Friday I'm in love: Kocken som vill ut i Europa igen

Det blev en del uppmärksamhet 2014 när Malmö FF meddelade att klubben skulle ha med sig en egen matlagare på Europaresorna. 12 resor senare berättar kocken ifråga, Tommy Warhed, hur allt gick.

Eftersom Tommy Warhed vid den tidpunkten arbetade som kock på Hipp i Malmö kom kanske inte samtalet från hans chef Jonnie Fedel som en överraskning. Då hade Tommy arbetat runt åtta år under MFF:s tidigare målvakt, och nuvarande målvaktstränare, och kontakten dem emellan var således frekvent. Men frågan som Fedel ställde var en desto större överraskning:
– Vill du bli Malmö FF:s kock-supervisor i Champions League-kvalet?

I dag arbetar Tommy som kökschef på Scandic S:t Jörgen i centrala Malmö och avslutade i Madrid för en månad sin tolfte resa med den himmelsblå truppen. Att tacka ja till MFF:s erbjudande den där sommardagen 2014 var en självklarhet; vilken supporter vill inte arbeta med laget i sitt hjärta?

Han träffade snart Jonnie, Ben Rosen och Wilner Registre där de berättade vad för mat de hade tänkt sig serveras till spelarna när Malmö FF var i Ventspils för den första kvalmatchen till Champions League. De gick tillsammans igenom kosten och efter några ändringar från Tommy var menyn klappad och klar. Tommys uppdrag väl på plats var därefter att se till att hotellets kök lagade maten exakt enligt de instruktioner som skickats dem. Det skulle visa sig vara svårare än någon anat. Men vi återkommer till det.

Den lilla staden Ventspils på den lettiska kusten följdes av resor till Prag, Salzburg, Turin, Madrid och Aten 2014. Året därpå blev det Vilnius, Salzburg igen, Glasgow, Paris, Lviv och så avslutningsvis Madrid på nytt. Tommy erkänner att han aldrig tidigare rest lika ofta och mycket som under de här bägge åren.
– Och det har varit en fantastiskt rolig upplevelse.

En del fantastiska hotell har det väl också blivit antar jag. Vilket var bäst?
– Det var nog Hilton i Prag.

Vilket hotell hade det bästa köket, alltså var blev du mest imponerad av faciliteterna?
– Där får jag nog säga Hilton igen. I Paris var det också väldigt bra, men Hilton var fantastiskt på alla sätt och vis.

Jag träffade dig på hotellet i Madrid nu senast, och det var helt okey också.
– Det var helt okey, ja (skratt).

Det var ett lyxhotell kanske vi ska berätta så ingen tror något annat. Vad var det med Hilton som inte Hotel Hesperia hade?
– Dels var det storleken på hotellet och att de var så väldigt vana vid att ha fotbollslag där. De var professionella rakt igenom där, när man klev in från gatan så var det storslaget och pampigt. Dessutom hade vi avskilda rum där spelarna och ledarna kunde äta måltiderna helt ensamma, så ur ett rent förberedelsemässigt hänseende var också toppklass.

Var fick du jobba som mest?
– I Ventspils. Utan konkurrens det minst bra hotellet om man säger så och nu i efterhand förstår jag varför många klubbar väljer att bo i Riga i stället. Det var det bästa hotellet i Ventspils, vilket nog inte säger så mycket, och i köket kunde de nästan ingenting.

Så var det din första resa med MFF. Det kunde börjat bättre.
– Precis. Jag tänkte ”nä, vad är nu detta”. Men allt löste sig och därefter har det bara gått uppåt och vi har bott bra på alla andra ställen vi åkt till. Däremot har det inte allt gått friktionsfritt bara för det. Där har uppstått en del missförstånd, till exempel är det inte överallt man pratar engelska och då kan det ju bli vissa problem. Ibland har vi fått använda tolk för att få det rätt. Fast det får inte låta som att jag klagar, det har varit underbara upplevelser och överlag har det funkat mycket bra tycker jag.

Var har det varit slappast för din del då?
– Slappast? Jag skulle inte vilja säga att det har varit jättestressigt nånstans. Min uppgift har ju varit att se till att maten lagas enligt våra önskemål. Den enda gången jag har fått rycka in i köket är i Ventspils. Men det är mycket annat som pillas med, så jag har att göra ändå.

Jag tror alla vi har en bild av hur kockar styr sina kök ungefär som en diktator regerar över sin nation; har det varit helt friktionsfritt för dig att kliva in där och se till att hotellens kockar sköter sig? Jag antar att det kan ha blivit en del tår som det har trampats på.
– Nej, faktiskt inte. Jag har överallt blivit välkomnad, även om jag har haft synpunkter på vad som har serverats. De är så medvetna om att lag kommer med egna kockar, så jag antar att de är vana. Det blev väl i och för sig en del problem när vi var i Vilnius och de skulle servera köttfärsbiffar och ut kom de med helstekt kött. Hur jag än försökte förklara kunde de inte förstå att de hade gjort fel.

Hotellen som Malmö FF har bott på är oftast rekommenderade av hemmalagen. Menyn skickas ett tag innan truppen kommer och Tommy har åkt ner någon/några dagar tidigare och haft möten med de ansvariga för hotellköken. Allt ska vara förberett tills Markus Rosenberg, Anton Tinnerholm och de andra anländer. I sin packning har Tommy endast en termometer, för att kunna kontrollera temperaturen på maten.
– I början hade jag knivar med mig, men det gav vi upp ganska fort; det är inte så populärt att resa med vassa föremål nuförtiden. I Ventspils hade jag med mig kockkläder också, vilket var en jäkla tur, för det är enda gången jag fått svida om och hoppa in i köket. Där skulle vi ha lasagne till middag, men kocken visste inte hur man gjorde. Du hör ju, lasagne! Annars har jag agerat helt och hållet som en supervisor.

