Friday I'm in Love: Spelaren som tränade med AIK och spelade matcher med MFF
Han vann sitt första SM-guld med Malmö FF redan som 17-åring, men han hade redan hunnit vara med på ett guldfoto. Mikael Karlsson har träffat Magnus Andersson som här berättar om finalen 1979 och när han fick träna med AIK samtidigt som han spelade matcher med MFF.
12-årige bollkallen Magnus Andersson ställde sig bredvid MFF:s Guldlag 1970 då de skulle fotograferas. Fem år senare när MFF vann allsvenskan, och man skulle fotografera guldmedaljörerna fanns Magnus Andersson åter med på lagfotot, men denna gång var han en av spelarna och guldmedaljör. Yngste guldmedaljören i Allsvenskan någonsin!
Magnus spelade i MFF:s kanske två bästa årgångar genom tiderna, 70-talet och 80-talet! På 1970-talet hade laget ett otroligt sammansvetsat gäng som visste precis vad som de skulle göra. Enorma vinnarskallar som hatade att förlora och gav motståndarna stora skräcken då de gästade Malmö Stadion. Laget vann allsvenskan fem gånger, cupen fyra gången och gick till final i Europacupen för mästarlag. På 1980-talet kom det en ny generation med spelare som Thern, Schwarz, Patrik Dahlin med flera. Laget vann allsvenskan fem år i rad och gick långt i Europacupen där man bland annat slog ut italienska mästarlaget Inter. Stommen från landslagets bronslag i VM 1994 var från Malmö FF.
Fotbollsstjärnan heter Magnus Andersson och han växte upp i närheten av Malmö Stadion och skulle bli en av de stora spelarna i Malmö FF. Det var på bostadsområdet Lorensberg som familjen Andersson bodde och Magnus kunde lätt springa till gräsmattorna och fotbollsplanerna vid Malmö Stadion för att lira boll. Lorensborgsområdet byggdes samtidigt som Malmö Stadion och året var 1958, samma år som Magnus föddes.
Magnus började lira fotboll med grabbarna i området där han bodde och sedan blev det även fotboll i skolan. IFK Malmö arrangerade en fotbollsturnering för kvarterslag och Magnus gäng ställde upp och vann turneringen. Ledare i IFK kom fram till pågarna och lovade att de skulle få hamna i IFK:s ungdomslag.
- De lovade att de skulle höra av sig och vi väntade och väntade, men de hörde aldrig av sig, berättar Magnus.
Det var ju en himla tur!
- Ja, det kan man säga, skrattar han.
Vid en skolturnering som arrangerades av tidningen Arbetet och MFF för mellanstadierna, vann Lorensborgsskolan där bland andra Magnus Andersson och Mats ”Balja” Arvidsson (294 A-lagsmatcher i MFF) spelade. I laget fanns det många duktiga fotbollsspelare och man blev uppmärksammade av Knut Nilsson och Gert Ljungqvist. Herrarna som tillhörde MFF tog kontakt med Magnus och de övriga och bjöd in hela laget att börja träna med Malmö FF.
Som 12-åring började Magnus spela matcher med MFF 1970, hamnade i pojklag 6 och spelade 22 matcher och gjorde hela 23 mål. MFF hade fått en riktig målskytt. Magnus gjorde även 10 mål i pojklag 5, på 9 matcher samma år och som tränare hade han Bertil Pode i pojklaget och senare hade han Imre Moore i juniorlaget.
Magnus hängde med en kompis till Brottarklubben Mellanhedens BK, som tränade i Baltiska hallen. Han tyckte det var rolig träning med gymnastikövningar med mera. Det blev en del matcher och Magnus var även med i 70-iaden och junior-SM. Han höll på med brottning tills han var 15 år, då tog fotbollen all tid.
Någon annan sport du utövade än fotboll och brottning?
- Jag spelade en del pingis också, det fanns bordtennisbord vid en lokal i husen där vi bodde. Hela kvarteret var där och spelade. Vann också en skolturnering i sexan, minns jag.
När började du följa Malmö FF?
- När jag började spela i MFF fick vi biljetter till ståplats. Hela vårt lag var där och tittade på matcherna.
Hade du några favoritspelare?
