Friday I’m in love: Vilken jävla säsong vi gör
Om kanske den bästa MFF-säsongen någonsin, en dubbel, fantastiska tifos, publikrekord och flera unga egna spelare som fått och tagit chansen.
Det har gått nästan två veckor sedan vi fick guldmedaljer och Sven-Lennart till oss och jag har hunnit reflektera en del. Det är inte utan att jag slås av insikten att vi har haft en sjuhelsikes säsong - alla kategorier.
Redan i de första matcherna på försäsongen såg vi att det fina spelet från 2023 satt kvar i killarna. Dessutom gjorde AC matchdebut efter sin långa skadefrånvaro i första träningsmatchen mot Silkeborg den 25 januari i Lund. Han fick 30 minuter och det var en glad och nöjd AC som stegade av planen till publikens jubel i den kalla januarispolen. AC spelade alltmer och mot slutet av säsongen spelade han flera gånger hela matcher. Det stod klart att det var samma gamla AC som var tillbaka.
I gruppspelet i Svenska cupen som inleddes i februari 2024 vann vi mot Öster och IFK Luleå och spelade oavgjort hemma mot Varberg. I och med det fick vi möta IFK Norrköping hemma i kvartsfinal, som vi vann med 5-2. Halmstad stod för motståndet i semin och vi vann med 2-0. Därmed ställdes vi mot Djurgården i cupfinal, där vi vann med 4-1 efter straffar. Jakten mot dubbeln var inledd.
Apropå cupfinalen, grym stämning, och vilket tifo MT96 fixade där, och många andra matcher. VI är lyckligt lottade att ha en sådan tifogrupp som ligger i absolut framkant och leder utvecklingen på den svenska tifoscenen. Det började stenhårt i den första allsvenska hemmamatchen för säsongen med Möllan-tifot som uppmärksammades över hela världen. Läs mer om detta i december i en av våra Årets-texter.
Flera av våra spelare har gjort fantastiska insatser under året, och varit uttagna till landslagsspel, bland annat Sergio Pena, Derek Cornelius, Hugo Bolin, Sebastian Nanasi och nu senast Nils Zätterström. Det, och vårt spel i de europeiska cuperna har gjort att våra spelare (tyvärr) är hett eftertraktade bland Europas klubbar. Det stod tidigt klart att vi (sannolikt) skulle tappa Nanasi i sommarfönstret, men väl där gick det snabbt och vi tappade även Derek Cornelius. Många tyckte det var dumt att släppa två av seriens absolut bästa spelare precis innan sommarens Europakval men det gick ganska ok ändå. Inga exakta summor har kommunicerats men det sägs att vi sålt spelare för runt 185 MSEK under året (inkl försäljningen av Noah Eile tidigare under säsongen). Det är rekord för MFF.
På tal om Nanasi, inte bara gjorde han det bra i MFF, han har börjat starkt även i sin nya klubb Strasbourg i franska ligan. Dessutom vinner han den allsvenska assistligan, trots att han bara spelade halva säsongen. Vet inte om det säger mest om Nanasi eller om de andra spelarna…
Europakval ja, ambitionen var ju så klart Champions League-spel. Hade vi behållit Nanasi och Cornelius hade vi nog klarat det, men Europa League är bra. Vi bygger (ännu mer) rutin och erfarenhet, och det kan gå att spela till sig ytterligare två segrar för att då troligen säkra en plats i slutspelet.
Men det viktigaste för oss, och det vi bygger hela verksamheten kring, är så klart Allsvenskan. Det är grunden och det som ger oss möjlighet till europeiskt kval. I år har vi legat i topp varenda omgång - 30 omgångar i rad har vi legat etta i den allsvenska tabellen. Det är ett styrkebesked som få andra segrare har mäktat med. Guldet säkrades hemma mot IFK Göteborg i den 28e omgången, och vi stannade till slut på 65 poäng. Det gör ett snitt på 2,17 poäng per match. Dock är det inte rekord. 2010 fick vi 67 poäng, samma fick AIK 2018. Poängskillnaden ner till tvåan Hammarby blev 11, som är den största sedan 16-lagsserien infördes. Det har vi bara slagit själva; säsongen 1949-50 vann vi med 15 poängs marginal.
Vår egen plussmålskillnad var 42 i år. Det är det bästa på sisådär 50 år.
Med det Allsvenska guldet har vi också tagit dubbeln i år. Lide gytt.
