Friday I'm in Love: Vi tycker om MFF: Lös det!
Fredagkväll och då kör vi lite panel!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Carl Angerborn
Skribent på himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Pontus Kroon
Säkerhetschefen på Himmelriket.
Europamatch 3 avklarad. Känslorna såhär efteråt?
Carl:
Enkelt, oerhört enkelt. Zagreb var naturligtvis förfärliga, men vi kan å andra sidan inte göra mer än att totaldominera, göra 5 mål och redan i paus börja planera för söndagens eventuellt säsongsavgörande batalj mot Häcken. Det gick undan i offensiven på ett sätt som det inte gjort i Allsvenskan på ett bra tag. Det är som att spärrarna är färre för oss i Europa och att vi vågar mer än vi gör i Allsvenskan. Kan vi ta med tempot från anfallsspelet från gårdagen in i matchen på söndag lär Häcken också få bekymmer. Rieks, som annars sett lite formsvag ut på sistone, var i mina ögon bäst på plan tillsammans med Jo Inge Berget.
Det kommer naturligtvis att bli tuffare mot Granada, men håller oss som långt ifrån chanslösa. Granada är bra, men de är inte vana vid en sådan här situation. Det är däremot vi, och vi brukar sällan darra för utmaningen.
Henrik:
Det är minst sagt anmärkningsvärt hur stabila MFF är i europakval. Ett lag som är något sämre dammas av som om det vore en fluga på axeln. Flera spelare agerar på ett sätt som nästan förvånar mig, men de bevisar också vilken kapacitet vi besitter. MFF är utan tvekan ett europalag, men vi är tyvärr helt själva i Sverige med detta. Nä, nu ska jag googla om DIFs självklara väg till Champions League och bra lottning i Europa League.
Pontus:
Jag var ärligt talat lite blasé inför Lokomotiva då jag väldigt o-MFF:skt kände att vi ändå får stryk mot Granada i play off, men en seger med 5-0 gör något med en.Dessutom 5-0 efter en riktigt härlig uppvisning av både ungdomlig talang och rutinerad cynism. Det kan sägas mycket om motståndets kvalitet, men att städa av dem så här elegant utan vare sig Ola eller AC är inget annat än imponerande.
Att vi skickade ut Cracovia och Honvéd nästan lika enkelt är också ett styrkebesked. Om vi inte tror att vi har presterat något hittills kan vi ju bara titta på hur oerhört jobbigt våra andra svenska lag har i Europaspelet. Det ger en inte så liten fingervisning om att Malmö FF har en annan nivå. Om det i sin tur räcker för att vi skall kunna skaka om ett bra La Liga-lag vete tusan, men nu ser jag verkligen fram emot att se pågarna försöka.
Vi måste nog prata Rasmus Bengtsson. Fritt snack. Vad tycker du om situationen?
Carl:
Att inte Rasmus slår sig in som ordinarie för närvarande har jag inga jätteproblem med - Franz och Anel har varit grymma - men att han inte ens verkar vara med i diskussionen är desto mer anmärkningsvärt. Vi vet att han har en högstanivå och ett spel i sig när han är i form som Franz och Lasse Nielsen inte är i närheten av och det borde ligga i JDT:s intresse att göra allt för att frambringa det, vilket rimligen lättast görs genom speltid. Möjligen har JDT sett saker på träning som får honom att göra andra överväganden, men en spelare med sådan bevisad kapacitet som Rasmus måste få tillfälle att hävda sin rätt till plats i laget genom att spela match. Spelar han då sig ur laget med svaga prestationer är det en annan femma.
Jag älskar Rasmus Bengtsson och hoppas verkligen att detta löser sig, det hade nämligen varit direkt ovärdigt om hans storartade tid i Malmö FF avslutades i förtid efter en misstänkt tränarschism och obefintlig speltid.
Lös det.
Henrik:
Det kan ju vara så att Rasmus spelar från start om en vecka och sen dominerar som vanligt resten av säsongen, då är denna diskussion inget värd. Men det finns onekligen en friktion mellan Rasmus och JDT där jag tror att tränaren lite väl aktivt föryngrar laget. Det får tydligen kosta att man bänkar allsvenskans bästa mittback, men vilka konsekvenser får det? Uppsidan är förstås att spelare som Anel och Franz får speltid och utveckling, vilket på lång horisont är viktigt. Men samtidigt som konkurrerar spelarna därmed på ojämna premisser, vilket påverkar stämningen i laget. För visst känns det märkligt att Lasse Nielsen går före Rasmus Bengtsson, om det nu är så att Bengtsson är frisk nog att spela och det pågår en föryngring?