- Krister Kristensson, Bosse Larsson och Bertil Elmstedt var spelare som stack ut lite extra. Man var också bollkalle vid matcherna och det var stort, att få vara så nära spelarna. Jag minns när man var vid omklädningsrummet och i spelargången, hur man stod där och tittade på skorna, ja på allt det var ju ens idoler som man var så nära, det var stort.
1970 säkrade MFF guldet i den sista allsvenska matchen som spelades på Malmö Stadion och det mot Örgryte IS. Det blev en stabil 2–0-seger där målskyttarna var Lars Granström och Curt Olsberg. Under matchen var 12-årige Magnus Andersson bollkalle och efter matchen då man skulle fotografera guldlaget på en lagbild på smög Magnus sig fram mellan hövdingen Eric Persson och Ulf Kleander och hamnade på fotot.
Hur var det som ung påg att få uppleva när MFF vann guldet 1970?
- Guldet 1970 var stort.
Visste du att du fanns på lagfotot?
- Jag fick reda på det några år senare då jag fick årsboken från 1970.
Andra säsongen i Malmö FF fortsatte Magnus att ösa in mål. En talangfull forward som gjorde 46 mål på 23 matcher i pojklag 4, samt 7 mål på 8 matcher i pojklag 3. Tilldelades ett pris på årsmötet 1972, föreningens bäste målskytt 1971. Magnus hade näsa för att göra mål och 1972 blev det hela 106 mål i pojklag III och naturligtvis blev han föreningens bäste målskytt även detta år.
Men det fanns fler duktiga målskyttar i ungdomslagen som skulle gå långt. Björn Nilsson 70 mål för pojklag 6 och Tommy Hansson 65 mål för pojklag 1. Dessa två spelare skulle senare bli etablerade spelare i MFF:s A-lag. Magnus utvecklades i snabb takt och hamnade i pojklag 1 1973, och fick spela i juniorlaget 1974.
Under vintern plockade man upp Magnus bland A-lagstruppen.
Hur var det att komma in bland alla dessa spelare?
- Det var stort, det var ju mina idoler. Man vågade knappt gå in i omklädningsrummet, man visste inte var man skulle ta vägen. Man frågade lite försiktigt om det fanns en ledig plats, sen satt man där helt spänd. Spelarna var väldigt omtänksamma och man kände sig välkommen i gänget. Det var främst Krister, Roy, Conny och Harry som tog hand om oss yngre spelare.
Vad det någon spelare du blev extra imponerad av?
- Bosse Larsson, en fantastisk spelare som alltid var lika bra. Man blev imponerad av honom eftersom han gav 100 procent både på matcher och träningarna.
1975 blev Magnus stora genombrottsår. Debuterade i MFF:s A-lag och tog en ordinarie plats och blev svensk mästare samt debuterade även i juniorlandslaget. MFF:s rutinerade back Roland Andersson hade valt att flytta upp till Stockholm för att gå på GIH. Tränaren Bob Houghton letade efter en ersättare och fann en i MFF:s ungdomslag. Bob såg att det var en sällsynt lovande talang, och efter några matcher bestämde sig Bob för att låta 16-årige Magnus få vara med på MFF:s träningsläger på hemmaplan den 13–17 februari. Lägret avslutades med en internmatch mellan MFF A-B.
Arne Carlsson skrev i Sydsvenska Dagbladet:
16-årig målskytt i MFF-premiären”. Årets första glada utropstecken i MFF var Magnus Andersson, 16-årig pojklagsspelare som avslöjade ett rikt mått talang och fin blick för det ädla fotbollsspelet. Magnus svarade också för ett snyggt mål som räddade reservernas ära och 2–2.
Tobias Christoffersson skrev i MFF:s programblad 2009:
Några matcher med reservlaget blev det innan han en, sannolik vacker, dag kallades upp till Stadion.
- Bob Houghton ville att jag skulle komma dit, jag visste inte vad det gällde. Det var bara han och jag, jag bytte om – och så kom en fotograf och tog bilder. Bob pratade som alltid engelska, och jag förstod inte riktigt vad det handlade om. Så läste jag i tidningen dan efter att jag skulle göra A-lagsdebut i nästa träningsmatch, säger Magnus.
Bob lät Magnus få debutera söndagen den 22 februari i EP-cupen mot danska BK Fremad-Amager. MFF:s lag: Jan Möller, Roland Andersson, Krister Kristensson, Roy Andersson, Harry Jönsson, Magnus Andersson, Bo Larsson, Tommy Larsson, Conny Andersson, Thomas Sjöberg och Tore Cervin. På bänken Claes Malmberg.