Tack vare bra spel och att vi legat i topp från dag 1 i Allsvenskan har vi i år slagit vårt eget publikrekord på Eleda stadion. Enligt fotbollsekonomen Anders Norlén har MFF i år spelat 26 matcher på hemma plan (AS, SC, Europa). På samtliga dessa matcher har vi haft 447 978 besökare. Det ger ett totalt snitt på 17 230 på dessa. Fast då har vi kvar att spela mot Galatasaray hemma den 12 december, så det kommer diffa något efter det.
Om vi tittar på enbart de allsvenska hemmamatcherna är publiktotalen 304 095, vilket ger ett snitt på 20 273 personer. Det är det bästa allsvenska hemmasnittet någonsin för Malmö FF. Någonsin.
Dessutom har Malmö i år haft den högsta lägstapubiken av alla lag under året. Bra där publiken.
På grund av det digra matchandet, och för att det är ett av hans uppdrag, har Henrik Rydström dessutom, och ganska framgångsrikt, skolat in och spelat flera juniorer och akademispelare i truppen under året. Hugo Bolin kom tillbaka från utlåningen till Degerfors förra året och har mer eller mindre varit ordinarie under säsongen. Den som tagit störst kliv under säsongen är ju annars Nils Zätterström. Förra året röjde han runt i U19-serien. I januari 2024 flyttades han upp till A-truppen, i juli gör han sin första allsvenska start och mål (segermålet mot Sirius borta i 86e minuten), i augusti gör han det viktiga 3-3-målet borta mot PAOK i CL-kvalet och i november blir han uttagen till A-landslaget. Snacka om resa.
Dessutom har Zakaria Loukili, Adrian Skogmar och Elison Makolli fått en hel del speltid och tagit viktiga kliv i sin utveckling.
Malmö FF har heller aldrig spelat så många tävlingsmatcher som i år; 51 stycken med cup (7), AS (30) och Europa (14) kommer det bli. Dessutom är det 31 spelare som har fått speltid i A-laget, 25 spelare har startat minst en match, och 20 spelare har spelat minst en hel match (90 minuter). 20 av spelarna gjorde poäng, varav 16 gjorde mål. Otto Rosengren blev den sista att damma in ett mål i år.
Avslutningsvis, det är inget av de andra femton lagen som har plusstatistik mot oss i år. Vi går plus mot alla, flest poäng har vi t ex mot diffen, sex stycken, liksom mot Halmstad, Norrköping och IFK Göteborg. "Sämst" (tre poäng) har vi mot Sirius, Elfsborg och Mjällby. Övriga lag har vi fyra poäng mot.
Så, vilken säsong vi har haft. Och inte bara det - vi har vunnit guld sju av de senaste tio säsongerna.
Jag vill också passa på och nämna Sören Rieks, som fick avsluta sin spelarkarriär när han själv kände att det var dags. I sista hemmamatchen mot BP fick han inte bara starta utan gjorde det som kapten. När han byttes ut i den 85:e minuten till stående ovationer blev det lite fuktigt inte bara i hans egna ögon. Det unnade jag honom.
Och den 13:e november, på kvällen, kom beskedet många av oss önskade. MFF förlänger med Oscar Lewicki. Helt rätt. Även om han kanske inte är någon given startspelare i MFF 2025 så håller han fortfarande hög kvalitet. Han har så mycket fotboll i sig och med tio år i MFF vet han vad det innebär att spela för MFF. Tillsammans med Ponne och AC är han vår starkaste kulturbärare just nu. Därför är det helt rätt att förlänga med Lewicki.
Med allt det sagt, chilla alla gnällspikar - Malmö FF gör en av sina bästa säsonger någonsin. Sitt still i MFF-båten och njut istället.
Sarr vi!
I dag för 5 år sedan publicerades en av mina första texter här på Himmelriket, efter en resa till Schweiz och vår bedrövliga EL-match mot Lugano. Grejen med texten var inte så mycket matchen - utan att morsan var med. Och farsan.
Det är en galen värld vi bor i - i så många avseenden. En dömd galning kan bli president i USA, krig rasar och vi håller på och bränner upp vår planet.
Dagens låt är därför Mad world med Curt Smith från Tears for Fears, tillsammans med dottern Diva, inspelad under coronapandemin.
Med det tar vi fredag.
PS.
Som vanligt kommer ännu mer om året som gått under hela december månad här på Himmelriket i våra Årets-texter. Vi börjar direkt den 1 december med en text om… Det får du se då.
