Hammarby - Malmö FF2 - 1
Fem snabba Hammarby - MFF 2-1
Avspark. Pang direkt. Pang igen. 1-1 efter sex minuter. Sedan matchbild som väntat. Två lag utan toppenergi som tar ut varandra. Andra halvlek, inte heller oväntat. Trötta lag som byter omställningar med varandra. Det bara måste bli mål. Det blev det. En skånsk målgörare. Men det var inte rätt.
1 - Besvikelse slår sunt självförtroende
Malmö kommer till match efter succén mot Ludogorets. Vi känner oss numera som ett etablerat lag i Europeiskt gruppspel. Inte en glädjerusigt bakfull känsla som efter tidigare års vinster mot Red Bull eller Salzburg. Lagom hårt uppumpade. Skulle man kunna förvänta sig. Hammarby i stället: en riktigt bitter förlust efter två riktigt bra matcher mot Basel. Därtill tvingade till förlängning med två dagars mindre vila. Ändå. Fotbollens psykologi är egendomlig.
2 - Två renodlade forwards
Coach Tomasson firade födelsedag med att för första gången i år - och någonsin i Malmö? - ställa upp med två renodlade forwards (Ja, jag räknar inte Birmancevic som ’riktig’ forward i Europaspelet, utan mer som att han hade en fri offensiv roll bakom Colak). Kanske för att få in så många bra spelare som möjligt? Malik Abubakari visade idag att han tar ytterligare steg. Stark, klok och hårt arbetande.
Eller handlade valet av två forwards om att neutralisera Hammarbys 3-5-2 genom att helt enkelt spegla den? Vi har ju bättre spelare i de flesta positioner och borde på så sätt få övertag. Vad nu tanken var blev det inga forwardsmål. Colak kändes kall. Kanske är de båda litet för lika varandra?
3 - Plast
Som vanligt förlorar vi i badkaret. Förlust i alla tre matcher denna säsong när vi mött bra lag på plast. Bävar inför Elfsborg borta. Fast idag var vi inte det sämre laget som mot DjIF. Underlaget kändes inte som problemet. Under säsongen har JDT utvecklat ett anfallsspel som bygger mer på kombinationer. Borde passa på plast. Vi pressade sansat och fick rätt bra tryck. Utnyttjade att det är svårt att vinna boll genom att vara kyliga när Hammarby klev högt.
4 - Vi är i alla fall inte fyra
Efter att skadeglatt sett Djurgården förlora mot Sirius såg jag förstås fram emot att gå till sängs i serieledning. Nu är jag i stället tacksam att Elfsborg inte stänkte in några bollar till så att vi legat fyra. Toppracet ser plötsligt helt öppet ut. Hammarby tog dessutom det lilla halmstrået och kan inte helt räknas bort. Vem fan har sagt att det är kul med en jämn toppstrid?
5 - MFF i underläge
Mycket har fungerat detta år. Mycket har sett bättre ut allteftersom. Men en sak kvarstår. Malmö FF ser väldigt valhänta – eller heter det valfotade? - ut när man ligger under och klockan tickar ner i andra halvlek. Det är svårt att se någon särskild idé om hur man vill hota. Inga förändringar i positioner, få och enkla, raka byten. Litet inlägg. Lycka till.