Magnus spelade på mittfältet och gjorde en godkänd debut i ett mycket stabilt lag som vann enkelt med hela 6–0. Magnus byttes ut i slutet av matchen. Roland Andersson som under en tid hade pendlat från Stockholm, kände att det inte skulle hålla. Han valde därför att skriva på Djurgårdens IF.
Tränaren Bob använde först Krister Malmberg som högerback, sedan blev det Christer Jacobsson, Magnus fick först spela vidare i juniorlaget och i reservlaget.
I tipscupen mot österrikiska Swarovski Wacker fick Magnus spela ytterback och han skötte sig utmärkt. Matchen slutade 0–0 och spelades den 12 juli. I nästa match som var mot danska BK Frem (2–2) spelade Magnus på mittfältet. Drygt två veckor senare var Magnus tillbaka som högerback igen, returmatchen i tipscupen mot Wacker hemma på Stadion. Trots en 0–1-förlust gjorde Magnus en jättematch enligt tidningarna. Nästa match var mot Östers IF i allsvenskan.
När Magnus sprang ut på Värendsvallen den 8 augusti som högerback i Malmö FF mot Östers IF i den allsvenska matchen, blev Magnus MFF:s yngsta allsvenska spelare genom tiderna. Lite drygt 17 år debuterade Magnus i ett MFF som ställde upp med följande lag: Jan Möller, Magnus Andersson, Krister Kristensson, Roy Andersson, Harry Jönsson, Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Bo Larsson, Tore Cervin, Thomas Sjöberg och Tommy Larsson. På bänken, Per-Åke Åkesson, Tommy Andersson, Claes Malmberg och Staffan Holmstedt.
Magnus gjorde en mycket glädjande insats som debutant. Han jobbade hårt på sin högerkant och följde med upp högt i banan. Första målet kom på ett fint inlägg av just Magnus som serverade Thomas Sjöberg som bara behövde sätta pannan till. MFF vann med 2–0, och Thomas gjorde även det andra målet.
Trots att Magnus hade öst in mål i ungdomsfotbollen (283 mål på fem år), så behövde Bob en ny back eftersom Roland flyttade upp till Stockholm. Bob såg att Magnus hade potential att bli en bra ytterback och frågade Magnus om han kunde tänka sig att skola om sig. Magnus protesterade inte, han blev bara helt överlycklig över att få chansen och skulle nästan ha ställt upp som målvakt om Bob hade frågat det! Det blev till att helt tänka om i sitt spel. Han fick en intensiv undervisning av Bob om hur en back skall agera. Det var press på bollhållaren, det var understöd till den som pressar bollhållaren. Varje dag gick han hem och memorerade läxan till nästa träning.
Europacupspel väntade mot först östtyska Magdeburg och sen mot Bayern München i andra omgången.
Kommer du ihåg dessa matcher?
- I bortamatchen mot Magdeburg kom jag ihåg att man blev allt nervösare ju längre straffsparksläggningen gick, man hoppades på att man skulle slippa att slå en straff.
Sedan mötte ni Bayern med en massa världsspelare.
- Det var stort, man hade sett dem vinna VM-guld på tv året innan, nu skulle man möta dessa stjärnspelare, det var helt magiskt.
I Skånecupen i början av året blev Magnus Andersson utsedd till turneringens spelare och fick en träningsvecka hos West Ham i London som pris. Det blev en stor upplevelse att som ensam grabb få träna med deras A-trupp vid ett par tillfällen.
Under året var Magnus uttagen i Skånelaget som vann distriktscupen där också Ingemar Erlandsson fanns också med i laget. Redan i mars månad åkte juniorlandslaget till Cannes där det spelades en juniorturnering. Magnus Andersson var uttagen i truppen som åkte ner. Debuten skedde under turneringens första match som var mot Polen den 27 mars. 0–0 slutade matchen och Magnus spelade Sveriges samtliga tre matcher (Holland 0–3 och Algeriet 1–2).
Sportjournalisten Rune Smith på Kvällsposten intervjuade Magnus Andersson 1988. Där berättade Magnus:
Jag minns hela 1975 som ett otroligt år, jag var så ung och kom rakt in i ett gäng av stora stjärnor. Mina idoler! Jag hade ju bara något år tidigare varit bollkalle till Bosse, Krister och de stora pågarna.
