Friday I'm in Love - Vi tycker om MFF: Sundsvall är absolut sämsta möjliga motståndare

Mars månad närmar sig sitt slut. Vi tar lite panelsnack!

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson.
Numera är Per också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.

Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.

Gustav Svensson
Engagerad och medveten ståplatssupporter med en brinnande passion för ultraskulturen. Premiär på Stadion någon gång i mitten av 90-talet tillsammans med farsan. Driver bloggen Footballandbrew och studerar för tillfället sociologi. Siktar på ordförandeposten i klubben vid hundratjugoårsfirandet.

Mikael "Skroda" Cronqvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider Lasse Larsson.

Jonas Appelqvist
Redaktör för MFF Supports medlemstidning och himmelsblå sedan barnsben.

Premiären närmar sig med stormsteg. Vad är dina känslor inför premiären och hur förbereder du dig?

Per:
Tråkigt att vi ska behöva inleda på en mögig plastmatta långt upp i kalla Norrland. Sundsvall är fan inte ens värda att få möta oss med de förhållandena. En normal gräsplan och fotbollsmässigt klimat är det minsta man kan önska sig, men visst, det är kul att det är igång igen...
AIK himma sen den 9 april - då kan vi börja snacka! Då jävlar. Sen Göteborg borta kort därefter. Förhoppningsvis vinner vi och gör ett litet ryck redan där. Bajen sen himma på stadion och jag önskar verkligen att vi kan ge plastfjånarna ett bryskt allsvenskt välkomnade. Gärna repris på tennisresultatet 2003.

Åsa:
Som alltid är det massor av längtan, förväntan och pirr i magen inför premiären men ännu mer inför den här säsongen efter det fantastiska år vi hade 2014. Mycket vill ha mer, vi har lärt oss tro på att inget är omöjligt, men samtidigt gör den känslan mig också extra nervös. Vågar man verkligen hoppas på att vi kan åstadkomma det där igen? Och kanske till och med ännu mer? Det är mycket tankar och känslor som snurrar men det är ju delvis det som är så jäkla underbart med att vara MFF-supporter! Jag, som så många andra gissar jag, slukar just nu det mesta som skrivs och sägs om MFF i tidningar, på TV och på nätet. Får man trots det abstinens finns ju alltid årskrönikan att kika på för att komma i stämning. Och som extra krydda blir en av väggarna i ett rum vi renoverar här hemma en MFF-vägg i (såklart) rätt blå nyans och den kommer att prydas med signerade bilder av mina MFF-favoriter, tröja, halsduk och lite annat smått och gott. Att göra iordning den blir en perfekt uppladdning!

Gustav:
Jag anser att Sundsvall borta i premiären var absolut sämsta möjliga motståndare och match. Det går att argumentera för att en osexig bortamatch plötsligt ges lite spänning men dessvärre är resealternativen upp knapphändiga. I och med att det är arbetsdag dagen därpå är det många med mig som hade behövt ta sig hem snabbt och nu missar matchen då varken flyg- eller tågmöjligheter finns att tillgå.

Således blir det en tämligen ovan premiäruppladdning för egen del då jag inte missat en premiär på snart femton år. Det känns även tråkigt att bortapremiären, som blivit synonym med stor uppslutning av supportrar och en förväntansfull inramning nu känns något avslagen.

Men givetvis är uppladdningen inför en stundande allsvensk säsong alltid speciell även om den så klart går på vissa rutiner. Förutom standardtugget kring nyförvärv och startuppställningar är engagemanget kring den stundande läktarsäsongen stort. Arbete kring exempelvis ”Nästa steg”-kampanjen, den nyöppnade rekryteringen kring Supras Malmös U18-gruppering och en generell planering kring tifoarrangemang och läktarorganisering tar mycket tid.

Fotbollen och livet omkring den går hand i hand för egen del året runt och således blir det aldrig något riktigt vinteruppehåll. Jag tycker ofta att det är skönt när domaren blåst av den sista matchen för en säsong och man får chansen att samla ny energi. På samma vis är det skönt när den otrolig hunger som byggts upp under vintern eskalerar i samband med premiären. Svenska Cupen har blivit till något av ett substitut för den värsta fotbollsabstinensen men den allsvenska premiären är störst.

Därför grämer jag mig djupt över att inte kunna medverka och jag hoppas att de tappra själar som beger sig till Sundsvall håller fanan högt och sjunger fram pågarna till tre poäng.

Jonas:
Äntligen dags för premiär, inte många dagar kvar nu! Jag är förväntansfull och nära nog extatisk. Det är en ruskigt stark trupp vi ställer upp med under säsongen 2015. Kommande motståndare får nöja sig med att vara deltagare i år. Jag förbereder mig genom att köpa biljetter och resor till kommande bortamatcher, snacka MFF med kollegor och gäster på jobbet, intresserade eller ej, och att färdigställa kommande numret av Nr Tolv.

