Fem snabba: Häcken-MFF
I en match som hade det mesta delade MFF och Häcken på poängen.
Comeback
Utifrån det vi vet om hur MFF mår av att möta Häcken är det imponerande att komma på tillbaks på det sättet vi gjorde. Vi är ett helt annat lag i andra halvlek och skulle lika väl kunnat återvända till Skåne med alla tre poäng. Häcken var tveklöst det bättre laget i första, men vi kan nog alla vara övertygade om att ett gäng hårtorkar (plural) plockades fram i pausen, vilket fick omedelbar effekt. 11 minuter in i andra halvek var det kvitterat.
Emil Forsberg
Leder det här laget. Känns fruktansvärt stabil. Laget är dåligt. Emil är bra ändå. Laget är bra. Emil är bäst. Skadan oroar, men förhoppningsvis får resten av Europa snart också veta vem Leifs son är.
Försvarshaveri
Försvarsspelet under första halvlek var under all kritik. Att ständigt försvarskollapsa totalt mot samma lag som man på pappret år efter år är bättre än, är inget annat än ett stort, fett underbetyg mot såväl spelare som ledare. Concha byttes ut efter 30 minuter, och han var definitivt inte bra, men det var främst en kollektiv kollaps som ledde till att vi släppte in 3 mål på 25 minuter. Snälla någon, anställ ett psykologteam och tillsätt en utredning till varför det alltid ser ut såhär mot just Häcken.
Känslohaveri
Man skulle kunna skriva en längre novellsamling av alla de versioner av 5 snabba jag skrivit i eftermiddag. Att ingen skulle vilja publicera skiten är en annan sak. I slutändan blev det rätt okej ändå. En poäng borta mot Häcken är ingenting att gråta över. Vi vinner derbyt, det är jag ännu helt övertygad om, och då är vi tillbaka på rätt väg igen.
Heja Helsingborg
Det gör ont i fingerspetsarna bara att formulera orden, ännu värre känns det i ett hjärta som aldrig annars vill de rödblåa antagonisterna något gott. Men nu är de det som det är. Slår HIF Gnaget på måndag utökas vårt avstånd med en poäng. Vinner AIK är avståndet nästan helt borta. Och då väntar ett möte på Friends mellan oss båda. Ryser och bävar inför avslutningen och irriterar mig något oerhört över att vi satt oss själva i den här situationen.
Hedersomnämnande
Robin Olsens räddning i sista minuten. Herregud. Ge mannen ett livstidskontrakt.