Pontus:
Jag tycker det känns väldigt kluvet. Rasmus har ju aldrig haft någon dålig period i MFF sedan han kom hem. När han har varit skadefri har han varit allsvenskans bäste mittback. Punkt. Därför känns det knepigt att han inte matchas igång nu när han är frisk. Till JDT:s försvar får man ju säga att konkurrensen är tuffare i år än tidigare. Anel är nog allsvenskans bäste mittback just nu och Brorsson har varit häpnadsväckande bra sedan han kom tillbaka. Dessutom Lasse Nielsen som inte är så pjåkig han heller. Men hade jag fått välja hade jag spelat Rasmus i en del matcher redan, han var briljant 2019, varför skulle han inte kunna vara det nu?
Mackan borta. Guille borta. Dahlin borta året ut? Safari? Bengtsson? Antonsson? Mycket rutin borta och mycket MFF-hjärta. Vad betyder det?
Carl:
Säkert jättemycket om rutinen inte ersätts med annat. Att bli sentimental och nostalgisk är en lyx som klubbledare sällan har råd med. Lagets bästa måste komma först och då får gamla meriter och etablerade relationer emellanåt stå åt sidan. Det är hårt och kallt, men ibland nödvändigt. Antonsson och Molins platsar inte i Malmö FF 2020 och då är det så det är. Rosenberg är naturligtvis något annat, men jag är tacksam över att MFF aldrig tvingades ta ställning till huruvida han var tillräckligt bra för att spela i MFF eller inte. Bengtsson har inte fått möjlighet att varken visa sig som tillräcklig eller otillräcklig och Dahlin får vi förhoppningsvis snart se mellan stolparna igen.
Däremot kan vi som supportrar unna oss att minnas och vara sentimentala och självklart gör det svinont när våra hjältar inte längre har de bärande roller vi vant oss vid.
Jag hade varit mer för orolig för rutinbortfall och förlorat klubbhjärta ifall övriga laget helt saknade erfarenhet och kärlek för Malmö FF, men spelare som Thelin, Toivonen, AC, Lewicki, Rakip och Berget med flera garanterar detta för en förhoppningsvis lång tid framöver.
Henrik:
Rutin är ofta avgörande i slutet av en säsong. Oavsett hur talangfulla spelare du har så är det alltid de rutinerade som utgör ryggraden för en attityd, tro och kultur. Ålder ger givetvis ingen fribiljett till speltid, men ska heller inte vara ett skäl för bänkning. Kulturbärare behövs både på och utanför planen och jag är lite orolig att JDT underskattar värdet av vissa spelares närvaro. Jag säger inte att det per automatik behöver vara dåligt på sikt, men det skapar oro när man rör runt i gruppdynamiken för mycket och de fasta punkterna försvinner. Ledarskap, formellt som informellt, kan ta tid att sätta men är en grundkomponent för framgång. Med Mackans avgång i vintras skulle jag vara försiktig att för aktivt avveckla ”alla” kulturbärare i a-laget. Inget ont om de informella ersättarna, men man kan inte likställa Eric Larsson med Behrang Safari, eller IKT med Mackan.
Pontus:
Som grupp betraktat är det lite rysligt att se all den där rutinen utanför laget, men jag skulle vilja bena ut det lite då förutsättningarna varit väldigt olika spelare för spelare.Gällande Rasmus, se svaret på fråga två. Låt mig dessutom tillägga att jag tror han hade kunnat vara en stor tillgång i en tuff playoff-match mot Granada om han hade matchats in lite de senaste veckorna.
Guille och Antonsson hade/har svårt att platsa på grund av svag poängproduktion under en längre period. Det är fullt förståeligt att de vill få speltid, men det är också fullt förståeligt att de inte får det i MFF då de inte tagit vara på chanserna de fått. Det är synd då det är bra pågar, men sån är fotbollen.
Safari hänger i och kan mycket väl få en del speltid under hösten. Han är ett väldigt bra komplement till Knudsen och jag tycker verkligen inte att kampen om vänsterbacksplatsen behöver ses som helt avgjord.
Mackan och den samlade rutinen då?
Mackan kan inte ersättas, men jag tycker verkligen MFF har värvat oerhört klokt på de positioner som direkt berörs av Mackans pensionering. Isaac Kiese Thelin och Ola Toivonen har både rutinen, den fysiska närvaron, spelintelligensen och (framför allt Ola) attityden för att tillsammans vara precis så jävla plågsamma för motståndarna som Markus Rosenberg. Lägger vi därtill till rutinen som finns i laget i övrigt hos Berget, Lewicki, Rieks, Larsson och såklart Kapten AC är vi nog inte så illa på det. Någonstans har ju viljan att föryngra truppen vägts in på allvar i år och det får man också förhålla sig till.