Friday I'm in love: Vi tycker om MFF - Cuppaminnen och värvningsfloppar och toppar.

Helgen är här och vi minns cupen och värvningar.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.

Mikael "Skroda" Cronqvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider: Lasse Larsson.

Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.

Carl Angerborn
Skribent på Himmelriket sedan 2013. Bofast på Ståplats.

Cupen är igång och det blev en seger mot Dalkurd med 1-0. Vi har nu fem segrar på fem matcher. Vad är din känsla efter de här matcherna? Är vi på rätt väg eller är det kanske svagt motstånd möjligen i kombination med tur som gör att vi har fem raka segrar.

Skroda:
Att vi mött lite sämre motstånd kan ju viktas mot att vi har många nya spelare så nog är vi på rätt väg. Något orosmoln finns ju såklart, t.ex. så har vi två eminenta innermittfältare i Lewicki och Bachirou men de är inga poängspelare så det kan bli en nöt att knäcka fast det är kanske bara för att man blev bortskämd med AC? Svanberg är ett litet orosmoln också, tycker han saknar lite av det självförtroende som han hade hösten 2016 då han i princip bara gick in och körde men nu ser det lite omständligt ut, nåja han kanske växer med uppgiften under året så jag kanske ser onödiga spöken. Både Rieks och Larsson verkar vara två friska fläktar som kan göra många poäng i år och då har vi ju inte sett Traustasson än.. . får vi ut max av vår trupp i år så kommer vi (som vanligt) att bli svårstoppade och ett innermittfält med de två tidigare nämnda ger mig positiva vibbar inför bortaspelet i Europa.

Sjöström:
Visst har vi mött något svagt motstånd, men vi har också varit stabila. Det märks att spelarna följer tydliga instruktioner och att spelsättet passar laget. Principen med den offensiva högerkanten känns igen och sitter bättre nu än för ett år sen. Vårt presspel känns också mer utvecklat än förut, vilket är mycket positivt. Med många nya spelare vill fler visa upp sig, kriga för sin plats och tydliggöra att de ska vara startspelare. Det tyckte jag mig sakna under förra årets inledning. Det finns fin konkurrens på flera positioner, förutom på innermittfältet egentligen. Konkurrensen är viktig för spelarnas utveckling och kan bidra till mycket glädje under året.

Frohm:
Det märks att vi har många nya spelare i laget. Man har ännu inte hitta rätt löpvägar och passningslägen. Framförallt märks det i anfallsspelet där man rör sig för lite för att skapa passningsalternativ. Ändå har vi vunnit våra matcher - vilket tyder på både styrka och skicklighet. Något som dock oroar är Strandbergs och Jeremejeffs brist på kliniskhet i straffområdet. Det är för mycket strumprullare och för lite distinkta avslut från dem. Där finns en stor förbättringspotential.

Angerborn:
Tycker att det känns rätt bra faktiskt och att det egentligen gjort det redan från start i år. Träningsmatcher är träningsmatcher, så det första egentliga testet kom väl i söndags mot Dalkurd. Första halvlek var rätt blek, även om jag tyckte att vårt spelövertag var tydligt. I andra halvlek växlade vi upp rejält och kunde/borde nog ha gjort åtminstone ett par mål innan Mackan avgjorde. Fick ynnesten att få sitt sitta nära vår högerkant under andra halvlek och det framgick då med all önskvärd tydlighet att firma Larsson/Rieks kommer kommer göra livet surt för många allsvenska vänsterkanter i år. Hel-vete, vad Sören plötsligt såg vass ut!

Sedan ska vi inte förneka att Dalkurd mycket väl kunde ha straffat oss i sina omställningar. Där var de vassa. Hade de inte varit lika ineffektiva som oss i sina avslut hade den här kvällen kunnat sluta betydligt dystrare.

Överlag så har försäsongen känts spännande och det känns som att vi har rätt pågar på rätt platser. Jag ser med tillförsikt framemot säsongen.

Cupen.. Cupajävelen.. Ständigt denna cupajävel... Vad är dina känslor kring cupen? Har du gett upp den? En ständig dröm?
Och så - Bjud på ditt bästa/starkaste minne från cupen genom åren.

