Friday I'm in Love: Ivo Pekalski i stor intervju om fotboll, drömmar och framtid

Ivo Pekalski berättar för Himmelriket om söndagens match. Han pratar dessutom framtid, resande och uppväxt.

Ivo Pekalski var en av de spelare som jag gjorde flest intervjuer med runt åren 2010-2011. Därefter tunnades det ut, och den sista med honom publicerades 3 januari 2013. En månad senare pratade min kollega Henrik Zackrisson med honom på ett försäsongsläger i Florida, vilket är den, så här långt, senaste intervjun med Ivo på Himmelriket. Det är fyra år sedan.

I slutet av januari hamnade Ivo och jag inte långt ifrån varandra på planet till Barcelona. Han skulle ner med sitt HBK på träningsläger till Salou. Jag skulle med mina Himmelriketkollegor till MFF:s träningsläger, också det i Salou.

Det blev att vi satt och pratade under hela flygresan, om fotboll, drömmar, resor, skrivande, våra respektive jobb…

Jag hade tänkt att göra en intervjuartikel av vårt samtal, men ju längre vi satt, desto mer fel kändes det att publicera något som var ett samtal utan vare sig papper och penna eller diktafon närvarande. Det blev en artikel om mötet mer än vad som sades.

Efter hemresan har vi haft en hel del kontakt och redan på ett tidigt stadium gick han med på att göra något inför matchen mellan Halmstad BK och Malmö FF som bara ligger två dagar bort.

Det blev ett längre samtal om fotboll, drömmar, resor, skrivande, hans jobb… Mina förberedda frågor kasserades snart och samtalet fick ta den väg det önskade.

Du och jag har tidigare pratat om och jämfört Ivo Pekalski modell 2010 som slog igenom i Malmö FF och Ivo Pekalski årgång 2017. Du har berättat att du har en bit upp till 2010 års version. Samtidigt har du väl en helt annan rutin idag än då, inte sant?
– Det stämmer, det är ganska bra sammanfattat.

Förutom rutinen, finns där något annat som gör dig till en bättre spelare än den som vann SM-guld med MFF, spåddes en lysande framtid och som blev utsedd till årets nykomling på Fotbollsgalan 2010?
– Jag tror att med åren och med alla erfarenheter som jag har fått, så har jag breddat mitt register på så vis att jag kan tackla olika situationer under en match ännu bättre. En av mina främsta egenskaper, redan i Malmö för sju år sen, är att jag är duktig på att värdera lägen på planen, men med åren har jag nog breddat detta ännu mer. Jag har fått fler verktyg till att hantera olika situationer; kanske främst mentalt inför och under matcher, och när det går sämre en period.

Vad är det som fattas för att komma upp till den nivå du höll då?
– Det som fattas är kontinuitet. Jag behöver få jobba på som jag har gjort nu. Förra året spelade jag en halv säsong efter att ha varit borta i nio månader. Så jag har inte spelat kontinuerligt i ett år ens, i juni blir det ett år. Då blir den fysiska biten bättre. Nu känner jag att jag är betydligt starkare än i höstas, samtidigt som jag känner att jag har mycket kvar att arbeta med. Det är den fysiska grunden som jag hela tiden eftersträvar att höja. När jag har den så vet jag precis vad jag är kapabel till.

Det är inte många spelare med så förhållandevis få allsvenska matcher i MFF (65, allt som allt 98 inklusive cup- och träningsmatcher) som får en sådan status och popularitet hos oss himmelsblå som du har fått. Dina tankar om det?
– Det är bara värmande. Det är väl ett tecken på att jag har gjort något bra på planen och kanske också satt ett visst avtryck utanför den. Sen vet jag inte vad kort eller lång tid är, men jag var ändå i MFF tre och ett halvt år. Och där jag upplevde väldigt många fina stunder med bland annat guld och europaspel. Det var inte lika frekvent med titlar då som nu, men kanske att guldet vi tog 2010 lite ligger till grund för den era som Malmö är inne i dag. Liksom erfarenheterna från Champions League-kvalet och Europa League-spelet 2011.
– Vi hade ett lag som var präglat av många unga och lokala spelare, i en tid likt idag som var präglad av spänningar i såväl Malmö som Sverige i stort. MFF förenade Malmö som stad, unga som gamla, till ett vi. Det är något som jag fortfarande bär med mig och som jag ser hos MFF-supportrarna än idag.

Tror du att din popularitet kommer att märkas på söndag när tusentals MFF:are kommer till Örjans Vall?
– Det vet jag faktiskt inte. Det är inget som jag har funderat över så mycket. Men om det blir så på söndag… Det får vi se hur det blir. Men personligen, när jag har mött Malmö som spelare, så har de matcherna alltid varit mycket speciella. Det har varit både känsloladdat och väldigt kul att spela de matcherna. Där har funnits en extra dimension känslomässigt helt klart.

