Friday I'm in love: Vi tycker om MFF: Zlatanspecial
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Carl Angerborn
Skribent på Himmelriket sedan 2013. Bofast på Ståplats.
Åsa Flykt
Skribent på Himmelriket, skriver bland annat Halstihörnan. MFF:are sen födseln, gått på match sedan -78, numera på sjungande sitt ssektion 27.
Zlatan. Den störste. Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. 11 guldbollar. 3409534 ligatitlar. 3263435individuella utmärkelser. 32772353998238734843893 rubriker. Det är svårt att beundra Zlatan men kanske också svårt att inte någon gång störa sig på hans enorma behov av att synas och märkas. Beskriv ditt förhållande till Zlatan.
Micke:
Jag är djupt imponerad över Zlatans framgångar. Han är en unik fotbollsspelare som, med något undantag, satt bestående avtryck i alla de europeiska storklubbar han representerat genom åren. Och därmed förtjänar han givetvis all respekt. Och dessutom måste jag medge att det faktum att han är en Malmöpåg kittlar min lokalpatriotiska ådra en aning. Men jag måste ändå erkänna att jag inte är och har aldrig varit en ”Zlatanist”. Det är laget Malmö FF som betyder något för mig. Genom årens lopp har förvisso vissa enskilda spelare tagit en plats i mitt MFF-hjärta, och kanske borde Zlatan vara en av dem. Men det är han inte. Hans tid i Malmö FF var för kort för det. Så enkelt är det.
Angerborn:
Ambivalent numera, dessvärre. Först och främst: det är inte ens på tal att diskutera hans storhet som fotbollsspelare. Han är Sveriges största någonsin. Överlägset. Punkt.
Däremot har jag de senaste två åren behövt utmana min bild av honom som en av mina hjältar. Hans reklam för ett spelbolag gör mig vansinnig. Han kan och bör kunna känna ett ansvar (även om vi inte kan KRÄVA det) som hindrar honom från att beblanda sig i branscher som till stor del livnär sig på människors beroende.
Sedan finns det många delar hos honom som jag uppskattar och fortfarande är han en bärande del av min uppväxt, hur man än vrider och vänder på det. Men som sagt - det är numera ambivalent.
Åsa:
Den period då Zlatan spelade i MFF råkar sammanfalla med att jag inte följde MFF på lika nära håll som under större delen av mitt liv, bland annat på grund av utlandsboende. (Det var liksom inte lika enkelt att följa med på distans på den tiden). Så på något sätt är Zlatan väldigt mycket Malmö och Sverige för mig personligen men inte lika mycket MFF. Samtidigt gör det mig väldigt stolt att tänka på att han spelat i Malmö, att det var här han började, denne fantastiske fotbollsspelare.
Visst går kaxigheten kanske ibland lite överstyr men det känns som något man får ta på köpet. Jag är lite förvänad över valen på senare tid när det gäller att medverka i reklam. När det tidigare känts stort och exklusivt om Zlatan kopplats ihop med ett märke är det nu lite som att "anything goes". Lite tråkigt kan jag tycka men det är ju hans val.
Berätta om ett särskilt minne du har från Zlatan. Hans premiärmål mot AIK? Fyra mål mot England? Någon intervju? Huvudrörelserna i Italien? När du träffade en bartender på Bali som döpt samtliga sina tre döttrar till Zlatan efter vår store son? Fritt snack och fyll gärna ut.
Micke:
I oktober 2007 skulle jag, tillsammans med Nils Byrfors, träffa och intervjua Zlatan i samband med invigningen av Zlatan Court här i Malmö. Intervjun var hårt reglerad av hans skosponsor Nike som skulle granska alla våra frågor i förväg, och som dessutom därutöver krävde att vi skulle ställa ett visst antal givna frågor på den begränsade tid vi hade till förfogande. Jag var inte helt nöjd med upplägget, men vi försökte ändå göra det bästa av situationen. Vi mötte en ganska tröttkörd men dock vänlig Zlatan där han satt tillbakalutad i en grandios fåtölj och sörplade produktplacerad sportdryck. Han besvarade frågorna snabbt med en slags tillkämpad entusiasm. Jag minns att det hela kändes som en väl inövad teaterpjäs och misstänkte att det satt en sufflör gömd bakom fåtöljen och viskade svaren i hans öra. När intervjun var över passade vi snabbt på att lämna över en present till Zlatan som ”en hälsning från alla MFF-fans. Det är många här i stan som vill att du skall komma hem igen, Zlatan. Bara så du vet.” Där och då sken han upp som en sol och avfyrade sitt berömda leende. ”Hahaha… Ja, man vet aldrig. Man vet aldrig.” Ivrigt öppnade han vår present och virade sedan den himmelsblå tartan-halsduken om sin hals. Och när vi skiljdes åt efter att vi packat ihop våra grejer hade han den fortfarande på sig. Det är ett ganska rart minne.
