Friday Im in love: Det var bättre förr. Fast sämre
Hade en stund för mig själv igår. Eller inte helt för mig själv, Malmö FF var med. På länk från träningslägret i Florida, livs levande och i fullfärg
Visst, sändningen tog ofrivillig timeout ett par gånger. När den väl flöt på så fick inte panoramaperspektivet med särskilt många detaljer mer än den närmsta sidlinjen. Och ja, jag missade egentligen vartenda mål, trots att jag hade skärmen rakt framför mig.
Men ändå… En har blivit rätt bortskämd. Direktsända träningsmatcher från andra sidan jorden och bilder från Berras Balkong. För en som vuxit upp med texttv-sidan 377 är det rätt fräsigt, faktiskt.
Det är ändå inte så länge sedan den svenska televisionen sände matcher först efter att de avslutats av rättighetsskäl. Då isolerade sig människor från radio, tv och allmänhet hela kvällar för att inte riskera spänningen.
Nu lackar man ur för att det laggar…
Skönt att vissa grejer ändå är tidlösa. Matchprogram, till exempel. Vad fyller de för funktion år 2018? Vem kan möjligen bli uppdaterad av en trycksak vars nyheter redan är ett par dagar gamla? Eller kommer även framtida generationer jaga en vinstgivande autograf på mittuppslaget? Jag hoppas i alla fall det.
Radiosporten kan föryngras, moderniseras och ömsa skinn hur många gånger som helst. De kommer aldrig att sluta spela Roy Orbinson och Belinda Carlisles ”Heaven is a place on earth” mellan referaten. Det känns tryggt.
Träningsmatcher är och förblir träningsmatcher. De kan kallas värdemätare, tester, utmanande, fingervisande och utvecklande. Ändå vet vi. Det är bara träningsmatcher. Snart börjar allvaret, som alltid.
Idag… fyller Behrang Safari år! Hör ni sången från balkongen?
Idag… för fem år sedan lämnade de utsända i Camp Tropicana Bradenton. Vi hoppas att Himmelriket finns på plats på framtida träningsläger, gärna redan nästa år.
Dagens låt tillskrivs en strand och berg-kille som både vågar och har flyt, med en klen förhoppning från undertecknad om att vara först med nya smeknamnet Jobim.