Han var MFF:s yngste spelare som hade debuterat i allsvenskan. Efter sin debut fick han 2 månader och 18 dagar senare känna på Guldpokalen.
- Jag fick spela de 11 sista matcherna.
Bob Houghton betydde mycket för din fotbollskarriär?
- Han var en duktig pedagog, att kunna utveckla egna talanger, han har präglat mitt fotbollskunnande. När man är 16–17 år kan man ta in mycket taktiskt och lära in grundspelet.
Efter att ha gjort åtskilliga mål under ungdomstiden i MFF, dröjde det till hans 71:e match i representantlaget. MFF for med spelare och damer på en utlandsresa efter säsongen till Västindien. Där spelade man en vänskapsmatch mot Puerto Ricos landslag. MFF vann med hela 6–1 och Magnus svarade för mål nummer 5. Övriga målskyttar: Tore Cervin 2, Tommy Larsson 2 och Claes Malmberg.
Förbundskaptenen för U-landslaget tog ut Magnus till landskampen mot Finland den 11 augusti. Matchen spelades på Sandvikens IP i Vasa i Finland och slutade med svensk 3–1 seger. Magnus spelade högerback och i laget spelade även Janne Möller. Magnus deltog i samtliga fem U-landskamper. Han deltog även i juniorlandslagets Israelturnering vid nyår (1975/76), spelade totalt tre juniorlandskamper. Unga spelare brukar ha lite upp och med formen men Magnus hade en stabil kurva och kunde inte hållas utanför laget.
Fyra ungdomar i MFF blev under 1976 helprofessionella. Det var den 1 juli som Magnus Andersson, Kent Jönsson, Per-Åke Åkesson och Tommy Hansson anställdes av MFF på heltid.
Håkan Malmström skrev i boken MÅL 1976–1977:
Således begagnar Magnus Andersson, den hittills mest namnkunnige, tillfället att två dagar i veckan praktisera på en mäklarfirma. För att även lära känna världen utanför fotbollen.
- Jag tycker själv jag har blivit starkare och fått mera självförtroende genom den utökande träningen, säger Magnus. Samtidigt som jag inte helt står utanför möjligheten att lära mig lite för framtiden.
När landslaget skulle åka på träningsläger till Marbella i Spanien (22/2 – 4/3 1977) fanns Magnus Andersson med i truppen. Även klubbkamraterna Staffan Tapper, Anders Ljungberg och Roy Andersson fanns med. Under vistelsen spelades tre matcher mot lokala lag. Magnus deltog i två av dessa.
Roland Andersson hade valt att återvända till MFF efter sina studier i Stockholm. Tränaren Bob valde först att placera Magnus som vänsterback. Sedan placerade han Ingemar Erlandsson på den platsen och flyttade upp Magnus som höger yttermittfältare och därefter förflyttades han till vänster yttermittfältare.
När landslaget skulle möta Skottland den 27 april 1977, tog förbundskaptenen Åby-Ericsson ut Magnus till matchen som spelades i Glasgow inför 40 000 åskådare. Magnus spelade hela matchen och Gert Malmberg skrev i Göteborgsposten:
Blott 19-årige debutanten Magnus Andersson hade svårt med Willie Johnston, men hade å andra sidan inte fått spela back i klubblaget denna säsong.
Den 3 augusti 1977 spelade MFF allsvensk match mot IFK Norrköping hemma på Malmö Stadion. Fem minuter in i andra halvlek blev Magnus tacklad så svårt av Norrköpingsspelaren Krister Nordblad att han tvingades lämna planen. Skadan visade sig vara så allvarlig att Magnus inte kunde spela mer denna säsong.
MFF:s skicklige läkare Nils Westlin, skrev i MFF:s årsbok 1979, om skadan:
Den vänstra foten fastnar med dobbarna i gräset och vrids kraftigt utåt, så kraftigt att ledbandet mellan skenbenet och vadbenet nere i fotleden gick helt sönder, Dessutom fick han ett brott på vadbenet, en sönderslitning av ledbandet mellan inre fotknölen, språngben och hälben. En skada som ur ortopedisk synpunkt anses mycket ful och som ofta kan leda till en förstöring av övre språngbensleden som omöjliggör all sport.