På tal om den kommande matchen, hur är läget i HBK? Efter 1-0 mot Östersund och upphämtningen från 0-2 till 2-2 med en man utvisad mot J Södra, inbillar jag mig att föreningen mår rätt bra, va?
– Det får man säga. På förhand var vi… eller det är vi väl fortfarande… ganska nederlagstippade, och det är ingen som räknar med oss egentligen. Jag tror det passar oss rätt bra. Vi har ett väldigt ungt och spännande lag med stor potential. Som igår (läs: i söndags) var jag äldst i laget sista halvtimmen. Den absoluta majoriteten av spelarna är mellan 17 och 22 år.
– Det är en spännande period, och jag tror att alla i laget känner att det finns mycket att hämta och att varje match är en erfarenhet och något att växa ur. Att vi har fått den här starten på säsongen är förstås extra viktigt för ett så här ungt och oerfaret lag. Att vi efter en ganska dålig första halvlek mot Jönköping där vi låg under med 1-0, fick en man utvisad, och sen släppte in ytterligare ett mål, innan vi kom igen och på slutet låg närmast en seger, det visar på styrka och moral som vi kommer att ha stor nytta av framöver.

Vad säger du om din egen start på den allsvenska säsongen?
– Den känns helt okej. Jag tycker att jag har presterat ungefär som förväntat, även om jag vet att där finns flera nivåer till. Det känns bra.

Om du fritt hade fått värva två spelare från MFF till HBK, vilka hade det blivit då?
– Jag har spelat med Alexander Jeremejeff tidigare, och där fanns en kemi mellan oss. Så honom hade jag valt. Jag tycker att det är en väldigt skicklig spelare: lång, snabb och duktig med boll. Han är en intressant spelartyp, och han gjorde det riktigt bra förra hösten när han kom till MFF och som helt ny bidrog till så mycket.
– Sen finns det så oerhört många bra spelare i Malmö. Jag får tänka lite nu… ”Mackan” (Rosenberg) är ju duktig, med sin stora erfarenhet. Kanske den danske mittbacken (Lasse Nielsen) med sina bra fötter, och likt ”Mackan” har han stor erfarenhet också från Europa, och är dessutom en skicklig spelare. (Jo Inge) Berget hade jag heller inte tackat nej till, som är användbar på så många olika positioner. Det är svårt, Malmö är fyllt av duktiga spelare. Precis som vanligt.

Tvärtom då. Vilka två spelare i HBK skulle du tipsa Malmös sportchef Daniel Andersson om?
– Om Malmö hade haft Sead Haksabanovic, så hade de haft en kommande 100 miljonersaffär. Där finns en extremt stor potential, han är bara 17 år gammal och redan så duktig. Han är väldigt ambitiös och målmedveten. Med den offensiva spetskvaliteten som han besitter samtidigt som han gör ett hästjobb defensivt, tyder det på att han kommer att ha en väldigt, väldigt fin framtid. Det är bara en tidsfråga innan han försvinner utomlands.

Jag anade att du skulle välja Sead. Vem är den andre som du tipsar om?
– Det beror på vad Daniel vill ha (skratt). Vad behöver Malmö?

Du får överraska honom, du har helt fria händer.
– Vi har många unga duktiga spelare, men vi har en tidigare Malmöspelare som är skicklig: Rebin Asaad. Han känns osvensk i sitt spelsätt. Liten, kort innermittfältare med låg tyngdpunkt som är svår att ta bollen ifrån. Och i sina bästa stunder så är han riktigt bra.

Du hade inte tipsat Daniel om dig själv?
– Nej, jag är för gammal.

Ha ha, du är 26 år!
– Sant. Men vi måste tänka på framtiden, vet du (skratt).

Okej då. Under dina år i MFF gjorde jag många intervjuer med dig. Tror du att jag någon gång får göra en igen med dig som Malmöspelare?
– Man vet aldrig (stort skratt). Det är bara framtiden som har svaren. Jag har en naturlig koppling dit, och mycket kan hända så det kan svänga snabbt från den ena dagen till den andra. Som med Jasmin vi pratade om tidigare. * Eller som när jag drog korsbandet och mitt kontrakt löpte ut.
– Så jag jobbar hårt dag ut och dag in, och lever i det korta perspektivet. Men som sagt, man vet aldrig.

Som fotbollsspelare har man onekligen rätt mycket tid över, eller hur?
– Det stämmer.

