriesegern än vi var både 2010 och 2004. Euforin borde vara total och självklar, ändå sitter smärtan i bröstet kvar efter Therns rungande ribbskott.
Två matcher kvar. Två pärser. Sex vansinnigt viktiga poäng.
Herregud! Eller som han själv antagligen skulle ha sagt: Hallå där nere…
