Friday im in love - Värdegrund
Återigen har epitetet ”kriminella MFF”, ”omoraliska MFF”, ”pedofilerna” blivit aktuellt för klubben Malmö FF. Att det är supportrar till våra motståndare som uttrycker ovanstående tas saken lite mindre på allvar men faktum kvarstår att Malmö FF är en klubb som har problem med hur dess anställda agerar utanför planen.
Bakgrund:
Vi behöver inte gå tillbaka till premodern-era för klubben även om det redan tidigt 2000-tal förekom personer i klubben som antingen dömdes eller var misstänka för brott. Om vi pratar i relativ närtid har vi en spelare som blir dömd för sexuellt utnyttjade av barn 2013, ett nyförvärv som innan övergången gjort sig skyldig till våldtäkt mot barn och dömdes till fängelse i två år, en spelare som under lång tid lidit av spelberoende och som numera är avstängd från att spela fotboll som en konsekvens av matchfixning, vi har en spelare som var påstådd familjefar som samtidigt skickade bilder på sitt könsorgan till supportrar på sociala medier, vi har en spelare som 2023 blir dömd för grovt rattfylleri. Utöver detta var det den berömda ”tårta-gate” med en naken kvinnan i samband med första händelsen som nämns i texten.
Anledningen till att detta blir aktuellt igen är för att en spelare i Malmö FF i dagsläget när texten skrivs är misstänkt för grovt narkotikabrott efter att blivit stoppad av polis i Malmö tillsammans med två andra personer.
Det är äpplen och päron när vi ser till vilken typ av brott som nämns ovan och givetvis likställer jag inte våldtäkt mot barn och ett spelberoende. Dock ser jag ett mönster och att det nästan alltid handlar om spelare i Malmö FF.
Nuvarande situation
Om vi tar den aktuella situationen där någon faktiskt blev dömd sa klubben följande på den officiella hemsidan efter dom:
” NN dömdes i dag för grovt rattfylleri och olovlig körning. Påföljden fastställdes till villkorlig dom samt 50 timmars samhällstjänst. Malmö FF ser ytterst allvarligt på händelsen och har sedan tidigare vidtagit disciplinära åtgärder i frågan. NN har vid upprepade tillfällen framfört så väl ursäkter som ånger för sitt handlande. Redan innan huvudförhandling erkände NN sig skyldig till rattfylleri och NN kommer inte att överklaga domen. Efter Malmö FF:s tidigare disciplinära åtgärder och rättsväsendets nu meddelade dom kommer föreningen inte att vidtaga ytterligare åtgärder”
Klubben är rak i sin kommunikation utåt, har tagit ställning i frågan och spelaren har bestraffats på ett sätt som klubben anser vara tillräckligt. Vad gemene man anser vara rätt straff eller inte spelar egentligen ingen roll för att MFF som arbetsgivare har dels ett ansvar mot arbetstagaren, dels en möjlighet att bestämma påföljden själva utöver själv straffet som rättsväsendet delar ut.
Detta är inte en krönika om att MFF ska straffa spelarna hårdare, markera offentligt eller rent av sparka ut spelaren från föreningen. Det jag ställer mig frågande till är om Malmö FF behöver lägga om sitt arbete kring värdegrunden och hur klubben arbetar med spelarna. Det handlar inte enbart om spelare som inte kommer från Sverige utan det handlar också om spelare från Sverige eller till och med som är fostrade i klubben.
Av alla personer som är anställda i MFF bör det finnas någon som dels har ansvaret för att allting är korrekt genomfört (ett tillåtet körkort är en sådan sak), att spelarna är medvetna om lagar och regler, att spelarna är medvetna om att deras umgänge kan vara problematiskt, att klubben jobbar ännu mer mot spelberoende.
Det finns inget som specificerar vad en arbetsgivare ska göra i sitt ansvar för sina arbetstagare. Det finns ett arbetsgivaransvar och det är arbetsgivaren som ska ta fram en policy och rutiner kring hur arbetsmiljöarbetet ska fortskrida. MFF är inte en vanlig arbetsgivare, det är rätt få arbetsgivare i samhället där du utför ditt jobb inför 20.000 på läktaren och ännu fler framför TVn och blir dömd samt betygsatt i allt du gör. Det gäller inte bara spelarna utan även tränare, sportchef och VD.
Ytterligare en sak som gör arbetsgivaren i detta fall tämligen unik är 51% regeln och allt vad det innebär i förhållande till hur klubben ska skötas, vilka mandat styrelsen och den sportsliga ledningen får och så mycket mer.
Slutsats
I slutändan är det som gör mig så frustrerad är att MFF inte verkat förstå hur viktig deras roll är i att forma spelarna till fungerande medborgare. ”Den himmelsblå vägen” har bevisligen en hel del att jobba på när det kommer till ungdomsspelarna och klubben har definitivt saker att jobba på när det kommer till research kring spelarna samt hur man stöttar den enskilda personen som kommer till Sverige utan att någonsin tidigare har varit här. Jag bortser inte från individens egna ansvar, MFF kan inte hålla handen med varenda spelare som beträder stadions matta MEN jag vill leva efter devisen: ”fool me once, shame on you; fool me twice, shame on me”.
En gång kan hända den bästa, två gånger är en vana, tre gånger så har vi ett allvarligt problem.
MFF har ett ansvar som vida överstiger det av en vanlig arbetsgivare, det är dags att kräva ansvar av MFF att visa vad klubben faktiskt gör för att hjälpa ungdomarna på väg in i proffslivet, vad klubben gör för att underlätta integrationen för spelare som kommer utanför Sveriges gränser och vad klubben gör för att stötta spelare som faktiskt hamnat i kläm före, under och efter karriären.
Veckans låt får beskriva MFF i nutid och dåtid, en hiphop klassiker utan dess like
Idag för trettiosju år sedan föddes Johan Dahlin i Trollhättan. Den största vi haft sedan Janne Möller.
Grattis Johan!
