Fem snabba efter MFF - Varbergs BoIS: Uselt, det finns inga andra ord för det
Ett riktigt dåligt, bortsett från de första 20 minuterna, förlorade rättvist hemma mot Varbergs BoIS med 1-3.
Startelvan
Nilsson i mål. I försvaret: Lewicki, Ahmedhodzic, Bengtsson och Safari. På kanterna på mitten Rieks till vänster och Antonsson till höger, däremellan Bachirou och Rakip. Molins och Nalic längre fram. Jon Dahl Tomasson prövar sig fram, alternativt låter ingen känna sig säker. Eller, de fyra där bak har startat alla matcher i år och känns som förstavalet i den närmaste tidens tävlingsmatcher. Jag kan inte tänka mig annat än att Bachirou och Rieks är tämligen självskrivna när det gäller som mest även om de inte på något vis visade det idag, men på övriga positioner är det nog väldigt öppet.
Första halvlek
Första 15-20 minuterna var det bara Malmö FF. Fullständig kontroll, snabbt och effektivt passningsspel och redan efter 2 minuter hade Marcus Antonsson gjort 1-0 efter en frispark från Behrang Safari. Men så gick tiden, det blev nonchalant. Långsamt. Tappade bollar ställde till det. Varbergs BoIS skapade helt plötsligt några chanser och det var väldigt mycket som inte var särskilt bra. Få spelare gick att känna igen, och satt Wolfsburgs spion på läktaren så darrade han inte av skräck. På övertid nickade bortalaget in kvitteringen efter att målvakts-Mathias gjort ett av flera tveksamma ingripanden. 1-1 var alls inte orättvist.
Andra halvlek
Ingenting förändrades till den andra halvleken. Långsamt och trögt. Det såg trött ut. Hade någon utlyst en tävling i vem som kunde misslyckas med flest finter? Ingen verkade vilja vara där, utan såg mest ut att längta till nästa torsdag då det är Europa, strålkastare, intervjuer, flådigt och häftigt och, jag vet att det är träningsmatch, men herregud så katastrofalt dåligt detta var. 1-1 blev både 1-2 och 1-3 på två snygga mål (om man nu ska uppskatta estetik hos motståndare). Varberg ägde oss faktiskt. Det är en mening jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva.
Roligare för vissa, tråkigare för andra
Spelare efter spelare berättar om glädjen att spela med Jon som tränare, efter Uwe Röslers ”skräckregim” (om man läser mellan raderna). Det är friare tyglar, kreativiteten står i centrum, mer possession- än direktfotboll. De får nog visa detta under match, sett till dagens insats, också. För nu var det mer som när man som högstadieelev fick en vikarie som lät en sjunga och leka hela havet stormar i stället för att plugga glosor under den ordinarie läraren: det var roligt, men kanske inte så effektivt för framtiden.
Ändå
Alltför många träningsmatcher har man sett genom åren för att inte dra alltför stora växlar på en usel insats. Den hårda kritiken ovan är på sin plats, för skit blir inte guld bara för att man stoppar huvudet i sanden och låtsas som inget. Men det är lite väl tidigt att skrika på tränaravgångar eller blicka alltför pessimistiskt på den närmaste framtiden. Det var en för MFF ovärdig insats idag, och jag kan inte ge enda spelare ens godkänt faktiskt, men det stod inga poäng på spel. Hellre så här dåligt nu och så ta lärdom av detta. Allt kan bara bli bättre efter detta.