Friday I´m In Love - Tankar i tunneln
Januari och februari känns lite som en lång mörk tunnel som måste passeras innan livet kan börja igen.
Jag fick upp ett tre år gammalt facebookminne i telefonen nu i morse. Jag och min då ganska nya flickvän Jeanette hade checkat in på vårt fina hotell i San Agustin på Gran Canaria och jag bildskröt med vår vackra balkongutsikt över Atlanten. Så kan man man också beta av en januarivecka. Eller kunde i alla fall.
Mycket har hänt sedan dess. Den där veckan som var vår första utlandsresa tillsammans föll väl ut. En ljummen kväll viskade hon för första gången i mitt öra "Jag älskar dig." och det var med en blandning av lycka och lättnad jag uppfattade de tre magiska orden, inte minst då jag själv hade uttalat dem en månad tidigare utan att få den där omedelbara returen jag hoppats på. Onekligen ett tufft ögonblick för en ung (nåja) romantiker, men den där kanariska kvällen vände det och nu är vi lyckligt gifta.
Men det var en parentes, om än en som alltid fyller mig med glädje. Någonstans är vi ju fortfarande i den mörka vintertunneln och med rådande restriktioner kan vi inte ens samlas kring en vindpinad träningsplan för att se våra himmelsblå pågar spela mediokra träningsmatcher mot halvdant motstånd. Det är rent otroligt hur exotiskt och härligt det låter i denna snart årslånga publiktorka.
Visserligen fick jag i egenskap av reporter se ett par allsvenska matcher på Stadion 2020, men oj vad man saknar gemenskapen och att kunna gå med sitt kompisgäng, sonen eller brorsan och stå och huttra och snacka skit över en kaffemugg vid sidlinjen efter att ha värmt upp med lite starkare drycker på någon krog runt Möllan. Så ljuset i tunneln är tyvärr lite svagare och längre bort än vanligt den här vintern, men det är bara att härda ut.
Transferfönstret är öppet, men inte ens där händer det mycket vettigt just nu, vädret är lika deppigt som HIF:s omklädningsrum och min vintertröst i Premier League, Liverpool, spelar som en påse nötter just nu så det är svårt att hålla ångan uppe, men man får försöka. Förutom att söka tröst hos, eller retas med, min fru ägnar jag mig rätt mycket åt ett annat stort intresse, nämligen matlagning.
Januari är lite av de matintresserades toppmånad på tv för då drar både Masterchef Australia igång och den svenska varianten Sveriges Mästerkock vilket båda är trevliga serier som inspirerar oss glada hemmakockar. Men är det något matprogram ni absolut inte får missa 2021 så är det Malmöpågen "Tareq Taylors Matresa" där han med sin far och bror åker till Israel och Palestina och utforskar familjens rötter och den fantastiska matlagningskultur som regionen erbjuder. Det är vackert, rörande, humoristiskt, allvarligt, sorgligt, inspirerande och otroligt hungerframkallande. Ren mästarklass!
Matlagning i all ära, suget efter Malmö FF är väldigt stort nu och liksom förra vintern är osäkerheten stor. Då hade vi förlusten av Markus Rosenberg att tackla och i år vet vi på något sätt ännu mindre. Isaac Kiese Thelin försvann med en viskning och i övrigt händer inte mycket. Man känner sig distansierad och en aning frustrerad. Jag har ett grundmurat förtroende för vår sportsliga ledning, men ni vet hur det är, ju längre tiden går utan handfasta nyheter, desto mer vaknar våra hjärnspöken.
Vi får hoppas på lite mer klarhet framöver och alldeles oavsett hur det kommer att se ut kan vi troligen äntligen se fram emot att någon gång under året få sjunga fram pågarna tillsammans på Stadion igen. Det är ingen liten sak att skymta därborta på andra sidan tunnelmynningen.
Idag för nittio år sedan föddes Sam Cooke, en av de finaste pop- och soulsångarna någonsin. Han dog endast 33 år gammal men lämnade efter sig en vacker låtskatt.
Veckans låt hämtar vi ur Sam Cookes skattkista. "A Change Is Gonna Come" hade stor betydelse för medborgarrättskampen i USA och passar fint in just denna vecka just med tanke på presidentinstallationen i onsdags.