Magnus om skadan:
- Jag gick gipsad under ett halvt år, och jag tappade mycket, säger Magnus.
Matchen mot Norrköping var Magnus 100:e match i MFF:s A-lagströja.
När MFF inledde säsongen 1978 med en träningsmatch mot danska BK Frem den 11 februari fanns Magnus med i startelvan som högerback. Roland som också skadades under den förra säsongen var ännu inte helt återställd. MFF vann med 1–0 genom Bosse Larsson. I matchen mot Odense BK den 9 mars ådrog sig Magnus en lårskada och tvingades vila från fotbollen en kortare tid.
Magnus var tillbaka den 27 mars (MFF – Kastrups BK 0–0) men tvingades utgå. Efter en höjdduell kände han besvär med att sträcka ut det ömmade i låret ordentligt, där han tidigare hade skadats. Magnus vilade från fotbollen och gjorde comeback onsdagen den 26 april, semifinalen i svenska cupen mot IF Heimer i Lidköping.
Hans Nordlund i AB skrev:
MFF gav Åby-Ericsson ett glädjande besked: Magnus och Roland är båda i VM-form.
- Ett par matcher till och de håller VM-klass, sa tränaren Bob Houghton. Båda fick med beröm godkänt.
Landslaget samlades i Marbella i Spanien inför VM i Argentina, och från MFF deltog sex spelare: Staffan Tapper, Magnus Andersson, Roy Andersson, Tommy Larsson, Janne Möller och Thomas Sjöberg. Magnus blev sedan uttagen i Åbys VM-trupp, som skulle åka till Argentina. Hela åtta spelare från MFF var med, förutom de sex spelare från texten ovan (ej Tommy Larsson), så fanns även Bosse Larsson, Roland Andersson och Ingemar Erlandsson med. Magnus fick inte spela något under turneringen (Sverige utslagen efter gruppspelet).
Det blev inga matcher under VM-turneringen?
- Nej, jag var mest med för att se och lära. Hade kommit tillbaka efter en svår skada året innan och hade en tuff rehab-tid samtidigt som jag låg i lumpen och åkte på muskelbristningar med mera, så det var ingen rolig tid. Men det var en upplevelse att få vara med under en VM-turnering, säger Magnus.
MFF hade tagit sig vidare i Europacupen för mästarlag från hösten 1978. Laget överraskade alla genom att via kvartsfinalen och semifinalen ta sig till självaste finalen. Det tuffa spelprogrammet innebar att spelarna blev slitna och att man hade en del skador.
Inför finalen var läget följande: Bosse Larsson och Roy Andersson var skadade och kunde inte medverka. Krister Kristensson hade skrivit på för Trelleborgs FF och Staffan Tapper hade blivit trampad på stortån och kunde bara spela knappt en halvlek i finalen.
Roy, Bosse skadade, Tapper halvskadad och Krister i TFF, gjorde att tränaren Bob Houghton valde att satsa på Kent Jönsson och Magnus Andersson som mittbackar! Magnus och Kent hade bara spelat en match ihop som mittbackar tidigare och det var i den allsvenska bortamatchen mot IFK Norrköping som slutade med en 0–1 förlust.
Var det inte tufft att spela en finalmatch som mittback?
- Faktiskt inte, vi hade ett mycket bra grundspel så alla visste hur man skulle försvara sig. Sedan fanns ju Roland, Kent och Ingemar i backlinjen så det kändes tryckt och naturligtvis Möller i målet, säger Magnus.
Magnus fick förtroendet att spela två landskamper under 1979. Den första spelade han i Florens den 26 september mot Italien. Magnus spelade i en MFF-backlinje bestående av Magnus – Kent Jönsson – Hasse Borg – Ingemar Erlandsson framför målvakten Janne Möller. Trots förlusten med 0–1 berömde tidningarna Magnus för att han gjorde en fin comeback. I den andra landskampen blev det dessvärre förlust med hela 1–4 i EM-kvalet mot Tjeckoslovakien som spelades i Prag.
Malmö FF lottades mot Benfica och började hemma på Malmö Stadion den 22 oktober 1980. Eric Persson skrev i MFF:s årsbok 1980:
Det kändes som en befrielse när målet kom. Det skedde i den 50:de minuten när Erlandsson efter en klackspark från Kindvall kunde skena fram längs vänsterkanten, förbi två Benficaspelare och ner till kortlinjen för att därifrån passa bakåt – bollen gick förbi McKinnon men hamnade hos Magnus Andersson och från denne i nätet 1–0. En lycklig matchvinnare blev intervjuad av press och media eftersom han sänkte storlaget Benfica! Returen på Estadio da Luz i Lissabon slutade tyvärr med en 0–2 förlust, och MFF lyckades inte gå vidare.
