Friday I´m in love - Europasaknad
Saknaden efter spel i Europa är stor och känns lite extra efter en träningsmatch mot ett bra bundesligalag.
Så här dagen efter den godkända insatsen mot Wolfsburg känner jag vemod.
Jag saknar Europaspelet så oerhört. De senaste årens fester mot diverse storlag i Champions Leagues gruppspel, men framförallt de så oerhört rafflande kval- och playoffmatcherna fattas mig.
Nu när kvällarna börjar bli svalare och mörkare gör det nästan ont i hjärtat att tänka på dessa förtrollade aftnar och magin runtomkring.
Ord som "Hexenkessel" dyker upp i minnet och jag ser Åge Hareides glödande blick framför mig.
Jag minns känslan och euforin på restaurang Glorias i Lund när Jo Inge Berget dunkade upp 2-3 i taket borta mot Celtic. Insikten om att det där var avgörande syntes även hos skottarna, som demoraliserade tvingades genomlida en himmelsblå defilering på Stadion.
Det var ett par märkliga sensomrar då precis allt var möjligt.
Förluster på bortaplan bekom oss inte då vi visste att på hemmaplan bestämde vi agendan. Och på agendan stod alltid seger.
Ledda av tjugotusen fanatiska supportrar, en halvgalen norsk coach samt en arrogant rakryggad, men ack så självuppoffrande kapten, kunde det himmelsblåa laget försätta berg.
Lyckligtvis är det inte bara nostalgi och minnen som kvarstår från 2014 och 2015 års succéer utan även en välfylld kassa och stor portion erfarenhet som rätt förvaltade ger oss chansen till nya ljuvliga Europakvällar.
Kan MFF, till skillnad från er nostalgiske skribent, hålla fokus på allsvenskan i höst får vi redan nästa sommar mäta oss med Europas storheter igen.
Igår märkte jag, på tal om Europaspel, att jag faktiskt unnade IFK Göteborg deras vändning mot HJK Helsingfors.
En ovan känsla då jag alltid önskar fifflarna sportslig olycka, men sett till att det bara handlar om Europa League och att det i förlängningen även kan gynna MFF så kan jag med milt överseende gratulera de pyjamasrandiga till framgången.
Det skall väl erkännas att jag i bakhuvudet också funderar över vad två tuffa kvalmatcher till gör för deras ganska tunna trupp i det allsvenska spelet.
I allsvenskan är det alltså AIK som står på tur och jag vet inte om det är bra eller dåligt att de precis har spelat en tuff match mot Panathinaikos. De kan naturligtvis vara slitna och mentalt trötta efter att ha blivit utskickade ur Europa, men de kan också vara uppe i bra tempo. Sett till det senare är jag glad att MFF mötte ett såpass vasst motstånd igår. För att vara en träningsmatch var det i alla fall periodvis bra fart.
Nåja, vi skall vinna helt enkelt. Något annat finns inte. Hexelkessel skall koka igen, trots att det endast är en dussinklubb från Solna som hälsar på.
Idag för ett år sedan slog vi ut Redbull Salzburg för andra gången på två år.
Folket i den vackra staden vid alpernas fot drömmer fortfarande mardrömmar om de himmelsblå galningarna som släckte deras drömmar om europeisk storhet.
Veckans låt https://www.youtube.com/watch?v=_91hNV6vuBY kommer från en artist vars namn jag faktiskt såg första gången i MFF-bladet runt 1980.
Inför varje match intervjuades en spelare i detta ädla programblad där de fick svara på diverse frågor om favoritmat och favoritartister etc.
På matfrågan svarade nio av tio "oxfile med klyftpotatis" medan det var lite mer spridning på musiksmaken. En som dock ofta återkom var Bruce Springsteen och fast jag som 8-åring inte visste vem det var fastnade namnet i huvudet.
Nu i sommar så där en 36 år senare såg jag honom live för första gången. Nya Ullevi gungade nästan som när MFF var på besök 2004.
Låtens titel tillägnar jag Kapten Rosenberg.