Friday I'm in Love - Vi tycker om MFF: Cuppaspecial
Cupen har dragit igång igen. Det snackar vi om i panelen.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Cupen drar igång igen. Hur tror du att det går i år och hur hoppas du att MFF väljer att prioritera cupen?
Henrik:
Det är ju lätt att säga JA, vi vinner. Men om vi vinner guld i Allsvenskan, finns incitamentet då för spelarna? I våras var vi utanför pallen och missade därmed cupspel, vilket gjorde att vi var tvungna att vinna cupen för att nå europaspel. Vi spelade då final för första gången på år och dag och jag tror att incitamentet var viktigt där. Nu sket det sig ändå, men man ska nog inte underskatta motivationen för spelarna att ha något att spela för, mer än en titel. För oss som kräver tre poäng i varje match så är det ju obegripligt att man inte spöar allt alltid. MFF vinner dock Allsvenskan, men inte Cupen. Europaspel når man bäst genom att vinna sin liga.
Cupens vara eller inte vara har ju varit en evig fråga hit och dit. Vad tycker du om nuvarande upplägg? Kan man förändra något? Vad? Bör man?
Henrik:
För något år sedan fick jag frågan här i panelen och jag ska erkänna att jag var raljant mot upplägget då. Men med facit i hand så ska jag erkänna att upplägget är bra! Åtminstone är gruppspelet i mars månad bra. Därmed får de kvalificerade klubbarna flera tävlingsmatcher innan ligan drar igång. Svensk fotboll behöver fler tävlingsmatcher för att utvecklas. Att man kvalar under hösten känns dock konstigt. Uppehållet mellan kval och gruppspel känns onaturligt långt.
Berätta om något särskilt minne från cupen som du har. Vitt och brett om resan dit eller matchen? Du väljer fritt om någon match eller flera om du vill.
Henrik:
Ska jag vara helt ärlig så har jag sån ångest från cupen i våras fortfarande. Två saker med MFF ger mig ångest och det är cupen i våras och perioden med Sören Åkeby. Det slår mig stenhårt i magen och jag kommer inte över det. Så jag hoppas att det särskilda cupminnet finns kvar att uppleva så jag kan glömma åtminstone den ena ångestpucken.
