Friday I´m In Love - Ett luftslott?
I måndags efterlyste jag en kollektiv uppryckning efter den dåliga insatsen mot Sundsvall. Tyvärr blev det än värre och årets första förlust inkasserades. Är dagens MFF-trupp ett luftslott?
Det är en fin linje mellan succé och fiasko.
Malmö FF har inom loppet av arton dagar snubblat ner från mästarpiedestalen till en nedrehalvanplats i allsvenskan där man ovant nog är måltavla för fiaskorubriker och mer eller mindre berättigad kritik.
För arton dagar sedan hade man slagit poplaget Östersund borta och tagit sig till cupfinal samt relativt enkelt avfärdat Elfsborg borta i den allsvenska premiären.
Allt rullade på enligt plan och jag skrockade självbelåtet över den nyuppkomna konkurrenssituationen på det centrala mittfältet, där Svanberg plötsligt utmanade om en plats.
Det självbelåtna skrocket inte minst på grund av flera journalisters högljudda oro för MFF:s brist på innermittfältare.
Idag skrockar jag desto mindre som ni förstår.
MFF:s form är kraftigt i dalande och resultaten likaså. Efter en medioker insats mot AIK hemma fortsatte det med två bottenlöst usla matcher mot Sundsvall och Djurgården.
Jo, bottenlöst usla är ingen överdrift. Avsaknaden av kvalitet har verkligen varit slående, samtidigt som man har saknat den tuffhet och vinnarmentalitet som varit, och skall vara, så signifikativt för vår förening.
Mycket kan kanske förklaras med skador och sjukdomar. Framför allt blytunga duon från centrallinjen, Bengtsson och Bachirou, är massiva avbräck, men är det inte just det som utmärker en mästarklubb som dessutom är tio gånger mer förmögen än konkurrenterna, att man kan hantera skador på nyckelspelare utan att falla samman?
För fallit samman har vi gjort och nu måste åtminstone fallet bromsas så pass att vi har en någorlunda realistisk chans på guldet efter sommaruppehållet.
Det står fullständigt klart att vi måste stärka upp och framför allt spetsa till truppen i sommarfönstret. Satsningen på färre etablerade spelare och många lärlingar i truppen är lovvärt och hade det fallit väl ut hade alla inblandade givetvis hyllats.
Samtidigt är det ett enormt vågspel att ta den vägen för en förening där endast segrar och guld räknas.
Kanske har omsorgen om ekonomin stigit styrelse och sportchef åt huvudet så att man är så rädd för att gå minus ett år att snålheten bedrar visheten. Kanske har man överskattat ungdomsverksamheten och kvaliteten på lärlingarna?
Klart är att med de skador vi dragits med i år är MFF inte mer än ett ordinärt mittengäng trots en halv miljard i eget kapital. Det är en skam.
Än är det dock tid att räta upp skutan och det är nu upp till Magnus Pehrsson att gjuta mod i det befintliga spelarmaterialet och vi har all rätt att kräva mer av spelarna såväl individuellt som kollektivt.
Det är dags att visa att truppen inte är ett totalt luftslott och att den i alla fall är kapabel att hålla kontakt med toppen fram till sommarfönstret då Daniel Andersson får se till att visa vem som är Sveriges bäste sportchef.
Förstärkningar måste in annars kan vi glömma såväl Europaavancemang som SM-guld.
Idag för ett drygt år sedan blev jag påmind av Redaktör Johansson att jag var lite sen med en måndagstext. Idag gällde det en fredagstext. Stackars Johansson har koll på det Kroonska huvudet.
Veckans låt är påverkad av MFF:s massiva mörker.
Trevlig Helg alla Himmelsblåa!
