Fem snabba Riga - MFF
Returen bjöd på rejält höjd puls, svettningsattacker och möjligen en och annan svordom hemma hos skribent Flykt.
Spelövertag i första
En hel del slarv i passningsspelet men trots allt ändå lugnt och tryggt från MFF:s sida. Man visade på stort tålamod, hade ett massivt övertag i bollinnehav och även om man inte skapade så värst mycket farligt framåt släppte man heller inte till något alls bakåt.
En liten bit smågodis en tisdagskväll
Om första halvlek inte bjöd på mycket skönspel så var anfallet inför målet ett undantag. Väldigt vackert samspel mellan Lewicki och AC som till slut släppte fram bollen till en totalt fri Colak som gjorde det han brukar göra nu för tiden, det vill säga mål.
Inte bara en målgörare
Som sagt, det är onekligen en fin målsvit han har nu Colak. Men förutom målgörandet är jag enormt förtjust i hans attityd. Han sliter hårt, både framåt där han hela tiden försöker göra sig spelbar men också bakåt. Kanske såg vi det inte lika mycket idag som i matchen i Malmö där han tog ett par rejäla Mackan-liknande tjurrusningar över halva plan för att vinna tillbaks bollen. Sånt gillas här hemma, glidare göre sig icke besvär, och trots en hög prislapp sällar jag mig till "köp honom"-skaran.
Kontroll blev till dramatik
I paus bytte Riga ut en mittback och satte in en anfallare, kom ut med en helt annat intensitet samtidigt som MFF blev väldigt stillastående i sitt anfallsspel. När kvitteringen kom for hjärtat upp i halsgropen och stannade där resten av matchen. Sonen och jag satt, eller kanske mer hoppade i sofan och på slutet stod vi båda upp. Jag har svettades kopiöst, vi skrek, svor (eller ja de var väl mest jag, sonen lyckades hålla sig till "hur svårt ska det vara att ta ifrån dom bollapipen") och hade en oroväckande hög puls. Det trodde jag ärligt talat inte skulle bli nödvändigt efter det man såg i första halvlek.
Risk för dyrköpt seger
Benknäckargänget från Riga förnekade sig inte heller idag, en hel del dobbar användes i duellerna. Första stora orosmomentetvar när Lewicki blev liggande en bit in i andra efter en hyfsat ful tackling. Farbror Oscar känns inte som en som ligger och kvider i onödan, men som tur var kom han på benen efger lite behandling. Betydligt värre såg det ut för vår nyligen hemkomne kapten AC. Ja, jag har himmelsblå ögon men i dom borde kortet som visades upp helt klart varit rött. Scenen i slutminuterna var väl en av de värsta man kunde få se som MFF:are (värst hade såkalrt ännu ett Riga-mål varit) - en omplåstrad, haltande AC lämnar planen. Låt oss be gemensamt till alla tänkbara gudar om ett snabbt tillfrisknande.