Men under fotbollssäsongen är det framför allt lediga eftermiddagar och kvällar efter träningen som slutade typ klockan 12, och inte så många dagar i rad med ledighet. Så trots många fria timmar så tänker jag att det blir lite inrutat och du kommer inte så långt för nästa dag är det antingen träning eller match igen. Blir du avundsjuk på mig som kan göra 9-10 utlandsresor per år?
– Jag säger så här, jag är glad för din skull att du har möjligheten att göra sådant som jag skulle uppskatta och verkligen vilja göra. Att resa är bland det absolut bästa som finns och jag hade gärna gjort betydligt fler än vad jag har möjlighet till idag. Sen så är det något man får räkna med när man spelar fotboll, att det inte går. Å andra sidan är det ett privilegium att kunna leva på fotbollen och göra det man helst vill göra varje dag.
– Utifrån det finns där en vardag som man får anpassa sig till. Samtidigt finns det också utrymmen för, inte kanske göra långresor, men efter säsongen åka iväg och till olika ställen. Fotbollen är en stor glädje och alls ingen uppoffring, även om jag gärna hade kunnat resa fler gånger än vad jag idag har möjlighet till. Men i slutändan är jag ändå glad att jag är där jag är jämfört med hur det har sett ut innan med skadorna.

Resa får du göra efter karriären.
– Eller i december, eller under sommarveckan när vi är lediga. I år blir det Marrakesh i Marocko.

Vart bär det av i december?
– Jag går i lite olika tankar. Colombia som lär vara intressant, Peru som du har berättat om, Tanzania varifrån jag har en bekant som kommer… Egentligen varje land som jag inte har varit i hade varit spännande att åka till.

Vad tror du att du hade gjort om du inte slagit igenom i MFF och blivit en allsvensk fotbollsspelare?
– Jag hade antagligen pluggat eller jobbat med något som har med människor att göra. Kanske som journalist eller med något som har med konfliktområden att göra. Det finns olika vägar där som hade varit intressanta och stimulerande att jobba med. Mötet med människan är väl det som främst skulle styra mitt yrkesval.

Var kommer ditt sociala intresse ifrån? Du har bland annat varit frivilligarbetare i Libanon när du gick skadad förra året, och du talar och skriver ofta varmt om solidaritet och medmänsklighet. Är det hemifrån?
– Det är nog från uppväxten och från mina föräldrar med deras bakgrund: vilka förutsättningar mamma och pappa hade i Polen och när de kom till Sverige. Jag var enda barnet länge innan min bror föddes, och jag fick väldigt mycket omtanke, omsorg och kärlek från mina föräldrar. Det var tidigt tydligt och viktigt att ta ansvar och att bry sig om människor, både i närmiljön och utanför den.
– Jag har fått mycket kärlek och stöd från många människor när jag har mått lite sämre i och med mina skador, vilket ytterligare stärkt mig i att man inte klarar sig ensam hela vägen. Att bry sig och både få och ge kärlek, det är det viktigaste i livet.

Alla fotbollsspelare har en dröm om spel i en utländsk liga. Jag antar att du inte är något undantag.
– Den finns väl där någonstans. Eller, den har funnits där om inte annat.

Va, drömmer du inte längre?
– Det är klart att det är en ambition att bli så bra som möjligt, och se vart det leder. Men jag tänker kanske inte på drömmen lika ofta som jag gjorde förr. Jag är mer, vad ska jag säga, realistiskt inriktad på den närmaste tiden. Fast får jag lite kontinuitet i mitt spel, så kanske det kan leda någonstans.

Det här med att du har ambitionen att bli så bra som möjligt för att se vad som händer med fotbollslivet… Nu när du har uppnått den kolossalt höga åldern av 26…
– Ha ha, eller hur?

… Och du har ett stort res-intresse, finns det med i ekvationen att det skulle vara ett äventyr att bo i ett annat land samtidigt som du kan försörja dig på fotbollen?
– Absolut. Det är både och. Först och främst är det den sportsliga utmaningen som jag skulle stimuleras av. Jag har spelat i Sverige sen jag var 16 år och är inne på min elfte säsong nu, och jag vet hur det fungerar här. Jag älskar att resa och uppleva andra kulturer och miljöer, så det är klart att den andra faktorn, att få uppleva ett äventyr, känns också tilltalande.
– När vi pratar om resor, så är det ändå få förunnade att få komma till en del länder som man kanske inte annars hade besökt. Antingen som spelare där, eller att man får åka dit och tränings- eller tävlingsspela. Det är något som jag gärna hade velat pröva på om möjligheten finns, någon gång under karriären. Även om jag kanske inte drömmer om det lika mycket som i tidigare år, som sagt.

