Friday I’m in Love – Hög HR på Himmelriket
Det går dåligt nu. Vad passar då bättre än en väl avvägd dos självförhärligande? Himmelriket är den bästa av himlar.
BADONG, BADONG, BADONG, BADONG.
Nej, det är inte trumman som håller takten för läktarsång, det är ljudet av en alldeles för hög puls. Min egen, den på Himmelrikets forum, sociala medier. Till och med spelprogrammet utmärks just nu av max HR.
Även om det där trycket över bröstet mest är obehagligt är det påkallat att framhålla att hjärtat inte bara är en mekanisk pump. Det är också där kärleken sitter, vilket passar särskilt bra att påminna om idag – Friday I’m in Love, you know.
Härom månaden blev jag tillfrågad om att medverka i en antologi för forskning om sportjournalistik. Det blev till ett kapitel om supporterjournalistik, där medieforskaren Jesper Enbom och jag jämförde Liverpool-podden The Anfield Wrap med – Himmelriket.
Sportjournalistiken i stort har en historia av låg status som journalistisk genre.
Supporterrörelsen i stort har en historia av låg status som social rörelse.
Idag skulle jag säga att sportjournalistiken i många avseenden blivit en föregångare i relation till etablerad finjournalistik som nyhetsbevakning. Sportjournalisten har alltid bejakat att det vid sidan om att återge och förklara vad som händer handlar om underhållning. På gott och ont har detta blivit framträdande även i till exempel den politiska journalistiken, som både skildrar Kristdemokraternas program för den ena eller andra samhällsfrågan och partiledarens konflikt om ett husköp. Det går möjligen att säga att det senare har en politisk relevans, men framför allt är det ju bara kul att läsa om Esbjörn.
Den supporterjournalistik vi ser idag har rötter i de Fanzines som uppstod på 80-talet. Sedan har det förstås hänt massor i och med teknikutveckling, internet och allt som underlättar för vanliga människor att producera och sprida material.
Det går att se supporterjournalistiken som en form av medborgarjournalistik, något högst värdefullt i ett demokratiskt samhälle. Särskilt tydligt har detta varit i samband med omvälvande samhällskriser som till exempel den arabiska våren 2011, då spridning av information via sociala medier spelade en central roll. Men i det lilla är också enskilda personers bloggar eller Youtube-kanaler betydelsefulla komplement i ett medielandskap som annars i stort domineras av kommersiella krafter.
Vid ett seminarium om antologin menade Göteborgs-Postens sportchef Joakim Magné att supporterjournalistik ändå inte kan ses som riktig journalistik, inte minst då den så tydligt är partisk.
Där håller jag inte helt med. Är GP helt neutrala till hur det kommer att gå för Sverige i de kommande matcherna i Nations League? Kommer man att ägna lika mycket uppmärksamhet åt MFFs prestationer som Göteborgslaget Häckens i efteranalyserna av den match vi ser fram emot på söndag?
Kärlek gör oss heller inte oförmögna till kritik – det vet alla som läser på sociala medier när det gått dåligt för vårt lag.
Det går att berätta om händelser på ett sakligt sätt, även för den som är partisk. Det går också att fråga sig om det ens är möjligt att vara sympatilös – vill vi ha en sportjournalistik som är klinisk hjärtdöd?
Förresten har vi supportrar en edge – vi har vår kollektiva intelligens. Den framträder tydligast i Himmelrikets forum. Många kloka och kunniga personer bidrar, och tillsammans kan analyser av skeenden bli högst kvalificerade – även om det gäller att ha förmågan att skilja agnarna från vetet.
För tiotalet år sedan uppmärksammades Flashbacks forum för grävande insatser och nya avslöjanden om bland annat en fuskande naturfotograf. Det ledde till nomineringar, vinster och hedersomnämnanden för flera journalistiska priser. Ett klockrent exempel på just kollektiv intelligens.
Minns ni nyheten om att Malmö FF förlorat 19 miljoner kronor på misslyckade affärer i en skidanläggning i Sälenfjällen? När storyn först spreds blev det genast hög puls på vårt forum. Det svingades åt litet olika håll. Men bara på ett par timmar hade forumet landat i att nyheten inte stämde. Där låg Himmelriket före alla professionella journalister och de slutsatser som dragits av supporterintelligensen bekräftades av klubben själv senare samma dag.
Härmed landar vi i en högst objektiv slutsats:
• Malmö FF är inte bara det lag som spelar bäst.
• Vi är också de supportrar som vet mest.
*För den som vill läsa mer om sportjournalistik i allmänhet eller supporterjournalistik och Himmelriket i synnerhet går den antologi jag nämner att beställa eller ladda ner gratis Institutet för mediestudiers hemsida.
*De har också en Youtube-kanal där det går att titta på det seminarium som hölls med utgångspunkt i antologin.
