Fem snabba MFF - Riga
Den här gången var en punkt på listan given redan innan matchen hade startat.
Publik!
Redan på väg till matchen kände man att något var annorlunda. Eller kanske snarare att det var mer som vanligt, så som det ska vara: En massa människor klädda i himmelsblått som vandrade mot Stadion.I pressrummet kunde man ana sången en halvtimma inanan match. Det värmde i hjärtat och när växelsången framåt Malmö heja di blåe bara ökade och ökade i volym fånlog jag så det värkte i kunderna. Jag var på ett par matcher som skribent när det var tomma läktare. Men jag tyckte det var jobbigt, det var lättare att se matcherna framför TV:n. Men nu pirrade det i kroppen av den där obeskrivliga passionen och jag fick anstränga mig för att komma ihåg att ite vråla och sjunga på pressläktaren.
Att skjuta ett skott?
"Dom bästa att skjuta ett skott det är pågarna i himmelsblått ´" sjöngs också på läktaren i inledningen av matchen. Det kändes dock lite tveksamt i första halvlek. Eller, ja, vi vet väl inte riktigt om det är sant i och med att dom nästan aldrig sköt... Det var flera spelare som i alla fall från där jag satt såg ut att ha bra lägen men ofta blev det en passing för mycket istället. Det mesta av spelet pågick på Rigas planhalva men kändes sällan särskilt farligt, förutom kanske Colaks nick i 44e.
Fula motståndare
Nej jag pratar inte om frisyrer eller utseende i övrigt. Men målet för flera Riga spelare verkade vara att leka Sudic och knäcka alla ben, dessutom var där ett antal hyfsat dåliga filmningar. När deras nr 21 Muritala fick sitt andra kort och blev utvisad i 40:e minuten var det minst 10 minuter för sent, han borde ha fått syna det betydligt tidigare. Men kanske är det här normal nivå i Lettland - åtminstone var de upprörda över domslut met hela tiden. Ledare, avbytare och det jag gissar var representanter från Riga i en av logerna stod upp och viftade stup i kvarten, ledarna fick flera tillsägelser av fjärdedomaren och till sist fick de också en varning.
Onödigt nervig andra
Visserligen kom Colaks mål tidigt i andra, och Birmancevic såg farligare ut under de första minuterna än vad Rieks gjorde på sin halvlek. Men en kort period av tryck mot målet för MFF i halvlekens början såg det återigen trögare ut. Fler och fler anfall spelades bolen bara runt, utan att MFF-spelarna utmanade, tog löpningar eller (se punkten ovan) sköt. Med tanke på vår oförmåga att hålla nollan hittills den här säsongen så kändes verkligen inte en 1-0 ledning särskilt trygg.
Och en minst lika nervig retur väntar
Visserligen blev det vinst, vilket såklart var oerhört viktigt. Men det känns en smula obehagligt att åka till returen med bara 1-0 i bagaget. Det är bara att hoppas att JDT och spelarna kan få spelet framåt att lossna tills dess.