Friday I'm in Love: Mina hemmamatcher är era bortamatcher
Himmelrikets senast nyförvärv skriver idag sin första artikel för sidan.
Jag har exakt 619 km med bil till MFF:s hemmamatcher. Med tåg tar det 5-6 timmar och minst ett, oftast två, byten.
Därför ser jag fler matcher med MFF på andra arenor än på Stadion. Även om det är just på Stadion som jag helst vill vara och se på fotboll. På Stadion känner jag mig hemma och inkluderad, där är jag del av ett sammanhang som ger mig gåshud, och där upplever jag passion, sorg och glädje.
Jag flyttade från Malmö hösten 1990, men ser fortfarande stan som hemma. Även om jag bott i Uppsala och Stockholm sedan dess, är Malmö fortfarande hemma. Självklart är Mariefred, där jag bor idag, hemma. Det är här jag arbetar och här som barnen går i skola. Men Malmö är Malmö. Det är hemma på ett annat djupare sätt. Där finns rötterna, minnena och fotbollen.
Flytten från Malmö gjorde att mitt intresse för Malmö FF har ökat markant. Omstarten i och med att vi trillade ur Allsvenskan 1999 gjorde att intresset började öka. Guldet 2004 och 2010, samt kval till CL och EL, har bara ökat på intresset och engagemanget. Mina föräldrar och min bror bor i Malmö och det gör att jag åker ner så ofta jag kan, och arbetet tillåter det, för att se MFF på Stadion.
Istället för Stadion heter mina “hemmaarenor” Östgötaporten, Behrn Arena, Studenternas, Gavlevallen, Friends och Tele2. Att följa MFF på dessa arenor runt Mälardalen ger mig ett band till Malmö som förblir starkt.
Trots ett större avstånd till matcherna ser och lever jag Malmö FF på ett helt annat sätt idag än för tio, femton, tjugo år sedan. Det är mer Malmö i mig idag, 63 mil bort, än när jag bodde i Malmö för 29 år sedan. Det finns flera förklaringar till detta, men den största och starkaste är det supporterskap som har växt fram i Sverige kring de allsvenska lagen under samma tid. MFF olika supporterorganisationer ligger långt (längst?) fram i att skapa magiska stämning på arenorna. Då är det heller inte konstigt att trots att det är bortamatch på arenorna ovan, så låter det på arenan som att det är vi som har hemmaplan. Även känslan i klacken är varm, engagerande och inkluderande.
Tack vara supportrarnas bloggar, poddar, twittrande och sajter som Himmelriket är det också lättare idag att överleva dessa menlösa landslagsuppehåll som vi befinner oss i just nu. Det är svårt att uppbåda något större intresse för Sveriges matcher mot Färöarna och Norge, när det stundar viktigare matcher mot Norrköping, Dynamo Kiev, Elfsborg och Helsingborg.
Med denna min första text självutnämner jag mig också som “Himmelrikets man i Mälardalen”. Någon däremot?
***
Idag för 8 år sen...
... var två dagar innan MFF spelade mot Gefle borta på Strömvallen. 3 305 personer hade tagit sig dit för att se Gefle vinna komfortabelt med 2-0 i en match som inte går till historien som Malmös bättre. Men mer intressant för oss himmelsblå är att Gefle i 86:e minuten bytte in en viss Eric Larsson; samma Eric som två år senare flyttade till Sundsvall och idag spelar i vårt MFF. En annan match som utan tvekan kvalar in på topp 3-listan över katastrofala insatser, är den där vi några år tidigare förlorade med 3-4 mot just Gefle, efter att ha lett med 3-0 i paus.
Veckans låt...
... är en av många låtar som jag upptäckt just tack vare supporterskapet, fansen runt MFF:s matcher, Hexenkessel, Europaspelet, hetsvideos på Vimeo och Youtube. Det är också en låt jag brukar använda för att reta mina kompisar här i Mälardalen. Tihi.