Friday I´m in love: Vi tycker om MFF: Har vi haft en bättre mittfältare?

Panelen är tillbaka! Denna vecka diskuteras matchen mot Assyriska, cupframtiden, Magnus Wolff Eikrem och vilken hemmatröja som faktiskt har varit snyggast av de alla. Häng på!

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson.
Numera är Per också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.

Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.

Ulf Österlind
Världens enda enbenta fotbollsspelare med två vänsterfötter. Skribent till vardags, tidigare redaktör för MFF Supports medlemstidning Nr tolv, zlatanist, nästanmusiker och tidigare medlem i Himmelrikets redaktion.

Anton Gymark
29, är frilansjournalist, som jobbat på TV4Nyheterna och följt allsvensk och europeisk fotboll sen han var barn. Svensk fotboll är närmare kontinenten av vad vi tror. Det psykologiska spelet på och utanför säger mycket om fotbollen.

Tobias Gullberg
Socionomstudent från Lund vars MFF-intresse på allvar tog ett permanent grepp om hjärtat 2003. Köpte sitt första årskort 2005 och har sedan dess upplevt både eufori och misär i takt med föreningen i hjärtat på heltid - som en mästare.

Tävlingspremiären är avklarad och det med bravur. 3-0 skrevs slutresultatet till efter att Helander, Sana och Eikrem gjort målen. Berätta om vad tyckte du om matchen och vad du tror om de fortsättningen i cupgruppen.

Per:
Första sköna känslan direkt efter matchen var att det ser bättre ut än vid samma tidpunkt förra året. Med Sana och Yoshimar blir det fler och snabbare löpningar. Dom kommer kubba sönder motståndarna med sin speed. Vargens känsliga avleveringar skar igenom assyr-försvaret och skapade 4-5 frilägen. Han borde dock satt ett eller två av sina fina frisparkslägen, det var ett av de få negativa inslagen. Men enligt Åge så sätter han alla frisparkar på träning så just frisparksmålen lär väl komma, kanske redan på lördag? Alltså - god variation, fina frilägesframspelningar och bra ös framåt. Det är min sammanfattning av matchen.

Henrik:
Matchen hade väl tre ansikten. Det positiva, det avslagna och det typiska. När MFF satte igång maskineriet i början av matchen så funkade det mesta, delvis som en följd av ett bra MFF och motståndets brister. Men med "Vargen" i spetsen blev det både show och två mål innan halvtid. Pausen slog väl av tempot lite, men ändå hängde inte Assyriska med och det visade sig inte minst när D. Durmaz drog på sig det typiska röda kortet i slutet av matchen. Då tog väl MFF chansen att öka på målskillnaden lite, om än utan att förta sig. Vi borde vinna de kommande två matcherna, och gör vi inte det så borde vi skämmas!

Ulf:
Första halvlek såg väldigt bra ut och vi borde ha lett med 5-0 efter den. Rörlighet, bra och snabbt passningsspel och stabila bakåt. Nu var ju inte motståndet det allra bästa men vi spelade bättre än i matchen mot Tampa Bay Rowdies och motståndet där var nog sämre. Vi går vidare från gruppen och efter det är det svårt att sia beroende på kommande motstånd.

Anton:
Jag åkte hem och såg matchen på SVTplay direkt efter. Behövde suga ut så mycket som det gick från alla nya spelare. Sällan har jag varit på en mer intressant försäsongsmatch med tanke på att mer än halva startelvan bestod av nytt folk. Stod på markplan snett bakom Assyriskamålet i första halvlek, då jag var väldigt intresserad av hur Eikrem, Berget, Youtòn och de andra rörde sig. Alla såg verkligen spänstiga, ettriga, och fina ut. Det märks, om man tittar på norrmännen åtminstone, att CL-medverkan förra året ökat dragningskraften för MFF. Berget och Eikrem är två killar som i nuläget inte kan nå klubbar i de större ligorna som är tillräckligt bra för att komma med i CL, men nu har Malmö liksom gått in och blivit ett alternativ i den strävan. Rätt spännande att se.