Skroda:
Hade rejäla vibbar under gruppspelet i cupen och kände verkligen typ ”kom igång någon gång med Allsvenskan”. Denna känsla försvann lite p.g.a. Lasse Larssons tragiska bortgång som fick mig att tänka på att den allsvenska starten inte är så viktig trots allt. Tycker också att det är tråkigt att premiären går i Sundsvall utan mig på plats av arbetsskäl, vet inte när jag missade en premiär senast. Detta har lett till att jag faktiskt inte är så taggad i nuläget och inte förberett mig på något sätt. Tror nog det kommer att dröja till dagarna innan AIK innan jag blir riktigt taggad igen men då lär jag väl bli retroaktivt taggad och vara nära att krypa ur skinnet. Fast den optimala taggningen brukar nuförtiden faktiskt inte dyka upp förrän till Europaspelet och höstsäsongen, tror jag har gått och blivit lite kräsen.

Känslorna som ligger väl gömda för tillfället är dock positiva och jag tror att vi kommer få en alldeles utmärkt säsong. Vi har överlägsen kapacitet i truppen och kan vi bara vänja oss vid att det kommer att vara årets match för motståndarna när de möter oss så kommer detta att gå bra! Alla måste göra sitt jobb i alla matcher både på planen och på läktaren.

Det finns en del klassiska premiärer att blicka tillbaka på. Välj ut tre och berätta lite från dem.

Per:
AIK himma 2001. Återkomsten och Zlatans stora entré, och seger med 2-0. Det blev på nåt sätt startskottet till där vi är idag, med hysterien kring Zlatan och de 85 miljoner vi fick in på kontot. Sedan dess har vi varit ett topplag varje år - förutom under Brandmannen 2006-2007. Men just 2001 är en historisk milstolpe och oerhört betydelsefull och symbolisk himmapremiär....

Dif borta 2008 - tågresa och Comment ca va-gille i 6+6 timmars tågresande upp å ner till västra Åland. Nästan 1000 himmelsblå åkte X2000 och jag minns att Skoog gjorde mål efter 20 sekunder, sen har jag inte mycket mer minne ifrån själva matchen. Denna premiär var själva resan det roliga....

Nya stadionpremiären 2009 är den största och mest underbara premiären av dom alla. Bosse, flaggorna, vädret, 3-0 segern. Det var liksom bara den perfekta dagen. Ännu ett historiskt ögonblick!

Åsa:
Jag får tendens till guldfiskminne när man ska komma ihåg saker på kommando och lyckas sällan komma på bra exempel vid såna här tillbakablicksfrågor. När jag läser övriga paneldeltagares svar kommer jag garanterat att säga "precis" och " ja just det" en massa gånger och känna igen mig men just nu står det rätt så still. Så från mig kommer det bara ett premiärminne som var det första jag kom att tänka på när jag läste frågan och det är hemmapremiären 2009 som också var premiär på Swedbank Stadion. Efter att ha varit på rundvisning när den var ganska så färdigbyggd var mina förväntningar stora, samtidigt kändes det väldigt konstigt att man nu skulle se MFF på en ny arena. Det är ju på Malmö Stadion man växt upp med MFF, det var där kärleken till MFF växte sig stark och det var där man var hemma. Men vilken känsla det var! Jag var med i "Vi tycker om MFF"-panelen även efter den premiären och sa då bland annat: "...det övervägande intrycket annars är väl... WOW! Trycket när klacken sätter igång är enormt och det bara måste vara jobbigt att vara motståndare". Ole Törner var också med i samma panel och kallade det "ett minne för livet". Nu är Swedbank Stadion hemma, det har blivit fler minnen för livet där sedan dess och jag ser fram emot många fler!

Gustav:
Premiären 2001.
Den här matchen väcker starka känslor inom mig och minnesbilderna är många. Det var återkomsten från Superettan och Zlatans nationella succégenombrott. När han dunkade upp 2-0-målet i bortre krysset från en vinkel som för vanliga, dödliga, fotbollspelare är fullkomligt omöjlig studsade jag jublande omkring och kastade konfetti i luften. Jag var nio år gammal och min största idol hade på riktigt presenterat sig på den svenska fotbollsscenen.