Skroda:
Har absolut inte gett upp cupajäveln men det är klurigt med cupen då det inte alltid är det bästa laget som vinner en cup då ett magplask som man har råd med i Allsvenskan blir direkt ödesdigert här. Är lite rädd att allt tjat kring hur svårt vi har i cupen är en stor belastning ju längre fram vi kommer så vi måste tro på det själva hela vägen och nån jävla gång ska väl allt klaffa?

Bästa cupminnet är en match jag inte såg live. Jag och mina två vänsterfötter var på fotbollsläger på 80-talet och fick se på TV när vi spöade IFK GBG i cupfinalen. Det speciella med detta var att alla i lokalen utom jag och en till höll på IFK då de var så poppis pga. Europaframgångarna. Mycket skönt att få dryga sig mot alla plastisar. Märkligaste minnet är 96 när AIK avgör på Golden goal och deras fans stormar planen (Matchen gick på Gamla Ullevi ) och rusar bort och vill slåss mot oss istället…suck…som en epilog på denna story bör nämnas den gamle MFF Supportprofil som kl. 6 på morgonen dagen efter ringer Lars-Åke Lagrell och skäller ut honom för hur AIK:arna tilläts bete sig… De snackade en hel timme utan att Lagrell var det minsta besvärad…

Sjöström
För fyra år sen kom en liknande fråga här och den besvarade jag:
”Statusen är för låg nuförtiden /../. Vad får man om man vinner? Hade prispengen varit bättre och vinsten inneburit någon större boost i europaspel, ja då hade nog fler satsat. Men våra europeiska koefficienter är ju måttliga och våra tv-pengar likaså, så ansträngningen på planen är inte nödvändigtvis högprioriterad.”
Östersund visade att en cupvinst kan leda till både intressant europaspel och därmed stora pengar. Fantastiskt för svensk fotboll! Men hur prioriterar övriga? Det känns ofta som att Europa inte rankas högt bland andra lag. Men jag ska villigt erkänna att upplägget med tre tävlingsmatcher inför Allsvenskan är mycket lyckat. Förhoppningsvis får vi större tävlingskänsla med åren, och därtill fler lag som nyttjar sin europabiljett som Östersund gjorde.
Goda/starka minnen från cupen? Jag var sex år gammal när vi vann senast. Allt jag minns är mina HeMan-gubbar.

Frohm:
Cupen i sig bryr jag mig inte så mycket om, däremot vill jag att MFF alltid ska vinna. Så visst vore det ett fint statement och styrkebesked inför resten av säsongen om vi åter kunde ta hem cupen. Tyvärr hittar jag inte några bästa cupminnen som MFF-are på senare. Snarare så att jag glatts med våra konkurrenters missar som IFK-Göteborg mot Veberöd och Aiks uttåg i första omgången för några år. Tyvärr mötte vi vårt ”Veberöd” i Landskrona 2016.

Angerborn:
Cupen är ångest och ångest är cupen. Fyfan. Jag har ALDRIG upplevt ett cupguld. Jag tror dessutom att hela cupspöket är mitt fel. Den 29 juni 1989 tog vi vårt senaste cupguld när vi slog Djurgården på Råsunda. 10 dagar senare föddes jag. You guys do the math.

Men inte ger jag upp för det! För vart år som går känns det ändå som att vi kommer ett år närmare pokallyftande (med fjolåret som det stora kolsvarta undantaget...). Ser inte varför vi inte skulle vara favoriter till titeln. Vi är ju bäst.

För mig är det tveklöst Zlatan-derbyt hemma mot Helsingborg i oktober 2000 som är cupmatchen att för evigt minnas. Jag var 11 bast och svältfödd på himmelsblå framgångar. Vi hade nyss säkrat avancemanget tillbaka till Allsvenskan och Zlatan-aktien var skållhet. Att på det få slå HIF hemma på Stadion gjorde på något vis att ingenting längre kändes ouppnåeligt.

Bonke Innocent.. Dyr värvning i somras som inte direkt har rosat marknaden. Tillsammans med en viss Sarfo kan inte det fönstret direkt gå till historien som vårt bästa. Men.. Vi försöker minnas tillbaka - Lyft fram två spelare/värvningar.
1. Den bästa 2. Den sämsta. Motivera dina val.