Tobias:
Om det är någonting som jag lärt mig från naturvetenskapen i skolan så är det att allting är relativt. Matchen i lördags i relation till den första cupmatchen ifjor var inte på många sätt bättre. Då besegrades Degerfors med 7-1 tack vare en dödlig effektivitet. I lördags hade det kunnat stå åtminstone 6-0 i halvtid med en liknande effektivitet. Att det bara stod 2-0 efter de chanser som skapades var i enorm underkant. Lyfter man bort effektiviteten ur ekvationen tyckte jag dock att det såg oerhört stabilt ut. Nyförvärven glänste och framförallt spelet såg oerhört bra ut. Med det sagt finns det trots allt utrymme för finslipning och förbättring, och det känns som att laget endast kommer att bli bättre under säsongen. Allt annat än avancemang från gruppen är otänkbart i dagsläget. Hudiksvall och Jönköping Södra är och bör inte vara några lag som skall kunna rå på MFF, någonsin.

Efter matchen tävlade bevakande journalister om vem som kunde beskriva Magnus Wolff Eikrems insats med kraftigast superlativ. Två delfrågor: 1: Hur bra var han? 2: Hur bra kommer han bli?

Per: Kanske lite överdrivet att tokhylla honom alldeles för mycket efter en insatts mot Assyriska, men ja, han va nog bäst på plan. Han har en magisk högerkänga och fantastisk blick för spelet. Någon jämförde honom med Michael Laudrup... Säger så här - får han bara va skadefri och få chansen att spela ut hela sitt kvalitétsregister, så kommer han troligtvis va allsvenskans överlägset bästa mittfältare.

Henrik:
Killen gör mycket rätt och oavsett nivån på motståndet så var det han som dominerade, precis som han gjorde mot Tampa i Florida och precis som han gör på träningarna enligt rapport. Hörde från något Unitedfan (där Eikrem spelade i fem års tid) att han är en gudabenådad spelare och att de väntade på hans stora genombrott. På pappret är han tveklöst för bra för Allsvenskan, vilket i och för sig MFF också är. Perfect match!

Ulf:
Han var bra, hade fin passningsfot och bra tillslag på bollen. Och troligen blir han mycket bättre....

Anton:
Ville frysa tiden och slowmotion-spela upp Eikrem i varje rörelse. Ja lovar, var barnsligt förtjust i att få studera honom med tanke på ryktet. Wulf är oerhört bra med fötterna, fantastisk på att balett-dansa slalom mellan motståndare som bedömt honom fel och lagt tyngden på fel ben. För att sen inte tala om hans flacka yttersides-krossar över halva plan. Vilka passningar! oj oj. Tidsfråga innan vi får se honom sätta en Pirlo-frispark på hemmaplan med. Minus är att han inte är så snabb som jag hoppats på. Hade han haft snabbheten tillsammans med all annan briljans så hade inga CL-miljoner i världen hjälpt Malmö. Då hade Eikrem inte varit här tror jag, så det är väl skönt att han är lite lätt sölig ibland. Men vi har väl inte haft en så bollskicklig mittfältare i Malmö på…? Har vi någon gång haft det? Kanske, fast innan min tid i så fall.

Tobias:
Gud. Gudars skymning. Det sades att förlusterna av Foppa och Mange skulle vara för tunga för att kunna ersättas. Jag vill påstå att vi har ersatt dem med ännu bättre spelare i form av norrmännen och Sana, som alla tre dessutom har erfarenhet av kontinental fotboll. Av alla journalister som jagade superlativ tyckte jag ändå Sana beskrev honom bäst, med referensen till FIFA. Hans intelligens, passningsfot och blick kan ingen matcha i varken dagens eller fjolårets Allsvenska. Men det jag verkligen imponerades av, och som det pratades varmt om även under matcherna i USA, är hans inläggsfot. Jag kan knappt ens minnas när vi kunde hota våra motståndare på hörnor och frisparkar förut på det sätt som vi gjorde mot Assyriska i lördags. Varenda hörna känns plötsligt som en potentiell målchans, och det är någonting som vi kommer ha stor nytta av i stundande europaspel. Han må endast ha varit i klubben i drygt en månad, men han är redan en gud för mig. Och det får mig till att fundera; har Danne haft en dålig dag på jobbet som sportchef ännu?

