Fem snabba: Mjällby borta
Den till synes omöjliga bortamatchen mot Mjällby slutade i delad pott efter en tillställningen där domsluten hamnat i fokus.
Domarinsatsen
Nu talar jag förvisso i uppenbar affekt, men för mig är det en gåta att Michael Lerjéus tillåts döma allsvensk fotboll. Under matchens första tio minuter missar han två solklara straffar, som om de blivit korrekt utdömda givetvis kunnat påverka matchen i en helt annan riktning. Resten av matchen blir sedan en enda lång kompensationssträcka, där han bland annat hinner godkänna två regelvidriga mål och utdöma en tveksam himmelsblå straff. Idag står jag självklart färgad i frågan, men det ser likadant ut i majoriteten av de matcher jag ser Lerjéus döma. Hans totala avsaknad av de för domare fullständigt essentiella egenskaperna följsamhet och känsla, får ofta förödande effekter för ett eller båda lag. Idag blev det båda. Fullständigt kaos.
Filip Helander
Faktum är att Mjällby inte skapar särskilt mycket utöver målen. Filip Helanders del i det ska inte underskattas. Hans förtroendekapital är nu så pass högt att man inte längre oroas när det vankas motståndarlägen. Hans brytning på Ekenberg - Kaiserklass. Erik Hamrén var på plats på Strandvallen, var det vår nya general han spanade på?
Bortastödet
Mjällby-tränare Torstensson hyllade sin Mjällby-publik förbehållslöst inför avspark. Det enda jag hörde var himmelsblå kärlek. Cudos till er på plats!
Bristen på spelidé
När inte kantspelarna har några av sina bättre dagarna, blir Malmös anfallsspel sorgligt ensidigt och lättläst. Allt hopp sätts till Tokelo Rantie, som förväntas lura ett helt försvar och avgöra på egen hand. När inte heller det funkar känns allt som ett resultat av slumpen.
Jiloan Hamad
Under matchens första timme satte jag allvarliga frågetecken inför kapten Hamads och kantkollega Therns existens på planen. Hamad verkar sakna självförtroendet i duellerna mot sin back, och samarbetet med Albornoz fungerar inte lika friktionsfritt som under förra säsongen. När han sedan flyttades in centralt blev plötsligt situationen annorlunda, passningarna satt där de skulle och den kreativitet som annars kan saknas på det centrala mittfältet höjdes plötsligt ett par nivåer. Är det egentligen centralt som kaptenen ska spela?
