Friday I'm in love - Vad i helsike ska du göra där?
Ska du åka till en badort i Spanien i februari? Där är väl inte varmt nu? Åker du utan familjen? Mer än en gång senaste tiden har jag fått förklara vad i helsike jag ska göra i Salou denna veckan.
När jag berättat att det är för att följa MFF har jag mötts av fortsatt skepsis. Ska dom spela riktiga matcher? Inte? Är det för att du ska dit och skriva om laget? Att jag faktiskt tagit semester och reser iväg på egen hand (om än tillsammans med Himmelriket-kollegor) för att ”bara” titta på träningar och se en träningsmatch i ”bara" ca 12-17 graders värme är för en del av mina icke-fotbollsintresserade vänner rätt obegripligt. Men jag är säker på att de flesta av er som läser här inne förstår mitt val och kanske till och med önskar att ni var i mina skor. Det är ju det som är det sköna med att vara en del av ett nörderi som just fotboll och MFF, att man har många likasinnade.
Jag vet att ni är många som rest med MFF runt om i Europa under EL- och CL-äventyr de senaste åren och för er kanske ett träningsläger på en halvdöd turistort inte låter så upphetsande. Men för mig, en stressad småbarnsmamma som ofta har svårt att pussla ihop att ens kunna se de allsvenska matcherna och som aldrig lyckats komma iväg på vare sig matcher eller träningsläger i Europa tidigare så är detta en verkligen en ynnest!
Att under nästan en hel vecka få lov att följa MFF:s träningar, träningsmatch och bara totalt få grotta ner sig i allt som har med MFF att göra, det känns som en riktig lyxresa! Igår morse gick jag ut från huset där vår lägenhet ligger, ut i en mulen förmiddag, ca 12 grader, i en ort där 85% av alla restauranger och affärer är stängda, en omgivning där allt egentligen ser lite smått deprimerande ut. Och jag var så jävla lycklig. För jag var på väg för att se Malmö FF träna.
För många år sedan när jag bodde ensam på Möllan gick jag ofta på träningarna. Jag gillar verkligen allt som det innebär och saknar att ha den möjligheten. Att se hur man börjar bygga upp spelet inför säsongen. Komma nära laget. Höra snacket mellan spelarna under matchsekvenserna. Se hur spelarna blir som småpojkar så fort en boll kommer i närheten som igår när de flesta ignorerade Ben när han ropade: "One minute stretching" och istället började latja med bollen.
Att stå och snacka med folk kring planen, fokusera på alla små detaljer och bara prata om MFF. Hur verkar det vara med Mackans knä? Är det nån som ser ut att redan vara i riktigt god form? Visst får Eikrems passningsfot en att tänka lite på Litmanen? Har tiden i Jönköping gjort Pawel gott? Är han nåt bra den där nye dansken? Verkar ungtupparna ha växt till sig? Precis allt viktigt och oviktigt som man ser och hör och tänker på när man står vid en träningsplan som nästan bara en annan nörd kan förstå att man bryr sig om.
”Jag gillar inte fotboll över huvudtaget men jag är avundsjuk på dig som har det här som du verkligen brinner för” sa en vän till mig. Och det är ju det som allt det här handlar om. Känslor. Att brinna. Att njuta tillsammans och lida tillsammans med likasinnade. Att vara ett vi. Att få möjligheten att ägna sig åt det man älskar är något att verkligen ta tillvara på och njuta av. Det gör jag i fulla drag just nu, det kan jag lova!
Äntligen är säsongen 2017 igång!
Idag: För 6 år sedan, på ett läger i Spanien 2011, berättade dåvarande tränaren Roland Nilsson här på Himmelriket bland annat om sitt sämsta reseminne.
Dagens låt: Ingen låt jag lyssnar på sådär till vardags men just idag kan det inte bli något annat än Eviva España. Låten har getts ut i många länder, i Sverige spelades den av Sylvia Vrethammar och låg på Svensktoppen i 11 veckor under perioden 3 juni-12 augusti 1973.
