Friday I'm in Love: Vad Håkan sa, och vad han nog hade sagt
"Vi är Malmö FF så vi är inte nöjda med en förlust. Men det var en fantastisk insats ni stod för." Om Håkan Jeppsson inte alldeles för tidigt gått bort hade han kanske sagt det i omklädningsrummet efter matchen mot Chelsea.
Det finns en film från Malmö FF:s omklädningsrum direkt efter sista matchen mot Elfsborg i förra årets allsvenska. Klubbens ordförande Håkan Jeppsson ber om att få säga några rader:
”Den svenska säsongen är över. Vi är Malmö FF så litet silver är inget vi firar. Men efter omständigheterna, med så många poäng bakom när Uwe tog över efter sommaruppehållet, så är det en fantastisk säsong ni har gjort.”
Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag ser och hör vår hastigt bortgångne ordförande, saknaden är stor. Gårdagens match mot Chelsea hade kanske inte spelats om det inte hade varit för Håkans klokhet och visionära syn, för så mycket betydde han för alla SM-guld och föreningens deltagande i Champions och Europa League, samt inte minst för avancemanget från gruppen förra året.
Anledningen till att jag såg på den korta filmen igen den här morgonen är att hans ord i omklädningsrummet appliceras bra på gårdagens match. Tyvärr lever Håkan inte idag, men jag kan nästan höra honom igår:
”Vi är Malmö FF så en förlust är inget som firas. Men efter omständigheterna så var det en fantastisk insats ni gjorde.”
För omständigheterna är förstås de att detta är vår första tävlingsmatch efter ett vinteruppehåll, och omständigheterna är att det var Chelsea vi mötte. Inte Zagreb, inte Salzburg, inte Kiev, inte Krasnodar, inte en klubb högre upp på hyllan, utan en klubb som tillsammans med 10-15 andra klubbar återfinns allra högst upp i pyramiden.
Jag har svårt att se att Malmö FF kunde gjort det så mycket bättre igår, sett till de omständigheterna. Jag är stolt och jag är imponerad över att energin fanns där så länge som den gjorde. Min första spontana känsla direkt efter matchen var besvikelse, för trots allt: vi förlorade. Men den känslan övergick snabbt i just stolthet.
Och tillförsikt.
Allt är möjligt, och man måste tro, men det är klart att det är en minst sagt svår uppgift att vända på detta genom att vinna med 2-0 (eller med uddamålet så länge vi gör minst tre mål) på Stamford Bridge om sex dagar. Tillförsikten landar hellre i att igår var vi på en nivå där MFF kanske kan ta sig vidare till åttondelsfinaler om motståndet bara inte hade varit det svårast möjliga i Europa League den här säsongen.
Till framtiden ser det därför bra ut. Om laget behålls till de största delarna, och Uwe stannar, så vet både de och vi supportrar att lagen vi möter i sommarens Europa League-kval, och förhoppningsvis i ett gruppspel, kommer att få det tufft. Vi brukar nämna hemmamatchen mot Atlético Madrid som den kanske bästa MFF någonsin gjort i modern tid. Det vi såg igår var inte riktigt på samma nivå, för mot spanjorerna kunde, borde, vi gjort flera mål och dessutom vunnit. Däremot är matchen mot Chelsea den insats som jag är allra mest imponerad över.
Jag hade i mina mörkaste tankar sett framför mig att vi skulle bli lika utspelade som när vi mötte andra galaktiska lag, som PSG och Real Madrid. De matcherna var inte roliga för andra än MFF:s kassör och folk som gillar när fotboll blir föreställningar utan spänning. Så var det inte igår. Att MFF utan en enda tävlingsmatch i benen gick ut och tog för sig på det viset mot det motståndet, jag ska erkänna att jag inte riktigt trodde det var möjligt.
0-2 hade varit ett tråkigt och, faktiskt, orättvist resultat. En av planens bästa, Anders Christiansen (har han någonsin gjort en bättre Europa-match i MFF?), både orkade och kunde göra 1-2 och som Uwe Rösler sa efteråt, det målet gav spelarna och publiken energi för ytterligare 10 minuter när mångas ben och huvuden var trötta.
1-2 säger också att vi faktiskt var rätt nära.
Jag skrev i min måndags-krönika att över en serie av 10 matcher så har vi inte en chans mot Chelsea, men nu handlar den här serien om bara två matcher. Eller, lade jag till, en match till att börja med. Med maximalt flyt och med maximal utdelning så hade vi kanske kunnat vinna. Det gjorde vi inte. Men vi störde dem, vi var där, vi gjorde väldigt mycket väldigt bra.
Som Håkan antagligen hade sagt efteråt i omklädningsrummet om han hade fått bli äldre än bara 57 år:
”Ni gjorde det fantastiskt!”
***
Igår...
... var det 10 veckor sen Håkan Jeppsson gick bort. För evigt saknad, aldrig glömd.
Idag för…
… sex år sen spelade vi en match av en något annorlunda kaliber. Dåvarande redaktionsmedlemmen Martin Grahn var där och fotade spelare och publik.
Dagens låt…
… är Sedona av Houndmouth.