Magnus minns idag inte så mycket av matcherna mot Benfica, däremot minns han att han missade planet från Stockholm till Malmö (läste på polishögskolan) och höll på att missa den första matchen. Det blev en väldigt stressig eftermiddag, men han hann dock precis till matchen då han kunde ta nästa plan. Magnus spelade mestadels på mittfältet under säsongen och hoppade in som högerback då Roland Andersson inte kunde medverka. Totalt blev det 42 matcher och 8 mål.
Lars ”Laban” Arnesson tog över som förbundskapten efter Åby-Ericsson 1980. Det blev en enda halvlek för Magnus under Laban-tiden. I landskampen mot Danmark fick Magnus spela en halvlek. Laban ogillade Magnus omplacering som mittfältare och så har det varit svårt att rubba Stig Fredriksson eller MFF-kompisen Ingemar Erlandsson.
Magnus hade kommit in på Polishögskolan i Stockholm och skrev in sig där under hösten 1980. MFF hade ordnat så att Magnus kunde träna med AIK, så han hade fixat en lägenhet ett stenkast från Råsunda. Magnus hade också god hjälp av Sanny Åslund som tidigare hade spelat med MFF, och var en riktig AIK-are.
- Jag blev behandlad väl av alla i klubben, tränade med AIK och flög ner till MFF-matcherna. Tror inte jag tränade med MFF under hela 1981. Jag hade bra kontakt med tränaren Rolf Zetterlund, vi kunde sitta och snacka både innan och efter träningarna.
Trots att Magnus studerade i Stockholm och tränade med AIK var det ingen risk att han skulle bli AIK-are! Magnus har ett ljusblått hjärta så det var aldrig tal om att han skulle börja spela för Solnaklubben.
Magnus stora kompetens som fotbollsspelare gjorde att han kunde användas på alla positioner i laget. Mestadels höll han till på mittfältet men kunde även hoppa in som höger eller vänsterback då Roland eller Ingemar hade förhinder. Även som mittback spelade han då det behövdes och då ihop med någon av mittbackarna Roy Andersson, Kent Jönsson och Mats Arvidsson.
Magnus var ordinarie i laget och spelade de allra flesta matcher under 1981–83. För att vara tränare var det helt underbart att ha en spelare som kunde gå in på flera platser och dominera, men inte för Magnus!
- Man kan väl säga att jag tappade min landslagsplats när jag roterade runt och spelade på olika platser i MFF.
Vilken var din egen favoritplats?
- Högerback var platsen jag mest gillade att spela på.
Till årets sista landskamp 1986, ringde den nye förbundskaptenen Olle Nordin upp Magnus och frågade om han ville ställa upp. Roland Nilsson var skadad och Sverige skulle möta Malta i Valletta i en EM-kvalmatch den 16 november. Magnus tackade ja och spelade i en fyrbackslinje framför Janne Möller bestående av Magnus – Glenn Hysén – Peter Larsson och Stig Fredriksson.
Det var drygt sex år sedan sist han spelade en landskamp. Det blev en stabil seger med hela 5–0. Malmö FF vann allt under säsongen 1986. Allsvensk serieseger och SM-finalen mot AIK, samt svenska cupen genom att besegra IFK Göteborg med 2–1.
Säsongen 1987 inleddes med att MFF blev utslagna av holländska Ajax ur Cupvinnarcupen. Magnus spelade båda matcherna (1–0 hemma och 1–3 borta). Magnus hann bara spela två allsvenska matcher i inledningen av säsongen 1987 (premiären 2–2 hemma mot V Frölunda och 2–2 matchen efter mot Hammarby borta), innan en knäskada gjorde att han blev borta under fyra månader. Det dröjde till den 22 augusti, innan han gjorde comeback i bortamatchen mot IFK Göteborg på Ullevi.
MFF vann med 2–1 genom målskyttarna Lasse Larsson och Leif Engqvist. Magnus spelade sedan resten av säsongen och blev liksom övriga MFF-are mycket besviken över att man förlorade SM-finalen mot IFK Göteborg trots att MFF var det bästa laget i de båda matcherna. Magnus spelade endast 12 allsvenska matcher under året.
