Friday I'm in love: Ett erkännande
- Okej, då var det din tur. Kan du presentera dig lite kort? - Hej, jag heter Anton. Det jag... - HEJ ANTON! - Vad är det du vill berätta för oss Anton? Tänk på att du inte behöver känna dig rädd, det finns ingen som dömer någon här inne. - Jag... jag heter då Anton som sagt... och jag... jag..... mitt namn är Anton och jag hatar hymnen.
Sådär, då var man ute ur den garderoben. Arkebuserarna står uppradade, de lösa skotten lyser med sin frånvaro. Vilka ni än må vara, ni må skjuta ner mig snart, men skulle jag först kunna få förklara mig i en reflekterande, argumenterande samt hyfsat sammanhängande text? Deal? - Vi har en deal. Sänk era vapen för guds skull!
Lysande! Ok, låt mig då börja med det rent faktamässiga. MFF-hymnen skrevs år 2004 av musikern och journalisten Johan Holmström, tillsammans med sångaren Robin Svensson. De hade kontaktats av klubben som kände att en ny inmarschlåt behövdes. När uppgiften var klar fanns där en klart habil låt (nu syftar jag på orginalversionen) som var redo att användas till den allsvenska premiären samma år, och de allra flesta var nöjda. Jag var en måttligt fotbollsintresserad nioåring vid tidpunkten, så just det kan jag inte uttala mig om - men när Fotbolls-EM kom den sommaren fick jag ett uppvaknande, MFF följde strax efter, och jag pluggade givetvis in texten via Youtube såsmåningom. Likt jag nämnde i parentesen ovan så har jag betydligt färre issues med just den ursprungliga versionen, medan den senare och tillika nuvarande "remaken" är den som främst frambringar mörka tankar innanför mitt pannben.
Låt mig ta ett steg bakåt nu. Melodin har jag inga som helst problem med. Punkt. Arrangemanget... Holmströms-versionen är aningen svulstig, men svulstighet är svårt att undvika vid inmarschlåtar, och så länge det inte går fullständigt over the top så sitter jag lugnt ner i båten. Apropå det... nej det får vänta lite till. Mitt huvudargument har trots allt att göra med något som är identiskt i båda fallen - texten.
Vänta, snälla, börja inte fingra på avtryckaren än. Jag är inte ute efter att slakta varenda stavelse som om jag fått i uppgift av Tomas G:son att korrekturläsa några av hans låttexter. Jag gillar att höra om stadens gröna parker, hur vi står upp för himmelsblått ända sedan gamla dagar, men trots detta är jag inte nöjd. Varför? De öppnande två raderna: "Åh, vi älskar Malmö FF. Ja, vi brinner för vårt lag." Nej, jag är inte smyg-HIF:are. Det är två i grunden fullständigt harmlösa textrader som jag valt att haka upp mig på, men det är inte pga orden i sig, utan pga sammanhanget. En inmarschlåt är en sång som på något vis ska lyckas berätta om klubbens identitet, spegla klubbens själ om ni så vill, men framförallt ska texten vara ur perspektivet av någon som känner klubben. Nu vet jag att de två upphovsmännen är MFF-supportrar, och det är inte min mening att ta heder och ära av dem, eller av någon annan som helhjärtat gillar låten. Men för mig känns texten felriktad. Som supporter behöver jag inte ordagrant sjunga ut att åh, vad jag älskar Malmö FF, att jajemen, jag brinner för mitt lag. Det är redan underförstått för mig och merparten av de andra på arenan som lyssnar. På samma sätt hade jag aldrig känt mig bekväm med raden "Och vi hoppas att MFF gör flest mål och vinner matchen till slut." No shit, liksom.
För mig känns hymnen lite som de här presentationsfilmerna om länderna som deltar i Eurovision Song Contest, (jag ber om ursäkt för textens andra schlagerreferens) där den utomstående förstagångsbesökaren ska få en bild av "vad det går ut på". De får förklarat för sig i generella termer om vad det innebär att vara supporter ("Brinner för sitt lag? Ojdå, det var värst."), och gemenskapen som kan uppstå på en fotbollsarena. Detta är bara bra, alla behöver en introduktion någon gång, men jag anser inte att inmarschlåten bör fylla denna funktion. Som det är nu är den OM fansen, inte FÖR fansen, och det tycker jag är väldigt synd.
Som motpol vill jag lyfta fram en låt som redan används, nämligen "Ingen himmel är så blå som min". Här säger bara titeln det mesta egentligen - texten är skriven från ett supporterperspektiv. Det som sjungs ut från ståplatsläktaren under halvtid är känslor från det himmelsblåa hjärtat. Som sagt, det är inte direkt som att MFF-hymnen inte osar just MFF, men särskilt genuin är den inte tyvärr. Åtminstone inte så som jag ser det.
Och sedan måste jag bara lyfta fram en detalj med "Ingen himmel" som får mig att gå igång lite extra, nämligen textraden: "Och när Todde blickar ner är det glädje som han ser." Att inte alla på Swedbank Stadion vet vem Egon "Todde" Jönsson var är inget jag rasar mot, och om man vänder på det så behöver en sådan rad inte heller exkludera någon som eventuellt undrar om "det här med MFF, kan det vara något för mig?" Förhoppningsvis blir de nyfikna när de lyssnar och googlar på namnet när de kommer hem, och om någon skulle fråga dig där du står på läktaren, hänvisa till den första Blådårar-filmen.
I en ideal värld hade jag gärna sett nyss nämnda alster som ny inmarschlåt, men den verkar ha etablerats som halvtidslåt istället och det får man ändå acceptera till viss mån. Som nummer två på önskelistan har jag "MFF:are e vi alla", en låt som uppfyller alla tänkbara kriterier. Den lyfter fram klubbens identitet, historien, (tidens gång har väl hjälpt till en del med det också) detta med en text som är lätt att komma ihåg, och med en trallvänlig melodi som körsbäret på toppen. Vad mer kan man begära? Det är väl möjligt att MFF:s PR-folk skulle rädas för att plocka fram något som är äldre än Lennart Johansson, men sedan känner nog inte heller alla lika stort behov av förändring som jag.
Okej, var var nu detta hatet som jag lyfte fram i ingressen? Har jag kanske låtit lite väl diplomatisk hittils? Låt mig då bli lite rabiat för en stund. Fernando Concha, du får hålla på MFF hur mycket du vill, men du borde verkligen hållt dig undan micken. Om man vill veta innebörden av uttrycket over the top, besök Swedbank Stadion innan matchstart. Det enda som saknas är de vita fredsduvorna som flyger i synkroniserade banor över gräsmattan. Iförda matchtröjor i miniatyrstorlek givetvis. Hoppas bara jag inte väckte några idéer nu hos någon på kansliet...
Skjuta eller inte skjuta? Ni avgör. Och vi talar alltså i symbolisk mening. Just to be clear.
Idag... är det exakt en månad till den allsvenska premiären borta mot GIF Sundsvall. Hur låter det tycker ni?
För sex år minus två dagar sedan... presenterades Miljan Mutavdzic som ny spelare i Malmö FF. Spekulationerna på forumet dagarna innan är numera Himmelriket-historia.
Dagens låt... är signerad Pink Floyd, och detta med anledning av att bandets gitarrist och frontman David Gilmour idag fyller 69 år. Med tanke på att många av oss nog räknar dagarna nu, så kan följande låt nog passa rätt förträffligt.
