Friday I´m in love: Anfield kan kamma sig

Himmelriket bad exilaren Tobias Garcia att skriva en gästtext. Den handlar om hans tid i Spanien, Småland, Malmö och Norge, samt kärleken till Malmö FF.

När jag blev tillfrågad om jag ville skriva en gästkrönika till Himmelriket så tackade jag ja direkt. Även om jag inte visste vad jag egentligen ville skriva om.

Först tänkte jag att man kunde göra det enkelt för sig och skriva om hur viktigt den kommande svenska cupen är för Malmö FF. Att vi måste prestera direkt, att vi måste vinna den för att nå Europa League. Men va fan, det vet både du som läser detta och jag som ska skriva denna krönika.

Nästa tanke jag fick var att krönikan kunde handla om första tanken som kom i huvudet när jag tänkte på MFF. Första tanken jag fick upp var matcherna mot Rangers, Redbullkøbelaget och inte minst Celtic hemma i år. Vad kan jag skriva om detta som ni inte redan vet?

Ingenting, för ni vet hur stämningen var, att man kunde ta på den. Att vi gick in till våra stå- och sittplatser med känslan att detta ska vi bara fixa, inga problem. Himma är det få som kan slå oss, med klacken som driver upp tempot med sin sång och får med sig resten av stadion och når ända ut till planen till spelarna. Men som sagt, detta vet ni också! Så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om…

Kanske nämna lite om min bakgrund? Tobias Garcia, svensk född i Kristianstad. Mor från Eskilstuna, far från Gran Canaria. Flyttade ner till Gran Canaria när jag var 4 år och växte upp där innan jag flyttade tillbaka till Sverige 2003. En uppväxt i Spanien, och ha i åtanke att tillgången till Internet var obefintlig på denna tid, så var min koppling till Allsvenskan och svensk fotboll lika med noll.

Intresset fanns i Spanien och FC Barcelona. Det var där jag fick börja se Pep Guardiola komma och formas av Cruyff. Kommer fortfarande ihåg en match mellan Sporting Gijon och Real Madrid där Joakim Nilsson hoppade in för hemmalaget. Med andra ord så var Joakim Nilsson helt enkelt mitt första minne som kan förknippas med MFF. Kommer ihåg att han hade en jädra känsla i vänsterfoten och gjorde en hel del frisparksmål för Sporting.

Väl tillbaka i Sverige så bodde jag uppe i de småländska skogarna: Växjö. Allsvenskan var fortfarande inget för mig, uppväxten satt sina spår. Ni vet själva hur det är, man är ung och tror man vet bäst, vackrast om allt och alla. Efter några år i Växjö så hamnade jag tillslut i Malmö och Skåne igen. Jag var hemma.

Kommer ihåg hur Marcus (Himmelrikets Johan Flinck!) under somrarna i Simrishamn tjatade om MFF, vi köpte matcher på pay per view (vilka tider!) hemma hos mormor och såg på fotbollskväll.

Våren 2009 åkte jag iväg med några polare till Liverpool. Vi såg Liverpool – Blackburn på Anfield och 20årsjubileum av Hillsboroughkatastrofen. Stämningen var till en början lite dyster på grund av markeringen och minnesstunden, men det tog sig. The Kop skötte sig och stämningen var bra – tyckte jag i alla fall då, jag visste liksom inte bättre. Har även varit på en El Clasico och stämningen där är också bra, godkänt liksom.

Fyra dagar efter detta skulle jag på match… MFF – ÖIS. På nya Stadion, och jag blev kär direkt. Anfield kan kamma sig, Bernabeu och Camp Nou likaså… Pang i solarplexus, knockad direkt, gå och lägg er!

Detta var något helt annat, en annan ljudnivå, en helt annan upplevelse. Intensiteteten i sången, ljudnivån och stämningen var helt annorlunda. Jag var såld. Matchen mot Öis ledde till fler matcher, fler matcher ledde till årskort, årskort ledde i sin tur till medlemskap i MFF. Att jag nu bor i Norge spelar ingen stor roll, tillgången till Internet i dag gör ju att avståndet inte finns där på samma sätt som förr. Twitter finns där, tillgången till info och fakta finns ett knapptryck bort.

Innan jag flyttade till Norge 2013 hade jag inte stannat upp och tänkt vad MFF betyder för mig. Nu kan jag med handen på hjärtat säga att jag saknar MFF varje dag, precis som jag saknar familjen. Jag saknar att kunna ta promenaden upp till Stadion med Marcus, prata om allt och ingenting - mest fotboll! Saknar att skrika av mig mot motståndare, linjemannen och att sjunga med klackens sånger och hylla våra hjältar.

Malmö FF blev min vuxna förälskelse och kärlek, en förälskelse som på något sätt alltid fanns där, men aldrig värdesattes. En förälskelse som kommer att vara livet ut. Förälskelsen innebär allt, man blir orolig för klubben. Köper vi rätt spelare, gör vi rätt satsningar? Är Alla Kuhn rätt man?

Så fort premiären närmar sig så blir vi nervösa i vår förälskelse, vi blir rastlösa. Hur ska premiären gå? Vilka ställer vi upp med? Varför spelar AC och inte Rakip? Pa Konate borde ju få chansen i fler matcher! Hur tänkte Allan egentligen? Äsch va fan, vi vinner ändå, för vi är MFF!

Om ni nu har nått att läsa denna krönika som egentligen inte handlar om något specifikt, så funderar ni säkert på hur jag ska avsluta denna text... Jag har funderat på samma sak i en halvtimme nu utan att komma på hur fan jag ska knyta säcken så vackert som möjligt. Så jag nöjer mig helt enkelt med att skriva:
Fria Lennart!

***

Idag för 6 år sedan…
… var situationen en annan mot vad den är idag. Såväl på det sportsliga som det ekonomiska planet. Himmelriket publicerade denna dag en text som handlade om MFF:s resultat för 2009, där vinsten blev 5,1 miljoner. Men utan försäljningar för runt 43 miljoner hade den godkända summan förvandlats till en riktigt jobbig ekonomisk förlust. Angående det sportsliga, jag citerar från artikeln: ”Våra resultat på planen har inte direkt varit lysande de senaste åren…” Man kan konstatera att det har hänt en del på de här sex åren, såväl på det sportsliga som det ekonomiska planet.

Idag…
… funderar vi lite över startelvan mot Bröndby. För varje vecka som går så närmar sig allvaret, och redan senast mot Midtjylland såg vi att tränare Kuhn satsar mer på matchelvor än testelvor. Det drabbade spelare som Agon, Erdal, Franz med flera där speltiden var ringa eller ingen alls. Konkurrensen hårdnar, det gäller att ta chanserna när de kommer och uttrycket ”den enes död, den andres bröd” känns på sina håll högst relevant. Det ska bli mycket intressant att se hur startelvan i övermorgon formeras.

I morgon…
… fyller Erdal Rakip 20 år. Stort grattis från oss på Himmelriket.

Dagens låt…
… är David Bowie - Heroes. Är väl det vi vill ha i MFF:s spelartrupp?