När du var 16-17 år och kanske drömde som allra mest om en utlandskarriär, vilka klubbar och länder rörde sig främst i ditt huvud då?
– Jag har alltid älskat fotbollen som spelas i Barcelona. Det är den som jag kan relatera till allra bäst, och som jag känner bäst skulle passa mitt sätt att spela och se på fotboll. Det var min högsta dröm när jag var i den åldern.
– Än idag fascineras jag över den röda tråd som genomsyrar Barcelona, hela vägen från småpojkarna till A-laget. Skickligheten i deras sätt att spela, och att de utgår från sin egen kvalitet. Det är, oavsett klubb, det mest utvecklande: att man utgår från den egna kvaliteten, vare sig man spelar possession eller på annat sätt. Att man tar ansvar för sitt spelsätt, och inte hela tiden anpassar sig efter motståndet.

Om jag får återvända till ditt fantastiska 2010 så tänker jag, på tal om vad vi pratar om nu, att du fick en hel del anbud från utländska klubbar. Var det nära en övergång någon gång under den perioden?
– Om jag ska vara helt ärlig, så vet jag faktiskt inte. Om jag ska uttrycka det snällt, så har jag haft oturen att inte ha de bästa rådgivarna. Informationen runt mycket har varit dålig eller ingen alls. Det enda jag vet är att det kom ett bud från Genoa till Malmö på 25 miljoner, men att Malmö tackade nej. De var inte alls villiga att diskutera det just då; jag vill minnas att vi stod inför Champions League-kval.
– Men den här informationen fick jag först ett tag efteråt, så jag visste inte själv något om att det hade kommit ett bud på mig. Det säger en del om dialogen som rådgivaren hade, eller inte hade, med mig. Men jag kan ju anta att där fanns en del intresse, för jag hade gjort det bra och var på gång så att säga.

Jag antar att du gav agenten sparken sen?
– Han finns inte kvar nej.

Idag har du ingen agent har du berättat. Det innebär att utländska klubbar ska ringa direkt till dig?
– Det får de gärna göra om de vill. Det är ett aktivt val jag har gjort att inte ha något skriftligt avtal med en rådgivare. Vid en eventuell, och nu pratar jag hypotetiskt, övergång, så kanske det blir ett tillfälligt avtal, men jag vill inte vara kontrollerad av en agent som styr en åt ett visst håll utifrån dennes egna kontakter, motiv eller intressen.
– Samtidigt som jag inser att det kontaktnät många agenter har kanske är en nödvändighet för att det ska bli av med en utlandsflytt, så uppskattar jag den friheten jag har idag så mycket att det är värt det.

Jag hoppas att du får en jättebra säsong, och att du har många år kvar av din karriär. Men som du förstår så kan jag inte önska dig allt för mycket lycka till på söndag.
– Det förstår jag (ha ha) Och det behöver du inte göra. Jag och laget ska göra vårt bästa ändå.

Du får nöja dig med att jag önskar dig lycka till i 28 av 30 matcher i år. Är det okej?
– Det är helt okej, och jag har full förståelse för det.

* Innan intervjun pratade vi mycket om Jasmin Sudic och dennes skada i söndags i matchen mot Djurgården. Ivo och Jasmin är goda vänner och av förklarliga skäl, också med tanke på att de bägge gått igenom korsbandsskador, lider Ivo med Häcken-spelaren (och tidigare MFF-diton). Ivo tror och hoppas att Jasmin kommer att klara av ännu en i raden av rehabiliteringar och åter ses på fotbollsplanen 2018.

Jag berättar om alla inlägg på olika sociala medier som uttrycker bestörtning över skadan, men också om all uppmuntran till Jasmin, och Ivo berättar att sådant betyder jättemycket när man är djupt nere på botten.
– Att bli kärleksbombad kanske inte gör att man skrattar och tycker att livet är fantastiskt, men det gör skillnad. Stor och viktig skillnad.

***

Igår för 6 år sedan…
… berättade Ivo för Helen Johansson (i serien PerspektIvo) om matchen mellan MFF och HBK dagen innan.

Idag…
… skickar Himmelriket en försenad födelsedagsgratulation till Yoshimar Yotun, som förra fredagen fyllde 27 år. ¡Feliz cumpleaños, Yoshi!

I morgon…
… kommer nerverna börja spöka på allvar igen inför matchen på söndag. Även om vi av tradition haft väldigt lätt för HBK såväl hemma som borta, så tror jag att nubben till sillen och äggen kommer göra att jag kan vara lite social i alla fall. Det väntar middag med vänner som har ungefär samma intresse för fotboll som jag har för dammsugning.

Veckans låt…
… har Ivo valt. Varför det blev den?
– Det är en låt som jag spelade ofta under min tid i Malmö, och som jag förknippar med både då och nu. Dessutom har den en lunda-anknytning. Låten heter Places to go med Chords.