Fem snabba efter Malmö FF-Sparta Prag: EUFORI
Malmö lyckades med det kanske ingen annan än de själva och alla supportrar trodde på. Vi slog ut Sparta Prag i Champions League-kvalet.
#helastadiongungar
Och indeed vad den gungade! Herrejävlar. Redan när spelarna vandrade in för att värma upp gick decibelnivåerna upp till nivåer som den gemene allsvenska supporterna aldrig upplever. Supportermobiliseringen har varit monumental och minst sagt imponerade. Den är typen av stämning är svåruppnådd i allsvenska matcher, även i möten mot AIK, Göteborg och Helsingborg. Det är som att det krävs en match likt denna för att Norra läktaren (och ikväll även resten av sektionerna) ska uppnå maxnivå. Champions League-klass.
Det var gåshud från minut ett.
Markus Rosenberg
Markus Rosenberg hade hört tjatet om hur oerhört bra David Lafata är. Imorgon är det istället han som kommer dominera rubrikerna. Allsvenskans bästa spelare visar toppklass även i Europa. Det är faktiskt helt otroligt vad bra han är, vilket belyses inte minst av hans bägge mål. Han har kommit hem för att spela Champions League med sitt hjärtas MFF. Och Markus, vi hänger gärna med.
Vi vet, vi kunde, 2-0 till Malmö!
Oavsett hur det går i nästa omgång är vi garanterade spel i ett gruppspel i höst. Utöver de många miljoner detta innebär för klubben går det inte att beskriva hur mycket detta betyder för såväl spelare som supportar. Vilken motståndare som än kan tänkas komma till Stadion i höst kommer att mötas av exakt samma ljudkuliss som presenterades idag . Det blir inte kul. För dem alltså. För oss blir det skitkul.
Farligt i första halvlek
Sparta var livsfarliga varje gång de gick på kontring i första halvlek. Överlappade runt och utnumrerade ut Ricardinho. Den defensiva softspotten bakom hans rygg var tydligt utläst och Sparta var inte sena på att utnyttja den. Kom egentligen till avslut varje gång de försökte. I första halvlek var det bara Robin och hans ribba som hindrade ett Sparta-mål. Men det kan vi strunta i just nu. Segern var rättvis och bara det faktumet att vi lyckades besegra ett lag av Spartas kaliber säger en hel del om hur bra den här upplagan av MFF faktiskt är.
Resten
En kväll som denna går det inte att sluta att påpeka allt det goda. Jag skulle kunna nämna Foppas snurrfint, Anton Tinnerholms kondition, Olsens vinnarskalle, Halstis hästsvans, Kiese Thelins luftspel eller Ricardinhos stenhårda slit. Jag skulle också kunna fokusera på Adus lugn, Cibickis sista minuter eller på att Helander är Helander igen. Eller tvåhundra andra grejer. Jag skulle kunna hålla på för evigt.
