Lagbanner
Friday I´m In Love - Allsvenskan med ny blick

Friday I´m In Love - Allsvenskan med ny blick

Efter flera års famlande i mörkret har jag till slut fallit till föga och skaffat glasögon. Hjälper detta mig att se säsongen an med skarpare blick?

Det började med en grillkväll sommaren 2016. Vi var ett gäng glada vänner som i takt med att det blev svalare drog oss inomhus och började spela Trivial Pursuit.
När mörkret hade fallit och det enda ljuset var från de tända stearinljusen på bordet insåg jag att jag inte längre kunde läsa frågorna och svaren på korten. En av vännerna langade över ett par läsglasögon och sade "Testa dessa!" och plötsligt kunde jag läsa igen.

Det tog mig alltså fyra och ett halvt år innan jag till slut kapitulerade helt och nu äntligen har ett par himla eleganta progressiva glajjor samt ett par vassa terminalbrillor på jobbet.
Min mor säger att jag lider av svår prokrastinering, vilket enkelt uttryckt betyder att jag skjuter upp allt till morgondagen. Jag hävdar bestämt att detta inte stämmer, då jag aldrig skulle skjuta upp en mysig middag med min fru, en trevlig pubkväll eller en möjlighet att titta på MFF. Det är bara de tråkiga sakerna som måste flyttas fram, så jag anser att jag är selektiv på en klokt och sansat sätt.

Men visst, att se uselt är ju också tråkigt, så när min kära svägerska Susanne började jobba på Synoptik började hon så smått bearbeta mig och till slut vek jag ner mig och accepterade att det var dags. Med hennes eminenta hjälp gick det sedan lätt och nu sitter jag här och skriver för första gången på väldigt länge utan att behöva ha en skarp strålkastare riktad mot tangentbordet samt utan att desperat kisande försöka hitta eventuella felstavningar och annat som kan smyga sig in i en text. Det känns lyxigt, fritt och väldigt avslappnande!

Med denna nya skarpa blick ögnar jag över den allsvenska sluttabellen från 2020 och funderar lite över hur det kommer att se ut kommande säsong. Vad kan man förvänta sig?
Förra året betedde sig MFF som en ung Petter Northug. Ni som är skidintresserade minns säkert hur den norske superstjärnan under sina första säsonger låg och slappade i mitten av klungan ett par tredjedelar av loppet för att till slut börja bruka allvar och med ett förnöjt leende lämna hela rasket någon kilometer bakom sig.

Frågan är om vi får se ett lika överlägset Malmölag i år? Det känns en aning försåtligt att det gick så enkelt i fjol, då det för en klubbledning som har ansvar för att hålla en ansträngd pandemi-ekonomi i schack kan använda förra årets räkmackesurfing som argument för att inte investera särskilt mycket i truppen. Något som kan straffa sig, inte minst med tanke på att vi har en CL-kval i sommar som kan betyda hur mycket som helst för föreningens framtid.

Isaac Kiese Thelin är förlorad, AC och Anel Ahmedhodzic försvinner sannolikt i sommar och vi hör inget konkret om förstärkningar. Paradoxalt nog är det ju samtidigt så jag vill att mitt MFF skall jobba. Ja, inte utan att förstärka laget såklart, men tyst, diskret och utan panikvärvande. Men ja, det skulle ju varit lite skönt om slapp den där oron som maler lite i bakgrunden. Den där lilla taggen i medvetandet som säger att MFF:s sporsliga ledning kanske inte riktigt har någon bra plan och att alla intressanta spelare har sagt nej. Ack ja, silly season är sannerligen en tid för hjärnspöken.

Annars är det ju fantastiskt härligt att försäsongen är igång. Inte för att träningsmatcherna säger mycket om hur säsongen i stort kommer att se ut, men bara att få se pågarna på plan igen är ju en lisa för själen. Om man bortser från att det vore fint att få in någon tung pjäs i anfallet för att ersätta Isaac är det ju väldigt kul att få se vad en ung herre som Amin Sarr kan göra när han nu går in i sin andra riktiga A-lagssäsong. Se-och-läraperioden är avklarad, nu är det allvar.

Kommer Erdal Rakip fortsätta att utvecklas till den kloke tvåvägsspelare han såg ut att bli i fjol, som samtidigt också har de kreativa nycklarna, så att han inte bara är allsvenskans mest guldmedaljbehängda talang utan slutligen också tar klivet upp till de stora centrala fältherrarnas nivå? Jag tror att han kan lyckas med det, det är väldigt mycket upp till unge Erdal själv.

Det finns en mängd andra intressanta frågor att få svar på och det är härligt att en del av svaren börjar ges redan nu, för nu är matchandet igång igen och alla i den himmelsblå truppen ger just nu allt för att bevisa för coach Tomasson att just de är rätt spelare att placera i startelvan. Det är en spännande tid, det är förhoppningarnas tid och för en supporter med nya glasögon och knivskarp blick är det bara att njuta.

Idag för 143 år sedan föddes André Citroen. Han var som namnet antyder grundaren av det franska bilmärket Citroen. Sommaren 2004 köpte jag en liten himmelsblå Citroen C3 i vilken jag och min son Adam kuskade runt för att se MFF på landets olika arenor. Idag kör jag Honda, men jag minns med värme min himmelsblå pärla som jag införskaffade under General Prahls galna guldår.

För att anknyta till mina nya brillor får veckans låt bli romantiska "She" av glasögonkungen Elvis Costello. Jag tillägnar den min fru som med min tillfrisknade syn är ännu vackrare än tidigare.

Trevlig Helg alla Himmelsblå!

Pontus Kroon2021-02-05 09:15:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF