Friday i´m in love – Bitterljuvt
Norrköping åkte ut mot Rosenborg.
Vi står utan ett svenskt lag i Champions League.
Det känns bitterljuvt, jag unnar inte Norrköping att spela i Champions League och jag kan inte sluta gotta mig åt folk som sa det var enkelt att kvala till densamma.
Samtidigt är vi beroende av varandra.
Samhället drar åt ett håll där vi enbart fokuserar på oss själva och håller oss själva absolut närmast. Störst vinner och MFF är störst i Sverige på både meriter och pengar.
Dock så behöver vi i slutändan varandra för att kunna utvecklas, utan konkurrens försvinner också poängen med att tävla.
Att Norrköping åker ur är inte bra för svensk fotboll, det är direkt dåligt. Om inte andra lag går vidare i Europa kommer inte svensk fotboll utvecklas.
Det är skönt på toppen, det är bekvämt att vara nummer 1.
Den bitterljuva känslan jag pratar om för mig personligen handlar om att jag vill känna en ilska över att ett annat svenskt lag gått till champions league. Jag vill känna att MFF har något att bevisa för resten av Sverige, att kunna skrika: ”Vi är MFF, större kan ni aldrig bli!”.
MFF kvalar inte till Europa, detta är enbart bittert. Att våra konkurrenter åker ut och därmed kan fokusera på allsvenskan är också enbart bittert.
Temat är bitterljuvt, önskar inte andra lag lycka men jag vill att mitt lag ska ha något att bevisa hela tiden för att visa vi är bäst. Om svenska lag fortsätter skjuta sig själv i foten när chansen kommer att bevisa mig fel är det väl ok.
Jag vill inte vi ska bli Celtic. Vi ska bli en dynasti men en dynasti utan motstånd är inte mycket värt. Utmana oss, ta efter oss, kom närmre så vi återigen kan dra ifrån.
Bitterljuvt att se andra försöka där vi lyckas utan att ens komma nära.
Trevlig helg och krossa Kalmar.