Friday I'm in Love - Ett trygghetslarm och en målskytt
Välfärden vi har är på många vis fantastisk. Här är en berättelse från socialomsorgen i en mindre skånsk kommun.
Hur ung man än känner sig kommer det alltid en dag när ens barn börjar tycka att man skall ha ett så kallat trygghetslarm. Detta råkade den mycket pigga 90-åringen Bertil ut för en höstdag efter att han råkat falla på en mattkant hemma i lägenheten i den mindre skånska kommunen. Det hände ju ingenting, argumenterade Bertil, men hans tre döttrar insisterade ändå på att han var tvungen att skaffa ett larm. OM det händer något sade de, så är det ju bra att ha, och det ställer ju inte till någon skada för dig. Så Bertil svalde stoltheten, hörde av sig till kommunen och framåt mitten av november så hade han det gråa armbandet med den röda larmknappen på armen.
Och det fungerade ganska bra. Han kände sig faktiskt lika pigg och rask som tidigare och till och med han fick lov att erkänna att det kändes ganska bra att veta att hjälpen bara var ett knapptryck bort om någonting mot förmodan skulle hända. Dessutom är de nya larmen utrustade med en funktion som gör att de även kan utlösas om larmet skakas, exempelvis vid fall, ett faktum som gjorde Bertil ännu lugnade.
Någonting som däremot inte lugnade Bertil var Malmö FF:s höstsäsong. Som den sanna himmelsblå själ han är var han djupt brydd över den utveckling som skett senaste tiden. Han hade fått se Djurgården av alla lag knipa guldet just framför näsan på oss, vilket fått hans bridgekamrater att tråka honom. De nosiga kommentarerna hade faktiskt fått en så grundlig effekt på honom att han numera avstod från att bära den fleecetröja med två stjärnor som han annars alltid hade på sig.
Så är klockan då 2300 på hemtjänsten den mindre skånska kommunen. Man har just satt sig till ro för att ta en välförtjänt kopp kaffe efter de första timmarna på jobbet och samla krafterna inför natten som är på väg. Då ringer larmet. Och det är från Bertils adress som det kommit. De försöker först ringa upp honom, men han svarar inte. Så det blir till att sätta sig i bilen och fort som attan köra hem till Bertil. De ringer på och där står en förvånad, men mycket lycklig äldre herre.
Det visar sig att han i det enorma glädjerus han känt i samband med Markus Rosenbergs avgörande 4-3 mål skakat armarna så mycket att han utlöst larmet. Hemtjänsten skakar på huvudet och far hem.
Nu har Bertil fått flytta larmet till halsen, där skakningarna i samband med ett MFF-mål bedöms som lite mindre. Och han bär ånyo sin tvåstjärnade tröja till bridgen.
Framåt Malmö!