Jag minns även premiärtifot det här året. Det massiva konfettiregn som täckte ståplats gjorde mig fullkomligt lyrisk. Det var det mäktigaste jag upplevt på en fotbollsläktare. Med tanke på den utveckling vi gjort både sportsligt och läktarmässigt sedan dess hade jag idag förmodligen tagit samma arrangemang med en gäspning. Men där och då, i den kontexten, så var det jävligt stort. Det var på den tiden som tifoarrangemang inte var alls lika frekventa och storslagna. Jag var en nioårig påg som stod tillsammans med mina bröder, deras vänner och min farsa på ståplats medan tonvis med konfetti dalade från ovan, jag viftade med min flagga och slöt upp i klackens sång. Det här är något som format mig sedan dess, som har fått mig att engagera mig i den malmöitiska supporterkulturen och skapat min identitet, det är jag övertygad om.

Därför ligger den här premiären så otroligt varmt om hjärtat.

Premiären 2009
Första matchen på Nya Stadion var såklart en speciell upplevelse. Även om jag på många sätt saknar gamla Stadions råa betong och strålkastarljus på ett nostalgiskt vis så var det välbehövligt och väldigt efterlängtat att flytta in på en renodlad fotbollsstadion.

Matchen präglades verkligen av optimism och det kändes i kroppen att det här kan komma att bli något riktigt stort. Historiska vindar blåste när gamla legendarer hyllades och Bosse Larssons överlämnande av matchbollen gav alla oss som växt upp med berättelser kring denna mans storhet en chans att tacka av honom. Det här tycker jag var ett väldigt värdigt arrangemang. Vikten av att lyfta personerna och historien som skapat Malmö FF till det vi är idag får aldrig glömmas bort. Jag hade gärna sett att klubben genomförde någon slags ceremoni kring Lasse Larssons bortgång i samband med hemmapremiären så att ännu fler MFF:are får chansen att hedra honom.

Premiären 2009 gav oss alltså optimism och efter 3-0 mot Örgryte kändes det som att det var vårt år. Dessvärre gick det inte riktigt som vi tänkt oss men revanschen kom året efter när föreningen jubilerade som hundraåring och vi bärgade mästartiteln. 2009 kände vi oss efter och försökte hitta rätt, 2010 är startskottet för den era som vi nu är inne i och som jag hoppas kommer fortlöpa.

Premiären 2014
Den här premiären vill jag glömma men den finns kvar i min minnesbank. När vi var på Möllevången och nåddes av rykten att en supporter hade avlidit i Helsingborg var det svårt att fokusera på vår egen match. Det kom genast tillbaka väldigt många känslor kring attacken mot Showan med flera den åttonde mars som varit svåra att hantera. Matchen i sig eller läktarinsatsen minns jag knappt utan det är mörkret som präglade matchdagen i sig men även våren generellt som jag kommer att minnas.

Det hoppas jag att vi aldrig får uppleva igen.

Jonas:
Mitt minne är kort som en guldfisks, men en riktigt klassisk hemmapremiär att få rysningar till är 2-0-vinsten mot AIK 2001. Efter en kort sejour i Superettan var vi tillbaka starkare än på mycket länge och det var Zlatan show! Och det är alltid skönt att tvåla till AIK hemma, det gör vi om i årets hemmapremiär 9 april. Du har väl köpt biljett?

En annan fin hemmapremiär var mot ÖSK 2010. En säsong som var fantastisk på många sätt! Malmö FF fyllde 100 år, MT96 bjöd på storslagna tifon hela allsvenska säsongen och ett guldrace mot Skånerivalerna i Helsingborg, med Malmöitisk utgång. Såklart. 3-0-vinsten i hemmapremiären bäddade för det som komma skulle.

Sist, men definitivt inte minst, vill jag lyfta en bortapremiär där MFF än en gång sopade mattan med AIK – vinst med 5-2 på Råsunda 1986. Jag minns det för att det var då mitt fotbollsintresse väcktes på allvar och det var MFF som var katalysatorn. Lasse Larsson och manskap var flera storlekar större än de gulsvarta. Det var i höjd med denna match och fotbolls-VM i Mexiko som mitt eget fotbollsspelade intensifierades. Jag ville alltid ”vara” Jonas Thern på fotbollsplanen.

Skroda:
Oj, nu ber du en gammal man att komma ihåg saker vilket inte är lätt men OK. Första minnet som slår en är återkomsten 2001 mot AIK. Galet intresse och marsch från Triangeln till Stadion där det först var planerat att Niklas Strömstedt skulle uppträda (största hjärnsläppet i historien av MFF:s marknadsavdelning för övrigt).

Nåväl väl på Stadion där vi istället möttes av en Cher-kopia som uppträdde, hmmm skönt att MFF blivit bättre på matcharrangemang också…Sedan blev det som i låten ”Vägen tillbaka” flaggor, banderoller och konfettiregn följt av Zlatanshow…en fin premiär.

Andra minnet är från året innan och premiären i s********n. Massor av MFF-supportar(inklusive Kindgren i skridskodräkt) hade tagit sig till Göteborgs utkanter för en 0-0match mot Gunnilse. Märklig upplevelse som man vill slippa igen.

