Zenit - Malmö FF4 - 0
Fem stolta: Zenit St Petersburg - MFF 4-0
Fyra bollar i baken. Mållösa igen. Rött kort på vår bästa spelare. I praktiken nästan klart att Malmö kommer sist i gruppen. Det en hel del att glädjas åt. På riktigt. Ge mig en chans.
Mod
Zenit startade i ett frustande tempo, och det dröjde 6 minuter innan Malmö egentligen hade bollen under kontroll. Följaktligen kom ett tidigt hemmamål. Nu blir det till att ligga lågt och skademinimera, tänker alla 442-tänkande svenskar. I stället kliver bortalaget direkt upp i en hög press för en kort stund. Zenit konfunderas. Malmö börjar hålla boll. Försvarar genom att hålla boll, och är inte helt ofarliga själva.
CL-Jon = EL-Rickard?
Någon som minns våra gruppspelsmatcher efter den försmädliga förlusten mot Dynamo Zagreb 2011? Då var det bara andra gången på 21 år som Malmö spelade i Europa. Motståndarna hette Metalist, Austria och AZ, de sista med en Rasmus Elm som kanske gjorde sin bästa säsong i karriären. Fem förluster och en tröstpoäng hemma mot Alkmaar. Den färske Malmö-tränaren Rickard Norling beskylldes för att vara naiv. Laget spelade sin vanliga passningsorienterade fotboll och straffades hårt när långt skickligare motståndare än Gefle tog tillvara på de lägen som det bjöds på.
Det finns en alternativ historieskrivning. Kanske var Malmö årgång 2011 modiga? Kanske ville man utvecklas? Kanske hade alla dessa förluster en betydelse för det steg vi tog tre år senare? Idag försökte vi spela boll. Vad kan vi åstadkomma om tre år?
Rangers-taktiken som fallerade
Desperata situationer kräver desperata åtgärder. Med 0-2 i baken tidigt i andra halvlek drog sig Anel till minnes den fantastiska andra halvleken i Glasgow i somras. Jag tar en för laget, tänkte han. Och tar bollen. Med handen. Med båda händerna, för tydlighetens skull. Kan inte lyckas jämt.
Drömmarnas stad
Hur många lag i årets Champions League startar med tre egna produkter? I afton gjorde Rakip en jätteinsats som offensiv spets på mittfältet, medan Franz och Anel vann massor med närkamper och visade samtidigt kyla med boll. I den 24e minuten tog den förstnämnde en löpning som han hade glömt att han inte var ytterback som senast mot Örebro. I slutet hoppade även Noah Ejle in. Och mot Juventus var det Sebastian Nanasi som fick en egentligen helt verklighetsfrånvänd pojkdröm uppfylld.
Högt huvud
Stolt men inte nöjd. Så kan spelarintervjuerna efter matchen sammanfattas. Zenit var bättre. Vi hade behövt ta tillvara på våra chanser. Vi borde gjort det bättre i inledningarna på båda halvlekarna. När allt gick emot i andra halvlek såg vi ett värdigt lag. Fattar att det är kört. Jobbar stenhårt. Inget domartjafs. Inga bortförklaringar.
På tal om det. Idag startade vi utan flera av våra mest bolltrygga spelare: Mosander, Pena, Rieks, Toivonen… Det är ingen bortförklaring. Det är bara så härligt att se vilket passningsspel laget kunde prestera i första halvlek utan dessa på plan.