Skroda:
Den bästa? Antar att Mackan är diskvalificerad som återvändare men tre namn som poppar upp spontant så här på eftermiddagen är Afonso, Skoog och AC. Måste jag välja så blir det Afonso för när han var på topp så var han inte bara en nivå bättre än resten han var 3-4 nivåer bättre. Borde nog nämna Jonathan Johansson också, vilket jäkla måltjuv som hade oturen att bli köpt under Åkeby. Oj, nu poppade ju Emil Forsberg upp också…Sett ur ett långt perspektiv så måste väl Jensa Fjellström vara den vi haft mest nytta av men det var ju kanske den bästa spelaren ni vile ha så då blir det Afonso.

Den sämsta? Usch det vill man ju glömma men här är det också tre som poppar upp. Igor med sina problem, Driss vår närsynte målvakt och den oskolade Göken. Måste nog svara Igor trots allt då förväntningarna var så stora och sen gick allt käpprätt åt… felscouting de luxe. Men frågar ni mig om fem år igen så kommer nog Sarfo leda denna lista då så många miljoner riskerar att spolas rakt ut i ingenting .. Bonke finns det väl trots allt ett litet hopp för och jag hade älskat att se honom lyckas efter att alla dömt ut honom. ..

Sjöström:
Den bästa värvningen är ju utan tvekan Markus Rosenberg. Har en enskild spelare haft större betydelse för ett allsvenskt lag de senaste 25 åren? Hans betydelse för våra tre guld på fyra år är enorm. Han var vår ledare in i Champions League-gruppspelet. Når vi Europaspel och vinner guld i år så kommer Mackans betydelse för MFF sakna motstycke i föreningens fina historia.

Tyvärr måste ju Sarfo kategoriseras som den sämsta. Begränsat med speltid under hösten och sen denna avstängning och pågående rättsprocess där utfallet oavsett kommer att innebära en reautförsäljning av en spelare som kostade runt 15 miljoner. Kan man vaccinera sig mot sådana framtida förvärv? Svårt att säga, men givetvis har MFF blivit en erfarenhet rikare som förhoppningsvis leder till nödvändiga förbättringar i scoutingverksamheten.

Frohm:
Bästa värvningen står mellan Afonso Alves och Jari Liitmanen, men efter moget övervägande så vinner Liitmannen. Har inte sedan Bosse dagar sett någon annan spelare med samma höga fotbollsintelligens i den himmelsblå tröjan. Jaris blick för spelet och tillslag på bollen var också i Bosse-klass.
Sämsta värvningen vill jag inte uttala mig om. Att offentligt döma ut enskilda personer pga deras brister, bidrar till mobbning, ett sådant samhälle vill jag inte ha. Jag utgår ifrån att alla som dragit på sig MFFs tröja har, efter sin förmåga på något sätt, bidragit till att göra klubben till vad den är. Visst finns det några som jag i efterhand kan tycka burit sig illa åt på andra sätt än fotbollsmässiga grunder, men det har inte med fotbollen att göra.

Angerborn:
1. För mig räknas knappt Markus Rosenberg som en värvning. Han kom helt enkelt bara hem. Annars hade han för mig varit det solklara valet. Daniel Andersson faller också in under samma kategori.

Väljer istället att framhålla Niklas Skoog som den kanske vassaste värvningen vi gjort, åtminstone sett till den senaste 20-årsperioden. Kom i ett skede där Zlatan nyss hade lämnat och vi var i ett skede där det kändes som att allting hände väldigt snabbt. Plötsligt hade vi pengar och ordentligt med folk på läktarna. Från att nyss ha fått fokusera på att starta om och ta oss tillbaka till finrummet skulle vi plötsligt säkra vårt första guld på en halv evighet. Niklas Skoog blev då den offensiva fanbäraren och solklara referenspunkten. Klasspelare och underskattad.

2. Frågan är om inte Jesper Bech är den sämsta värvningen vi gjort. Kom och skulle göra skillnad när Mackan lämnat och Champions League-kval stod för dörren, men var klappkass från dagen han kom tills dagen han lämnade, ett år senare. En balja på 24 matcher säger väl det mesta.

Bubblare: Babis Stefanidis. Också skitdålig.