Tredje minnet är Elfsborg borta (kan det ha varit påskafton 2008?) En klassisk invasion efter en rejäl hype på diverse hemsidor och forum. Kändes som att hela Malmö var på väg dit och det blev ett rejält party och tryck på läktaren.

Medias gissningslek kring Rasmus Bengtsson går vidare och nu har han snart varit klar i ett halvår eller så... Men nog känns det som att media någon gång kommer sätta sin gissning. Rasmus är klar - Vad förväntar du dig av honom och är lagbygget färdigt då?

Per:
Ja, nu är han ju klar och det är oerhört glädjande. Träffade honom på Swing it in för några år sen och jag bad honom komma hem redan då. En redig ur-malmöpåg ska spela i Di blåe och inte örla runt ute i Europa bland deltagarlag som aldrig vinner något. Vinner gör man i MFF. Med Rasmus i laget kan vi nu ställa upp en lokalförankrad elva med enbart genuina Malmöpågar på banan. Det är så oerhört vackert att det bara kan leda till ännu ett guld.

Dammar av den gamla ramsan:
Välkommen hem,
välkommen hem,
välkommen hem till Malmö igen!

Åsa:
Känns riktigt, riktigt bra att det äntligen blev klart med Rasmus Bengtsson. Med honom får vi in en spelare med internationell rutin, vi får en bättre bredd i truppen vad gäller backlinjen vilket vi behövde och vi får in ännu en spelare som redan när han kommer hit har ett MFF-hjärta. Precis som med alla spelare gäller det att försöka ha lite tålamod vilket vi supportrar kanske inte alltid är så bra på, men nog ska vi kunna vänta oss en del av Rasmus. Ett lagbygge blir väl aldrig färdigt egentligen, med bra spelare finns det ständigt klubbar med större plånböcker som drar i dem, svåra skador kan som vi fått erfara dyka upp dyka upp och spelare på gränsen till truppen kan överraska positivt och slå sig in. Men det känns verkligen som att MFF har gjort ett kanonjobb på värvningsfronten och med en Guille på väg tillbaks så ser laget riktigt, riktigt bra ut inför säsongsstarten.

Gustav:
Nu är Rasmus Bengtsson klar vilket är en klassvärvning och Danne visar återigen att han är Sveriges (genom tiderna?) bästa sportchef. Vår trupp ser stark ut och jag ser den som nästintill komplett.

Jag har vissa orostecken kring anfallspositionerna och Åge Hareides tilltro till Agon Mehmeti. I matcher likt den mot Örebro senast då spelet låst sig behöver vi en spelare som faktiskt går in och visar hunger och som kan pumpa in ny energi i laget, det gör inte Agon idag. Han gör mål när vi spelar ut lag och vinner med 4-0. I hans roll vill jag ha en anfallare som kan göra något oväntat och matchavgörand. Lite likt Pawels nick mot Halmstad förra året (även om det kom tidigt i första halvlek så var det oväntat). Agon har tidigare varit en spelare som är väldigt giftig i boxen men i nuläget befinner han sig sällan i boxen vilket tyder på en bristande inställning. Jag hade utan tvekan satt min tilltro till hans kapacitet om det inte vore för hans loja attityd som han haft sedan återkomsten till klubben.

Dessa problem lär väl inte finnas kvar när Gische är tillbaka men jag hade inte gråtit blod om vi släppt Agon och tagit in en mer spännande spelare (gärna med targetkapaciteter) som kan alternera med Pawel som backup på anfallspositionen utifrån matchsituation och motstånd.

Jonas:
Det är svårt att veta var vi har Ralle. Men jag har stor tillförsikt på att han kommer tillföra mycket till laget. Cynikern i mig gissar att denna värvning är en direkt åtgärd på att Filip Helander inte kommer spela i MFF efter sommaren. Och ja, lagbygget är färdigt nu, det tror jag. Det ser oförskämt bra ut.

Skroda:
Tror att en skadefri Rasmus kommer att bli en stor tillgång och en bra ersättare till den/de mittbackar som lär sticka i sommar.. Han är ju dessutom Malmöpåg och lär då inte behöva tid att acklimatisera sig så visst lär han bli en tillgång och perfekt att ha i rotationssystemet under våren. Vår statistik på hemvändare är ju dessutom grym så mitt tips är att han är landslagsman igen lagom till hösten…

Lagbygget är då färdigt för denna gång men det lär behövas byggas om igen under sommarfönstret. Dock är det nog så att ju längre vi går i CL-kvalet desto fler lär

stanna hos oss. Fast just nu saknar jag inte en endaste spelartyp i laget, Danne har gjort ett enastående arbete.