Angerborn:
För mig kommer hans avgörande i cupen mot Helsingborg 2000 vara ett av mina främsta och starkaste Zlatanminnen. Hela eran kring millenieskiftet är så otroligt skarpt för mig än idag och i detta är han fanbäraren, idolen och den stora hjälten (tillsammans med Jörgen Ohlsson, needless to say). Hans spelmässiga betydelse för Malmö FF:s historia beskrivs emellåt som direkt perifer vilket såklart är felaktigt. Zlatan var den mest bärande spelaren under en säsong som förmodligen var vår tyngsta genom tiderna.
Annars är det såklart alla landslagsmål man främst förknippar honom med, med klackmålet mot Italien som allra största höjdpunkt.
Åsa:
Det finns ju såklart en massa mål och händelser på plan som man skulle kunna räkna upp. Men det som spontant dök upp var nog efter CL-lottningen när det stod klart att MFF inte bara hade tagit sig till gruppspel igen men att PSG hamnade i vår grupp och Zlatan alltså skulle komma he och spela CL i Malmö. Symboliskt stort och säkerligen väldigt stort även för Zlatan, trots allt annat han fått uppleva kring fotbollen.
Att Zlatan är Sveriges största genom tiderna råder det väl egentligen inget tvivel om längre. Men hur står han sig i riktig konkurrens? Är han större än Mackan? Bosse? Krister? Lista din topp 5-spelarna i MFF-historien - Ha gärna med en motivering till varje plats.
Micke:
Bosse Larsson. Motivation överflödig.
Marcus Rosenberg. Jag var skeptisk när han kom, och betraktade honom som en föredetting. Det har jag fått äta upp tusen gånger därefter. I dag betraktar jag Mackan som en himmelsblå gud.
Krister Kristensson. Skrämde skiten ur allt och alla.
Janne Möller. Superskön snubbe och tryggheten själv mellan stolparna.
Thern/Schwarz. Betraktar dessa båda spelare som en enhet. Malmö FF:s bästa mittfältspar genom tiderna.
Angerborn:
Zlatans betydelse för Malmö FF ska med hänvisning till svar ovan inte underskattas. Däremot är han inte i närheten av att slå sig in på en topp 5-lista över historisk MFF-vikt. Min lista ser istället ut som följer:
1. Bosse Larsson. Solklar och överlägsen. Verkade kunna bemästra allt och bäst under en period som är vår framgångsrikaste i historien. 6 SM-guld, 4 cupvinster och två guldbollar *mic drop*
2. Markus Rosenberg. Ledde föreningen in i ny era. Malmö personierad och förbannat bra.
3. Krister Kristensson. Flest matcher och flesta vunna närkamper. Granithård.
4. Daniel Andersson. Lagkaptenernas lagkapten. Blöder himmelsblått och bär än idag föreningen på sina bara axlar.
5. Staffan Tapper. Nyckelspelare under 13 säsonger. Essentiellt vid 6 SM-guld. Lagkapten i europacupfinalen -79.
Åsa:
Nej, för mig kvalar han inte in på en topp 5 lista - åren hos oss var trots allt bara inledningen, embryot till hans storhet. Det är verkligen gräsligt svårt att göra en sån här lista - jag kommer säkert att ångra mig och vilja ändra femtielva gånger. Någon kan ju vara stor för en själv men kanske egentligen ingen avgörande spelare i MFF:s historia. Nåväl:
1: Bosse Larsson: Måste man verkligen lämna en motivering här? Allround, nyckelspelare under den mest framgångsrika perioden, en hel hög titlar osv.
2: Markus Rosenberg: Tänk att han kom hem och på vilket sätt han gjort det! Hans spel, hans ledarskap, hans personighet och hans stora kärlek till MFF och Malmö... Får ont i magen av att tänka på att det här är hans sista säsong.
3: Daniel Andersson: Nu är det kanske lite fusk att blanda in roller utanför plan, även om hans insatser där också skulle räckt för att få med honom på listan. Men hans nuvarande position i klubben förstärker ju verkligen bilden av honom som MFF-ikon
4: Krister Kristensson: Jag har sällan fallit för finlirare på plan, hellre en rejäl glidtackling än en snygg tvåfotare. Och letar man tuff och hård så är det väl rätt naturligt att tänka på Krister. Dessutom: Flest matcher.
5: Jonas Thern: Jag skiter i om han rent logiskt kanske inte borde vara med bland de största MFF:arna, för mig är hand et och jag kan inte skapa en sån här lista utan att Jonas är med. Slutet av 80-talet var den period då mitt supporterskap började bli mer intensivt och då var han min fotbollsgud.