Fem snabba HBK-MFF
3-0 mot Bollklubben, en ny fin insats och en Pawel Cibicki i toppform. Nedan följer fem snabba intryck från matchen.
Vändpunkten
Även om det var MFF som väntat var spelförande kändes det lite grann som att HBK hade fått välja spelsätt. Temposvagt, chansfattigt och rätt idélöst. Men då, från ingenstans, tar HBK:s Keita ett lika delar solklart som idiotiskt rött och kort därefter stod det 0-2. Därefter var vi överlägsna.
Tack för det, sa vi. Nu tror jag att vi hade vunnit betryggande även utan utvisningen, men den hjälpte givetvis onekligen till.
Pawel Cibicki
2 vackra mål, en klackassist. Överlägset bäst på plan och gjorde allt som oftast lite vad han ville. Har under de tre inledande matcherna visat upp ett register som liksom ständigt expanderar. Har hittat ett samarbete med Rosenberg som lovar otroligt mycket för säsongen.
Lär vara en av de absolut första Magnus Pehrsson kritar ner i sin elvor under hela året (om han nu är kvar så länge...).
Anders Christiansen
Tillbaka med besked. Dominerar det centrala mittfältet och är redan lika snuskigt bra som han var under fjolåret.
Innermittfältet med honom och den pånyttfödde Oscar Lewicki (återigen bra) känns cementerat för den närmaste tiden. Inte mig det minsta emot.
Presspelet
Det är tydligt vilken prägel Magnus Pehrsson satt på det offensiva försvarsspelet. Varje gång vi förlorar boll ligger fokuset på att omedelbart återerövra den, vilket allt som oftast lyckas. Eftersom vi nästan varje gång lyckas sätta fart på bollen och sätta offensiva kreatörer i direkt spel efter återerövringen fungerar presspelet även som ett offensivt vapen.
Det är förbannat vackert att se.
Inledningen
Tre matcher, sju poäng, sex gjorda mål, ett insläppt, en fungerande offensiv, en fungerande defensiv, en tydlig spelidé. Bortsett från den spelmässiga insatsen mot Blåvitt har inledningen varit klanderfri.
Next up Djurgården. Mot nya tre poäng!
