Friday I’m in love: Landslagsuppehåll testar supporterskapet i oss
Om långa landslagsuppehåll i det allsvenska spelschemat, om en olustig Hugo-gate och om vår abstinens efter “riktig” fotboll. Som nu har kommit till sin ända.
Jag börjar med ett förtydligande; dessa Friday-texter, som kallas Friday I’m in love, ska egentligen vara kärleksfulla och positiva. Och även om jag kommer att börja lite åt det negativa hållet, så blir det en positiv avslutning. Så sitt lugnt i båten.
Nu kör vi…
Några gånger varje allsvensk säsong infaller dessa så kallade landslagsuppehåll.
Varför har vi dem egentligen? Innan var och varannan svensk spelare skulle ut i Europa och testa vingarna kan jag fatta det, när de bästa fortfarande spelade hemma i Allsvenskan. Men nu?!
För handen på hjärtat - hur många spelare i de allsvenska lagen spelar egentligen i ett landslag? I MFF var följande spelare nyligen uttagna till landslagsspel:
- Sergio Peña
- Nils Zätterström
- Hugo Bolin
- Otto Rosengren
- Elison Makolli
- Adrian Skogmar
- Daniel Gudjohnsen
Vi står inte och faller med någon enskild av dessa spelare. Och det är ju inte så att alla dessa skulle starta samtidigt i vårt A-lag. Just nu är det på sin höjd Peña och Zätterström som är startande; övriga är snarare avbytare, om ens det.
Utan att ha kollat speciellt noga tror jag inte att de övriga allsvenska lagen heller står och faller med de spelare som nu eventuellt skulle vara kallade till något landslag.
Så varför har vi då landslagsuppehåll?
Det vore väl en sak om Sverige hade ett någorlunda bra landslag, som var något att räkna med och som gick till EM- eller VM-slutspel. Men nu harvar vi runt i C-divisionen av Nations League; och spelar heta matcher mot Estland hemma inför knappt 15.000 åskådare. På en arena som tar 50.000 där översta etage är avspärrat med tygsjok.
Nej, tacka vet jag Allsvenskan.
Så vad gör vi istället?
Laddar, peppar och njuter av annat MFF-relaterat material.
Frossar i gamla klipp från tidigare matcher och spelarintervjuer som MFF lämpligt nog lägger upp på MFF Play, köper biljetter och planerar EL-resor till Tjeckien, Ungern, Azerbajdzjan och Turkiet, hetsar de andra lagen som inte kan fylla sina arenor och tar ställning för Hugo Larsson i en dokusåpaliknande landslagssoppa som mest är blaskig.
Och, vi ska inte glömma bort att glädjas åt och njuta av damlaget som stormar fram emot en direktplats till Allsvenskan. Ni som kan - gå och stötta tjejerna resten av säsongen. De behöver all pepp som finns att frambringa. Första chansen himma på stadion imorgon lördag kl 14 mot Gamla Uppsala.
Det är under landslagsuppehållen som supporterskapet testas på riktigt, och det är då vi inser hur mycket vi älskar Malmö FF, och hur mycket vi brinner för vårt lag.
På söndag kl 14 bänkar vi oss igen - på plats, på puben eller framför TV:n hemma. Vi spelar mot AIK borta på Jordgubben!
I dag för 8 år sedan publicerades denna nattliga reflektion efter en seger mot IFK Göteborg. “Jag minns också de gånger jag själv vandrat hem efter förluster och försökt ingjuta mod i mig själv, så som de här tre-fyra personerna nere på gatan gör.”
Dagens låt är Hate this town med Mariel Buckley, en kanadensisk countrymusiksångare och singersongwriter från Alberta, som igår besökte Mariefred för en spelning. Jag var där och det var så bra.
Med det tar vi fredag. Trevlig helg på er!
PS. Tänkte ni på att Lewicki inte var med i gårdagens skadeuppdatering. Lide gytt.
