Fem snabba Malmö FF - IFK Göteborg
I en underhållande match kunde Malmö FF genom två sena mål avgå med en välförtjänt seger.
Kaptenens comeback
Det finns två saker som jag utgår att Markus Rosenberg på förhand älskade med kvällens match: 1: Att få kliva ur den skugga som han faktiskt har befunnit sig i under Kjartanssons enastående sommar. 2: Att få möta IFK Göteborg.
Man märkte DIREKT att det här skulle vara hans match: stenhårt presspel, oerhört arbete och en inställning av europakvalklass. Det första målet får Alvbåge så klart ta på sig, men vem tror att Markus hade befunnit sig i det avslutsläget om Vidar Örn fortfarande hade varit här? Inte jag.
Det andra målet är ren och skär klass, från mottagning, till vändning, till avslut.
Alexander Jeremejeff
Herregud. HERR-E-GUD. Visst har man sett potential under inledningen av hans MFF-karriär, men att han skulle vara så här bra trodde nog inte en himmelsblå själ (undantaget Daniel Andersson?). Inte redan. Utgjorde referenspunkten för hela anfallsspelet ikväll och gjorde det med den allra största äran, likt en Isaac Kiese Thelin med bättre teknik. Inte en människa söder om Knutpunkten saknade Vidar Örn Kjartansson ikväll.
Ett mål, en assist och en av planens absolut bästa spelare ikväll. Kommer få en avgörande roll i höst och visade att han är redo att axla den.
Adu
Tillsammans med Anders Christiansen utgör han Allsvenskans bästa innermittfält. Under framförallt stora delar av den första halvlek visar han upp ett passningsspel och en spelförståelse som vida överstiger planens övriga aktörer. Typ summerat. Söker oftast den svåra passningen vilket öppnar hela det offensiva fältet. Att han var petad under stora delar av våren framstår allt mer som en av den moderna tidens allra största gåtor.
Publikfesten (?)
Såklart hjälpta av den offensiva förlösningen i slutet, men jössekoss vilket tryck under sista 15. Det är något speciellt med måndagsmatcher mot storlagen; ljudnivån når helt enkelt särskilda höjder just där och då.
Alla publiktoner gick dock inte i dur ikväll. Utan att lägga några värderingar i sakfrågan nöjer jag mig med att konstatera att det är fruktansvärt trist att höra himmelsblå bua åt himmelsblå, vilket inträffade i samband med i stort sett alla kvällens bengalbränningar (vilka ikväll var många). Detta skiter vi dock i från och med nu en kväll som denna då vi kan tillgodoräkna oss…
…så jävla enkla tre poäng!
Inga skrivbordsbeslut, inga avgörande domarinsatser och definitivt en välförtjänt seger för MFF. I och med kvällens seger kan vi definitivt räkna bort Göteborg från den guldet, men det är sekundärt ikväll. Först och främst var detta ett styrkebesked från Malmö FF som ikväll visade att de är Sveriges bästa lag när de är som allra, allra bäst.
Det känns så fruktansvärt bra.
Nästa helg krossar vi DIF av bara farten.