Friday I’m in Love: fotboll och politik (igen)
London, Neapel, Brasilien... Det är likadant överallt.
Kopplingen fotboll och politik är åter på tapeten efter ett par aktuella händelser runt om i världen. Vad är rätt och vad är fel? Det verkar inte finnas några givna svar. Eller gör det?
Mark Phillips och DFLA
Låt oss börja i London där West Hams ungdomstränare Mark Phillips blivit avstängd av klubben efter att ha deltagit i en manifestation organiserad av Democratic Football Lads Alliance (DFLA).
DFLA definierar sig själv som en ”anti-extremistisk” rörelse, men det faktum att de stöds av Tommy Robinson (f.d. ledare av högerextrema English Defence League) gör att många ifrågasätter deras verkliga avsikter. Bland de som följt DFLA:s utveckling under dess korta existens menar många att de närmar sig den brittiska extremhögern, och för inte så länge sedan varnade Premier League-organisationen att DFLA ”använder fans och fotbollsarenor för att driva en anti-muslimsk agenda”.
Avstängningen av Phillips har i vilket fall dragit igång en högljudd diskussion i diverse forum. Många fördömer West Hams agerande som de menar inkräktar på den enskilde individens demokratiska rättigheter. Andra menar att det framöver blir omöjligt för föräldrar att låta sina ungdomar tränas av en man med rasistiska åsikter (vilket det i och för sig inte finns något belägg för). Därutöver finns det de som i huvudsak bekymrar sig över vilka konsekvenser detta kan innebära för West Hams varumärke och därmed kommersiella attraktionskraft.
Det faktum att Philips tryckt på ”gilla-knappen” efter ett inlägg på Twitter av den engelska media-personligheten Katie Hopkins har fått folk att höja på ögonbrynen ytterligare ett snäpp. I sin tweet hon hyllar den kontroversielle ungerske premiärministern Viktor Orban och kallar honom ”försvararen av den kristna kulturen i Europa”.
Ett tryck på en ”gilla-knapp” är nödvändigtvis ingen genomtänkt handling men den skall ändå sättas i ljuset av att andra kollegor på West Hams akademi tidigare gjort Phillips uppmärksam på att hans aktivitet på sociala medier riskerar att medföra problem för honom, icke minst i förhållande till klubben.
Men kanske tänkte han bara: ”Well… Christian culture is a good thing. I like that.”
Det intressanta i den här historien är att ingen egentligen anklagar Philips för att ha misskött sitt uppdrag i West Ham. Det finns inga klagomål om diskriminering bland de spelare han tränat genom åren, och klubben har varit nöjd med hans insatser.
Så vad vi ser är kanske en helt vanlig man som utövat sina demokratiska rättigheter och gett sig ut på gatorna för att delta i en politisk manifestation. Vad vi ser är en man som försökt hålla isär två olika roller i sitt liv: den ena som akademitränare och därmed representant för West Ham (som han uppenbarligen skött klanderfritt), och den andra som privatpersonen Mark Phillips med samma rättigheter att ta ställning i politiska frågor som vem som helst.
Visst kan man skönja ett drag av naivitet i Phillips handlingar, men frågan är om det är ett skäl som motiverar att West Ham ger honom sparken.
Titty Astarìta och Afro-Napoli
Låt oss resa vidare till Neapel där vi hittar Afro-Napolis lagkapten Concetta ”Titty” Astarita.
Afro-Napoli är ett lag som hör hemma i Serie C i den italienska damfotbollen. En söndag härförleden var det dags för match som vanligt. Men den blev aldrig av. Tittys lagkamrater hade helt enkelt bestämt sig för att inte gå ut på plan i protest mot att deras lagkapten blivit avstängd från fortsatt spel av klubbens president Antonio Gargiulo.
Skälet till avstängningen bottnar i Astaritas beslut att ställa upp som kandidat i en koalition ledd av Matteo Salvinis Lega Nord i de stundande lokala valen.
Klubbpresidenten Gargiulo motiverar sitt beslut med att Afro-Napoli ”grundades med tanke på integration och för att lyfta fram ett multi-etniskt Italien. Vi kan inte tolerera att vår lagkapten är en av Salvinis allierade. Salvini är en man som stänger våra hamnar för båtflyktingar och som dessutom avskyr de integrationsprojekt som är grundprinciperna för vårt lag. Så vi håller fast vid vårt beslut.”