Eftersom precis allt annat fungerar som önskat i och kring klubben för tillfället återstår väl inget annat än att rasa kring den nya tröjan. Rövlappar hit och skåneflaggor dit; de estetiska detaljerna kring nya hemmatröjan lämnar vi för tillfället därhän. Istället undrar jag vilken som är din favorit av de olika versioner av vårt hemmaställ som du sett våra pågar spela i genom tiderna?

Per:
Den snyggaste tröjan som jag själv fått uppleva live är den från 1985 med SKÅNELAGET och stor MFF-sköld. Ren design, inga kanintänder, ingen rövlapp, inga krusseduller. Annars är ju Admiral-tröjan från 1979 den läckraste av dom alla. Stora stöddiga vita kragar, snygg himmelsblå färg och helt ren från reklam och andra konstigheter. Bilderna när Tapper majestätiskt leder in truppen i München klädd i den stilrena MFF-skjortan från Admiral, är ett magiskt och oerhört stolt ögonblick. Måste tillägga att årets tröja är riktigt snygg - framifrån. Den mörka, stora MFF-skölden, de två stjärnorna (läste ni det IFK och AIK - TVÅ STJÄRNOR) och de stora randiga vågräta fälten. Den skånska flaggan i nacken är en detalj jag verkligen älskar. Tyvärr måste man dock lämna in den till skräddaren för att bortjustera lappen över rövregionen.

Henrik:
Oj, jag som varken är duktig på historia eller mode. Mina minnen består snarare av när vi hade "NÄTVERKET" stort på magen, eller loggor från 72 olika företag. Hela känslan av MFFs identitet försvann i ett myller av småföretag från Malmöregionen som man inte kände igen. Oavsett stjärtlappar (ja, den är bara märklig) eller om vi har konstiga kragar så har vi de senaste åren haft snyggare tröjor, som en följd av färre loggor från andra företag.

Ulf:
Jag är väldigt förtjust i tröjan med snörning i halsen. Den som började säljas i shopen för ett par år sedan. Om den är från 50- eller 60-talet vet jag inte. Men snygg är den.

Anton:
Svåraste frågan jag svarat på i panelen tror jag. Måste säga att jag gillar den nya. Min brorsa menar att en fotbollströja ska ha krage, men jag vet inte. Den vita förläggningen har jag inga synpunkter på. En stabil version av Malmös hemmatröjor tycker jag är runt 1997. Den är både stabil, stilfull och har en sorts tyngd. Om jag ska vara ärlig är jag mest glad att vi nu äntligen har slängt den polkagris-randiga tröjan över bord. Det är för mig det viktigaste. Äntligen ett liv efter den miserabla och liksom missvisande tröjan. Med all respekt för historien bakom och allt det där men nä nä nä till den.

Tobias:
Efter det att matchstället presenterats var det alldeles för positiva toner på Twitter, så det var väl tur att Rövlappen och Skåneflaggan uppdagades! Jag är inte alls mycket för det estetiska, mer än att jag kan hålla med de som avskydde de så kallade ”barbershop-tröjorna”. För mig är det viktigaste att stället innehåller ett styck himmelsblå tröja, ett par vita shorts och ett par himmelsblåa hossor. Om jag ändå måste välja vill jag nog ändå säga fjolårets. Det var oerhört cleant när majoriteten av sponsorerna kapats, Rörläggaren smälte in bra på sin plats och den vackra skånska fanan fick pryda nacken. Det räcker mer än väl för att göra mig nöjd.