Friday I'm in Love: Ett vackert leende är mer än så
"Glädjen måste besegra sorgen. Skrattet måste besegra tårarna. Annars kan vi lika gärna lägga oss ner och dö."
Varje gång jag skall skriva den här krönikan inser jag att den lever sitt eget liv. Den här gången funderade jag på att skriva lite allvarsamt om den tid vi lever i. Det kan ju inte ens vara möjligt att skriva en text här och nu utan att nämna virusets härjningar, kriget i Ukraina, miljöförstöringen etc. Och sen givetvis runda av med lite Malmö FF på det. Ungefär så tänkte jag, och började skriva. Här följer så några spridda citat från mitt första utkast:
”Vi har levt i skuggan av en farsot som påmint oss om hur sårbara vi är. Vi människor – skapelsens krona... Trots högteknologi, avancerad forskning och enorma framsteg inom det medicinska området räcker det att någon mumsar på en fladdermus och allting vänds upp och ner.”
Eller:
”Klimatförändringarna är på väg att äta upp vårt klot. Alla är medvetna om att så är fallet. Alla är medvetna om att något måste göras: storföretagen, kapitalet, nationerna, politikerna, den enskilde individen. Och detta helst i samklang, och med en gemensam vision om framtiden för våra barn och barnbarns bästa. Kanske är det just denna ekvation som gör att vi innerst inne förstår att det redan är kört.”
Eller:
”En paranoid president inleder ett krig vars konsekvenser mycket väl kan sluta i något som liknar en apokalyptisk mardröm. Skillnaden är att den här drömmen inte är en dröm. Den är själva verkligheten. Här och nu dör det människor på gator och torg i Ukraina. Människor som du och jag. De ville inget annat än att leva ett liv i fred och harmoni, med mat på bordet och tak över huvudet. Se sina barn och barnbarn växa upp. Nu finns de inte längre.”
Sen insåg jag att jag hade tappat tråden. Det skulle bli svårt att knyta ihop säcken, liksom. Och därmed fick jag börja om från början.
En cigarett och ett glas rött senare landade jag i The Cures ”Friday I’m in Love” (som ju gett namn åt den här artikelserien) och i vilken en av verserna lyder:
”I don't care if Monday's black
Tuesday, Wednesday, heart attack
Thursday, never looking back
It's Friday, I'm in love”
Och precis så måste det vara. Vi måste lägga vissa saker åt sidan ett tag. Skita i måndagen, helt enkelt – det är fredagen som räknas!
Det gör oss inte mindre medvetna om miljökatastrofer, Bolsonaro, epidemier, Putin, svält, Gaza, gängkonflikter, Trump, krig, rasism, orättvisor, segregation, våld, terror, vardagens tristess och allehanda skit och mög. Det handlar inte om att inte bry sig. Nej, det handlar helt enkelt om att se solen och den blå himlen trots alla mörka moln som seglar över oss.
Vi måste kunna bejaka det goda i livet för att uthärda. Vi måste tillåta oss att kunna skratta åt eländet. Glädjen måste besegra sorgen. Skrattet måste besegra tårarna. Annars kan vi lika gärna lägga oss ner och dö.
Det är här fotbollen och Malmö FF kommer in i bilden. När jag sitter på Skolgatans ölkafé med mina vänner innan match och upplever vår varma himmelsblå gemenskap, ägnar jag inte en tanke på Bolsonaros våldtäkt på Amazonas regnskog. När Cecilia bjuder mig sitt vackra leende uppe på rad 11 på Roys är det inte Antarktis smältande isar som snurrar runt i min skalle. När Sören Rieks viker in från vänster strax utanför motståndarnas straffområde och med högerfoten skruvar in bollen i bortre burgaveln spelar Vladimir Putins galenskaper ingen roll. När vi högljutt firar en seger på något hak runt Möllan vänder jag ryggen åt alla de tröttsamma gängkonflikter som härjar runt i den här galna staden.
Och idag är det fredag. Och jag ser solen. Och den blå himlen. Och i morgon är det lördag, och Malmö FF tar emot Värnamo i cupen. Låt oss hoppas att denna lördag går i fredagens tecken. Det gör det så mycket enklare att stiga upp till ännu en svart måndag.
För de svarta måndagarna väntar alltid runt hörnet.
# # # #
Veckans låt får bli den vackra Arcadian Flowers med Trummor & Orgel.