Sirius - Malmö FF2 - 3
Fem snabba Sirius-MFF 2-3: Malmö omvänder
Många supportrar har denna säsong tappat hoppet när det gäller Malmö FF. Kärleken har förvisso funnit där, men tron har varit svag. I såna tider krävs något som skapar hänryckning. Eller någon. Frälsaren heter Antonio Colak.
B R E D D
Malmö saknade idag sju spelare i truppen, sex för skador/privata skäl, och så Colak, som vilades. Av dessa sju är det egentligen bara Nielsen och Beijmo som inte snuddar vid landslagsplats eller tidigare startat i VM.
Fyra nya spelare in från start sedan sist: Rieks, Berget, Abubakari och Moisander. Och ändå finns det tre starka kort att slänga in från bänken för att vända tillbaka matchen.
Detta var en match där vår bredd och Tomassons coachning avgjorde.
Peru + Malmö = Sant
Segio Pena är redan på väg att bli en favorit på Yotun-nivå. Förra matchen visade att han varvar upp. Idag hoppade han över att slå bort de flesta passningarna första kvarten, som mot AIK. Ser så skönt nonchalant ut med bollen, utan att vara det. Litet Labinot-vibbar. Spelar svårt, vilket gör att man ibland får hjärtat i halsgropen. Låt oss inte döma honom för hårt när det kommer baklängesmål efter felpass från honom. Han är så skicklig på att öppna upp det offensiva spelet att vi vill att han fortsätter att göra det svåra.
Oväntad plusfaktor att han är så hård i kroppen trots att han ser tanig ut. Och att han fungerade utmärkt som balansspelare när Innocent klev av.
Sir Väs vet vad som krävs
Apropå underskattat närkampsspel. Någon som uppfattar Sören Rieks som en stark huvudspelare? Nja. Någon som minns att det är han som fallerat vid något av alla de mål vi släppt in på fasta situationer i år? Inte jag. Ingen spelare i laget är involverad i så många situationer då domaren blåser innan en hörna ska slås för att förmana spelare som står och trängs. Ofta är motståndaren ett halvt huvud större.
Börja börja och sluta bättre, snälla
Länge har Malmö varit ett lag som börjat sina matcher i högt tempo och genast trycker ner sin motståndare. Inte idag. Inte i onsdags. Är det något vi har tappat? I rättvisans namn brukar det ändå kunna hända något bra så småningom. Men det gäller att vi har avgjort i tid. I år har vi tappat poäng flera gånger i slutet av matcher. Omvänt har MFF under Tomasson haft väldigt svårt att etablera tryck mot motståndaren i slutet av matcher när det har gällt att åstadkomma kvittering eller segermål. Idag kändes det som 2017, då man kände att vi kommer att mala ner dom till sist. Vi ber att detta var ett trendbrott.
Hur många gånger kan man tappa ett guld?
För vilken gång i ordningen i år spelar Malmö match och vi känner att NU har vi tappat guldet? Så kändes det också idag. Så många prövningar. Och ännu en gång: återuppstådda från de döda.