Famalicao - Moreirense3 - 3
Fem Snabba efter Supercupen: Malmö - Göteborg: 3-2
Mästarna från Malmö kan numera också titulera sig Supercupmästare.
Supertrevligt
Inte Supertaggat, inte Superviktigt eller Superspännande. Men ändå… Supercupen blev ändå spelmässigt en trevlig tillställning. Högt tempo och båda lagen spelade ut, på respektive vis. Närkampsspelet var kanske inte årets mest hårdföra men slutresultatet 3-2 var i underkant, målchanser fanns det gott om. Kontrollerat försvarsspel och publik saknades desto mer.
Matchen
Ett spelförande och offensivt Malmö mot ett pressande och kontrande Göteborg. Så såg det ut, särskilt i första halvlek. Malmö dominerade, men Göteborg var aldrig ofarligt när de stack upp. Robin Söder hade ett praktfullt avslut i ribban innan matchens första mål kunde noteras. Malmö spräckte nollan, men IFK utnyttjade ett avslappnat Malmö och kvitterade strax innan paus. Andra halvlek inleddes med att MFF tog ledningen, men Blåvitt var återigen strax ikapp. Därefter mattades tempot och det kändes som Göteborg blev starkare ju närmre förlängnineng kom. I 90e minuten punkterade Gische matchen på ett för honom typiskt maner.
Emil Forsberg
Varje tvåmålsskytt mot IFK Göteborg förtjänar ett hedersomnämnande. Så även idag. Emil nätade två gånger om och höll det blåvita försvaret ständigt sysselsatt. Ett nästintill nonchalant avslut efter en lyckad hörnvariant gav 1-0. Hans andra mål var frukten av ett samarbete vi inte sett tidigare.
Matchens assist
Johan Dahlins snabba, precisa och långa utspark till nämnde Forsberg var ett av matchens guldkorn. Tvåa på dagens lista över målfarlig medhjälp är John Alvbåge, både vid 1-2 och 2-3. Jag citerar vane matchhjälten Guillermo Molins: ” Jag vet inte om han hade doppat handskarna i bearnaisesås”.
Superfloppen?
Jag har faktiskt inget emot enstaka matcher där etablerade A-lagspelare uppträder mer avslappnat och kan kvitta en utebliven glidtackning mot en extra snurrfint. Jag blir heller inte provocerad av att se spelare från olika lag kunna skoja och skratta lite med varandra i väntan på hörnsparken.
Men om inte spelarna kan ta tävlingen, priset eller matchen på blodigt allvar, hur kan förbundet förvänta sig att publiken ska göra det?
Det är ett problem att vi bara har två ordentliga klubblagsturneringar i vårt land. Det är ett ännu större problem att intresset och prestigen kring Svenska cupen är så otroligt mycket mindre än surret kring Allsvenskan. Det finns säkert inte en enda lätt lösning, men den här Supercupen gör ingen skillnad. Särskilt inte en vecka efter att säsongen egentligen avslutats.
Idag såg vi två av de största lagen göra upp och bjöds på kvalitativ underhållning. Det är svårt att tänka sig bättre förutsättningar. Ändå uteblir intresset. Varför?
Jag unnar mig en ödmjuk förhoppning om att de ansvariga utvärderar, gör om och gör rätt.