Till årets första landskamp blev Magnus uttagen då Sverige mötte Sovjet i Tbilisi och förlorade med 3–1. IFK Göteborg laddade inför UEFA-cupen och då valde förbundskaptenen Olle Nordin att plocka in Magnus Andersson, som hade gjort en mycket stark inledning på året och hade gjort en mycket bra säsong även förra året. Magnus fick smak på landslaget och hoppas på en fortsättning och sneglade mot möjligheten att bli ”Stor grabb”. Men den allvarliga knäskada grusade den möjligheten. Efter landskampen mot Sovjet den 18 april 1987, glömdes han plötsligen bort.
Efter att Ingemar Erlandsson slutade efter förra säsongen blev Magnus utsedd som lagkapten inför säsongen 1988.
- Det var oerhört stort att få bli lagkapten i Malmö FF, samtidigt att få vara med om att vinna allsvenskt guld.
Hur blev du lagkapten, var det ledarna eller spelarna som utsåg lagkapten?
- Vi spelare hade omröstning och jag fick flest röster.
Du fick lyfta SM-pokalen i din sista match, när hade du bestämt dig för att sluta?
- Det var under sommaren.
Kan du kort sammanfatta din karriär i Malmö FF?
- Det var stort och som en riktig fotbollssaga som avslutades med att man fick vara med om att vinna SM-guldet.
MFF dominerade allsvenskan 1988 och vann den för fjärde året i rad. Efter att man slagit ut Örgryte IS i semifinalen blev det Djurgårdens IF i finalen. Efter 0–0 borta i den första matchen skulle Magnus sista match i MFF-tröjan bli helt avgörande. Det blev en otrolig match på Malmö Stadion den 19 oktober, MFF vann till slut matchen med 7–3 (Martin Dahlin 4, Håkan Lindman 2 och Roger Ljung 1 mål).
Det blev sannerligen en fantastisk avslutning på en lång och händelserik fotbollskarriär i Malmö FF, då han som lagkapten fick höja von Rosen pokal mot himmelen efter att MFF vunnit ännu ett SM-guld.
Cars Stenfeldt i Expressen intervjuade Magnus inför hans sista framträdande i MFF:
Ditt livs höjdpunkt i karriären var inte Europacup äventyret 1979?
- Nej mitt livs största ögonblick som spelare var när jag fick debutera i allsvenskan på hösten 1975. Jag var 17 år och drog på mig utrustningen i samma rum som mina idoler Bosse Larsson, Staffan Tapper, Krister Kristensson, Puskas för att nämna några av de riktigt stora. Och så tog vi guld ett par månader senare, säger han och ryser lätt vid detta underbara minne. Magnus gick fortfarande på gymnasiet och tog studenten året
Han fick ett seriöst bud från Ystads IF, det var många klubbar som var intresserade men Magnus valde mellan Ystad och IFK Trelleborg. Hasse Borg och Magnus skulle dela på tränarsysslan i klubben, eftersom ingen av dem kunde garantera att vara på alla träningar.
Alf Karlsson i Kvällsposten skrev i MFF:s årsbok 1988:
Vad har MFF betytt för dig?
- Oerhört mycket. När jag som liten grabb kom till klubben (12 år) hade jag varit i Dragör med mina föräldrar – nu har jag hunnit åka jorden runt. Brasilienturnén blev ett snyggt förväll.
Varför slutar du?
- Motivationen tryter – på den allsvenska nivån. Därför ska tränarjobbet i Ystad bli en ny och rolig upplevelse med fotbollen. Jag har ju varit med om allt med MFF. Det var också knäskadan i fjor som definitivt fick mig att bestämma – bara ett år till i MFF-tröjan.
Avsluta som lagkapten?
- En stor ära – främst i MFF. Att jag sedan fick höja SM-bucklan efter 7–3 mot Djurgården hemma på Stadion kunde faktiskt inte blivit bättre.
Efter att ha tränat Ystads IF och Bunkeflo IF gjorde Magnus comeback i allsvenskan men inte som spelare utan som tränare för Trelleborgs FF. Det blev dock bara en säsong där han lyckades klara laget kvar i serien.