Astarita lämnade över kaptensbindeln till sina lagkamrater två dagar innan matchen och gav sin syn på saken. Lagkamraterna bestämde sig då för att bojkotta matchen och påpekade i ett uttalande att sporten i sig är opolitisk och det som händer utanför arenan är var och ens ensak.
Italienska medier var snabba med att fånga upp händelseförloppet och Matteo Salvini twittrade snabbt: ”De enda rasisterna är de från vänstern. Håll isär politik och sport!”
Astarita i sin tur är noga med att påpeka att hon inte sympatiserar med Salvinis beslut att stänga de italienska hamnarna för båtflyktingar och de överlag strängare reglerna för invandring som Lega Nord står bakom. Hon påpekar dessutom att ”politiken i Italien påverkar alltid vår vardag. Det är ofrånkomligt. Men det är inte rätt att den påverkar fotbollen. För när vi är på planen är alla lika. Ideologi, religion eller hudfärg spelar ingen roll.”
Men Afro-Napolis president håller fast: ”Det var smärtsamt för oss att be henne ta ställning. Men för Afro-Napoli så definieras sportens själ bäst av Tommie Smiths och John Carlos knutna nävar under OS i Mexiko 1968. Vi kan inte acceptera att en spelare i vårt lag samtidigt står på Salvinis sida.”
Astarita vill i det här fallet hålla isär fotboll och politik, vilket klubbpresidenten Gargiulo i sin tur anser vara en omöjlighet.
Den brasilianska kvartetten
Vi lämnar Neapel och tar oss vidare till Brasilien som befinner sig mitt uppe i ett presidentval. Den före detta militären Jair Bolsonaro är storfavorit till presidentposten trots sina många uppseendeväckande uttalanden. Han har bland annat hyllat militärdiktaturen som styrde Brasilien fram till 1985 och anser att tortyren av oppositionella inte var tillräcklig, de borde snarare ”ha avrättats”. Han har uttalat sig nedlåtande mot landets slavättlingar som han menar är ”tjocka och lata”. Han tycker synd om de som har homosexuella grannar eftersom det drar ner på bostädernas värde etc. etc.
Vad som händer är att Brasilien, världens femte folkrikaste land, håller på att rösta fram en president med uppenbart sexistiska, homofobiska, rasistiska och fascistiska åsikter. (Inför den sista valomgången den 28 oktober har han ett väljarstöd på omkring 46 procent.)
Vad har då detta med fotboll att göra, kanske någon undrar. Det som hänt är att fotbollslegendarer som Kaká, Cafú och Rivaldo blivit en del av valrörelsen genom sitt öppna stöd för Bolsonaro. Även den gamle Barcelona-stjärnan Ronaldinho backar upp Bolsonaro och skriver på sociala medier: ”För ett bättre Brasilien, jag vill ha fred, säkerhet och någon som ger oss glädjen tillbaka!”
Detta har fått bland annat FC Barcelona att reagera och i ett uttalande från klubben beskriver de Bolsonaros politiska agenda som helt ”oacceptabel”, och som en konsekvens kommer de att dra ner på uppdragen för Ronaldinho och Rivaldo som båda stått på FC Barcelonas lönelista som ”klubbambassadörer”.
Vad som är intressant är att de gamla stjärnspelarna egentligen inte har gjort mer än tagit ställning och backat upp den kandidat som är mest populär i Brasilien just nu. På det sättet skiljer de sig inte åt från det stora flertalet av den brasilianska befolkningen i övrigt. Man får anta att de tänkt igenom sina beslut och att deras val grundar sig på en uppriktig övertygelse.
Hur som så kvarstår ett antal frågor: får man tycka vad man vill och ge uttryck för sin åsikt precis som alla andra? Eller skall man knipa käft och hålla låg profil bara för att ens övertygelse avviker från det som anses korrekt? Och vad menar vi egentligen i sådant fall med åsiktsfrihet?
Svåra frågor givetvis. Men frågor som alltid måste ställas. Såväl i London, Neapel och Brasilien som i resten av den demokratiska världen.
# # # #
KÄLLOR:
https://www.theguardian.com/football/2018/oct/18/west-ham-mark-phillips-online-aggression
https://www.independent.co.uk/sport/football/european/barcelona-ronaldinho-rivaldo-jair-bolsonaro-brazil-election-a8587346.html
https://www.theguardian.com/world/2018/oct/18/footballer-dropped-from-italian-team-for-supporting-far-right
https://www.svenskafans.com/varlden/o-fascismo-bonito-nej-tack-593605.aspx
