Friday I´m In Love - Sommaren blev kort
Med reservation för fina dagar i augusti känns det som om sommaren 2023 blev kort. Kvällarna mörknar och dagarna är svalare. Hösten närmar sig.
Den dystra ingressen till trots anammar jag ändå höstens antågande. Det borde jag kanske inte göra då jag hade semester sista veckan i juli och första veckan i augusti då vädret med en välvillig formulering kunde karaktäriseras som "ombytligt". Samtidigt, jag började jobba igen när ovädret "Hans" drog in över Sverige så vad kan man dra för slutsats av semestern? Jo, det kunde varit värre.
Faktum är att det är första gången jag och hustrun har haft otur med vädret när vi har semester tillsammans och någon gång skall ju vara den första. Det hade ju varit värre om vi hade haft en tropisk monsun över oss under smekmånaden på Maldiverna eller en stekande fyrtiofemgradig värmebölja när vi skulle fira min femtioårsdag på Mallis i fjol. Vi har haft tur och förtjänade lite karaktärsdanande skånskt sidledsregn i år, helt enkelt.
Hösten är som sagt i antågande och eftersom mitt sinnelag oftast är positivt förknippar jag årstiden med trevliga saker som att jag fyller år i september, svampen är god, luften är klar och framför allt, Malmö FF är allt som oftast med i en härlig guldstrid och inte så sällan i ett gruppspel i Europa. Skulle man välja årstid efter MFF är hösten oslagbar.
Känslan av att vara på plats när vi under mörka oktoberskyar möter internationellt tufft motstånd, eller när vi en gråkall eftermiddag i november säkrar ännu ett SM-guld är något man aldrig tröttnar på. Jag har sett MFF kämpa ner många bra utländska lag sedan jag såg min första Europacupmatch 1985 mot Videoton på Malmö Stadion och jag har hunnit fira många SM-tecken sedan mitt första guld på plats 1986.
Att värmas inifrån en rå Malmökväll av stämningen och glöden från våra krigare på mattan som lyser smaragdgrön i strålkastarskenet är speciellt och det vi kanske saknat i internationell kvalitet individuellt sedan Roy Hodgsons dagar har vi å andra sidan kompenserat med en stämning i Hexenkesseln på nya Stadion som är i världsklass. För mig som varit med sedan tiden det fortfarande serverades pyttipanna på Kamratgården är det en häftig utveckling.
Man kan inte säkert veta ännu vart den här säsongen tar vägen, men mycket talar för att vi kommer att slåss om guldet in i det sista och att vi kommer att spela i Europa nästa år. MFF-bygget under Rydströms ledning visar stundtals upp toppar vi kanske inte sett under 2000-talet, men är ännu ojämnt och ofärdigt. Om utvecklingskurvan fortsätter i samma riktning finns det goda skäl att tro att 2024 kan bli ett väldigt bra år.
Min förhoppning är givetvis att vi tar SM-guld redan i år och jag ser verkligen fram emot höstdramat vi har framför oss.
Vi har delvis ömsat skinn i sommar, men nu börjar de nya relationerna utvecklas och den himmelsblå kobran är redo att hugga igen. Kanske var en regnig och stökig sommar ett pris värt att betala om bara hösten blir gyllene?
Idag för 2503 år sedan (det är några få år innan man senast åt pyttipanna på Kamratgården) vann perserna under Xerxes I slaget vid Thermopyle. Det får mig att tänka på en av mina favoritdikter, Hjalmar Gullbergs hyllning till författaren Karin Boye, "Död Amazon" som ni kan läsa här.
Veckans låt är allsmäktige Miles Davis "Autumn Leaves". Kanske en aning tidigt, men aldrig för tidigt när det handlar om mästerlig musik.
Fotnot. Man äter pyttipanna på Kamratgården när IFK Göteborg vinner SM-guld, vilket sannolikt har gått den yngre generationen läsare förbi.