Det dras alltid lärdomar när ett lag är ute i Europa, alltifrån hur man ska bo till hur man ska spela och förbereda sig för matcherna. Gällande maten, hände det något från Champions League-året 2014 till 2015?
– Det drogs absolut lärdomar från den första säsongen; det gjorde hela klubben. Annars går det åt fel håll om man inte gör det. Men menyn… De vill ha sin bas i form av kolhydrater och proteiner för att upprätthålla energin i kroppen. Så det blir mycket ris, pasta, potatis och fortfarande mycket kyckling och lax. Vilket inte alltid mottages så väl, men det är inte spelarna som klagar utan ledarna (skratt). De är rejält trötta på kyckling.

Finns det några i laget som har specialkost, som du ska ta hänsyn till?
– Det är en ledare som är glutenintolerant, det är väl det hela. Jo, så är det någon som inte äter griskött och det är inget problem för om det är en kötträtt som ska serveras så blir det alltid oxkött. Griskött är mycket mer svårsmält, så det tar längre tid för kroppen att ta hand om det än oxkött.

Mitt ibland all kyckling och lax, har du sett till att det har bjudits på något som uppskattats utöver det vanliga?
– Nu till den sista resan hade vi planerat att bjuda på biff, pommes, bearnaisesås och hela köret efter matchen mot Real, men det gick inte riktigt som planerat. De spanska kockarna visste nämligen inte vad bearnaisesås var för något. Hur jag än förklarade det så skakade de på huvudena; jag trodde alla visste vad bearnaisesås är för något. I stället blev det en annan sås och trots resultatet i matchen så minns jag att det var en populär middag.

Du testade aldrig att köra en Google translate på bearnaisesås?
– Ha ha, nej. Det skulle jag kanske ha gjort. Hade kunnat bli spännande.

Vi leker med tanken att du ska bjuda hem laget till dig. Det är off season och de får äta vad som helst, bara det inte blir kyckling eller lax. Vad ställer du på bordet?
– Ouch, det kan man fråga sig. Jag kan tänka mig vad spelarna efterfrågar eftersom de följer en så strikt diet under säsongen, så jag hade nog bjudit dem på en god köttbit. Kanske en grillad entrecote med en fräsch tomatsallad, pommes och någon god sås till det. Kanske en rödvinssky och en bearnaisesås. Det tror jag att de hade uppskattat.

Pommes fritesen hade du gjort själv?
– Behöver jag ens svara på det?

Ha ha, du kunde sagt att du skickat någon att köpa 20 kilo Felix frysta.
– Eller hur? Fast jag tror faktiskt inte det är så många av spelarna som är så intresserade av ”fine dining”, utan det ska vara mer rejäla måltider när man väl får äta dem. Många av dem uppskattar nog bara att sitta med en rejäl pizza och liknande. De är ju lite speciella, fotbollsspelare, de lever lite i sin egen lilla bubbla.

Kommer du in i den bubblan? Känner du att du är en i gänget så att säga nu efter alla de här resorna?
– I början kände jag kanske inte riktigt så, men sen lär man känna dem. Då var det till att börja med lite nervöst och dessutom var man anställd för att göra ett jobb som på många sätt var nytt och lite främmande. Nu på slutet har det känts helt naturligt att vara tillsammans med spelarna, att vara i samma kretsar. Vi har träffats dagligen under många resor och kanske inte med alla men med många snackar man mycket med om allt möjligt.

Du är ju också vanlig supporter, så du har dubbla anledningar att hoppas på att MFF tar hem cupen och att det blir Europa-spel till hösten.
– Det har jag absolut. Och det var lite motigt i slutet av säsongen att tänka på att ”ska det vara slut nu”. Som svensk kan man nog inte räkna med att spela i Champions League varje år, men att vara ute i Europa tycker jag definitivt man ska kunna räkna med. I alla fall som himmelsblå.
– Och i min roll som kock så hade jag verkligen inte haft något emot att följa med laget igen, om de vill ha mig. För samtidigt som det är mer krävande än vad man kanske kan tro, så är det jävligt roligt. Det är oerhört utvecklande att komma till alla de här olika länderna och se hur de arbetar där. Och kanske kunna ta med sig något hem också.

Innan vi avslutar här, var någonstans åt du bäst själv?
– Jag har alltid varit en stor beundrare av det spanska köket. Jag gillar det här med ”eat and share”, att man beställer in en massa rätter och ställer dem mitt på bordet. Det där tapas-stuket tycker jag är väldigt trevligt.
– Men om jag ska hitta något som verkligen står ut, så var det när vi åt på Real Madrids restaurang. Vi fick in några jätte-räkor som var helt fantastiska; de hade griljerats lite lätt och smekts med något vitlökssmör. Bara rätt upp och ner på en tallrik, ingenting annat – det var magiskt.

***

Idag för 9 år sen…
… skrev Himmelriket den här artikeln om Ola Toivonens landslagsdebut. Då var han MFF:are sen några veckor tillbaka och gjorde inget större avtryck på planen enligt artikelförfattaren. Som också undrade om han är den coming man som så många hade utnämnt honom till. 9 år senare drömmer många om att väldigt snart återse Ola i den himmelsblå dressen.

Idag…
… är semestern slut för spelarna i Malmö FF. Fystester står programmet, men viktigare än så är att säsongen 2016 nu äntligen har börjat. Framåt!

I morgon…
… för precis en vecka sen fyllde Pawel Cibicki 22 år. Himmelriket skickar ett försenat grattis, och ett stort lycka till och önskemål om att du tar ytterligare steg i din utveckling och slår oss med häpnad i år.

Dagens låt…
… har Tommy Warhed fått bestämma.