Som TFF-tränare fick Magnus uppleva två möten med sin gamla klubb Malmö FF. Första matchen spelades på Vångavallen och slutade 1–1, på Malmö Stadion vann di blåe med 2–0.
Hur var det att möta Malmö FF?
- Det kändes lite märkligt i början men sedan var man fokuserad på TFF, säger Magnus.
Och att få byta om i bortalagets omklädningsrum på Malmö Stadion?
- Det kändes också lite konstigt eftersom man har varit där som ljusblå i så många år.
Efter bara en säsong som allsvensk tränare slutade Magnus. Han fick chansen att stiga i graderna inom polisen och att kombinera detta med fotbollen skulle bli oerhört tufft och jobbigt. Magnus hade även små barn hemma så det blev familjen och arbetet som prioriterades i första hand. Efter en lång karriär som spelare och åtta år som tränare inom fotbollen var det dags att gå vidare.
MFF har alltid haft före detta spelare i styrelsen. När Krister Kristensson och Ingemar Erlandsson valde att sluta letade man efter nya kandidater. År 2012 valdes Magnus tillsammans med Claes Malmberg in i MFF:s styrelse.
När Bob Houghton blev tränare för grekiska Ethnikos Piraeus FC, ringde han Magnus och frågade om han var intresserad av att bli proffs i Grekland. Magnus och hans fru åkte upp till Ödenäs slott där grekerna var på träningsläger. Magnus hade vid denna tid också kommit in på Polisskolan och hade svårt att välja.
Magnus och Bob och klubbens ordförande kom till en lösning om en transfer till vinterfönstret. Under tiden började Magnus på Polisskolan. Under oktober månad lämnade Bob Grekland för Bristol Rovers och då rann proffsdrömmen bort. Att Magnus valde att läsa till polis har han aldrig ångrat.
Jag frågar Magnus om han har någon kontakt med spelarna när han satt i styrelsen?
- Jag hade ingen kontakt med spelarna, de stannar bara ca 3 säsonger och dra sedan vidare. När vi spelade i Champions League åkte vi i samma plan med spelarna till bortamatcherna. Nej det var inte som på min tid. Då fanns ofta vår kassör Bertil Persson vid omklädningsrummen på Stadion och Eric duschade och badade bastu med oss spelare, många i styrelsen var också ledare i u-lagen.
Hur var din kontakt med Eric Persson?
- Man hade stor respekt för honom, han var som en morfar. Han var otroligt mån om oss unga spelare. Eric var ofta och tittade på ungdomsfotbollen. Han sa att vi skulle kämpa och uppföra oss väl och vara stolta över att representera Malmö FF.
Som ungdomsspelare var du en målfarlig forward som öste in mål, men i MFF:s seniorlag spelade du på alla platser utom som forward! Hade du fått framgångar som forward om du hade fått tillräckligt med chanser på den platsen?
- Det vet man aldrig, svårt att säga men man hade ju näsa för att göra mål och det är ju inte alla som har den talangen.
Det är ett tag sedan du slutade spela i MFF (1988), blir du igenkänd då du besöker MFF-matcherna?
- Det är väl de som är några år yngre än jag och äldre som kan komma fram, annars var de flesta inte födda då jag spelade. Jag får ca 5–10 brev om året då de vill ha en autograf. Det kan komma brev även från olika delar av Europa som Tyskland och Ungern bland annat och jag svarar alla.
***
Fakta: Magnus Andersson
Född: 23 april, 1958
Guld: 1975, 1977, 1986, 1988
Serieguld: 1985, 1986, 1987, 1988
Stora silver: 1976, 1978, 1980, 1983
Lilla silver: 1984
Brons: 1979, 1982
Cupguld: 1978, 1980, 1984, 1986
Bragdguldet: 1979
Världscupfinal: 1979/80
Landskamper: 11/1 A, 8 U, 11/1 J
VM 1978 i Argentina
Debut i Malmö FF: 22/2–1975 BK Fremad – MFF 0 – 6
Sista matchen i MFF: 19/10–1988, MFF – Djurgårdens IF 7 - 3
Debut i allsvenskan: 8/8–1975, Östers IF – MFF 0 – 2
Sista allsvenska matchen: 19/10–1988, MFF – Djurgårdens IF 7 – 3, SM-finalen
568 matcher och 28 mål i MFF (1975–88)
276 matcher och 18 mål i allsvenskan (1975–88)