Gästkrönika: En demokratisk fotboll för alla
Snart är det dags för årsmöte i Malmö FF. Tony Ernst är en av de som står bakom en motion om att backa IFK Göteborg i deras inlämnade motion för att bevara 51%-regeln på RF-nivå. Här förklarar Tony varför han anser att frågan är så viktig för MFF, fotbollen och föreningsdemokratin.
Bara ett axplock nyheter från fotbollsvärlden under de senaste tolv månaderna:
· I Wales bestämde den malaysiske ägaren att hans lag, Cardiff City, skulle byta färg; efter att ha spelat i blått i hundra år skulle man nu skifta till rött, dessutom var det dags att byta ut blåsångaren i emblemet mot en röd drake, bättre anpassad till den asiatiska marknaden
· I Skottland flyttades klassiska Glasgow Rangers FC ner fyra divisioner på grund av bland annat skatte- och momsskulder i miljardklassen
· I Spanien utestängdes Malaga CF från fyra års kommande Champions League- och Europa League-deltagande eftersom man inte klarat av att betala spelares löner
· I England ligger anrika Portsmouth FC fortfarande och balanserar på kanten till konkurs efter flera års vanstyre av lättsinniga ägare, vilken dag som helst kan klubben försvinna
· I Italien stängdes ett hundratal spelare av och ett femtiotal klubbar fick antingen böter eller poängavdrag i den spelskandal som gick under namnet »calcioscommesse«.
Den gemensamma nämnaren för alla dessa fall? En bolagiserad fotboll där pengarna styr och medlemmarnas makt är borta. Och då har jag inte ens börjat fundera på den stora spelskandalen som uppdagades härom månaden av Europol, där hundratals matcher över hela Europa alltså ska vara uppgjorda.
I Sverige hör vi oftast att det skulle vara vi supportrar som är fotbollens stora problem. Vi bråkar och stökar, vi håller på att ödelägga fotbollen. Inget kunde vara felaktigare. Det som håller på att förstöra sporten vi älskar är män med makt, kapitalstarka intressenter, despotisk styrning.
I det hart när enda landet idag – Tyskland, givetvis – där fotbollen fortfarande är en succé med välfyllda läktare, hög spelkvalitet och sund ekonomi så är föreningsdemokratin cementerad. Ett sammanträffande? Nej. Om fotbollen sköts på ett demokratiskt sunt vis så har vi mycket större chans att också få behålla sporten sund. Det är egentligen inget konstigt, det är samma sak i samhället i stort. En väl fungerande representativ demokrati där de som är valda kan hållas ansvariga för det de säger och gör fungerar såklart bättre än om vi låter de med mest pengar styra.
Jag har – tillsammans med nio andra MFF-medlemmar – lämnat in en motion till det kommande årsmötet. Den finns att läsa HÄR
Malmö FF:s styrelse har yrkat avslag. Deras kommentar till varför finns att läsa HÄR
Nu ska jag förklara varför jag fortfarande tycker att det är en bra idé att rösta igenom denna motion.
Jag vill alltså att vi ska backa IFK Göteborg i deras inlämnade motion för att bevara 51 % -regeln på RF-nivå. Jag vill detta av tre anledningar. Vi tar dem i tur och ordning.
1) Först och främst så är den »IdrottsAB-utredning« som lagts fram till RF:s stämma av en arbetsgrupp bestående av bland annat Lars-Åke Lagrell antagligen det sämsta analytiska arbete på den här nivån i svensk historia. Att kalla det här för en demokratisk process är skrattretande, man har exempelvis valt att avstå från att prata med supportrar, föreningsfolk eller överhuvudtaget några som är positiva till ett bevarande av föreningsdemokrati. Man har alltså inte tagit det uppdrag man fick av RF på allvar. Ska vi sälja ut hela den svenska idrottens själ så bör det i alla fall vara till ackompanjemang av en bättre utredning.
2) För det andra så är hela processen en avdemokratisering av den svenska idrotten. Man fejkar omsorg om de enskilda idrotterna och säger att man bara vill lyfta ner frågan till de separata specialförbunden, när man i själva verket vill slå sönder över hundra år av demokratiskt idrottande i Sverige. Den svenska idrottsrörelsen har haft en viktig del i att skapa ett demokratiskt Sverige; det fanns föreningsdemokrati inom idrotten långt innan vi hade allmän rösträtt i landet. Det finns också flera regler som ligger på RF-nivå som ingen skulle våga peta i: dopingen, jämlikheten och så vidare.
3) Och för det tredje så försöker fotbollen febrilt att framstå som eniga i den här frågan när sanningen är att man är djupt oeniga. Det är Svenska Fotbollförbundet som varit drivande i att försöka få bort 51 % -frågan från RF. Och man har hela tiden hävdat att »hela fotbolls-Sverige« är med på det. Detta stämmer inte. Samma drivande krafter som alltså två gånger tidigare utan öppen process försökt ta bort föreningsdemokratin är nu igång igen. Varför ska vi lita på de här herrarna? Det borde ligga i Malmö FF och dess medlemmars intresse att visa på sanningen.
Det här är något som de flesta MFF:are borde kunna skriva under: att den svenska idrotten även framgent ska vara medlemsägd. Såväl äldre FV-bröder som det yngre Supras-gardet och alla däremellan. Det här borde vara en fråga som enar oss. Vissa av er har kanske svårt för just mig, tycker kanske att min persona står i vägen och vill inte stödja en motion som jag har skrivit? Det har jag förståelse för och kan sympatisera med. Ändå måste jag be er att se bortom detta den här gången; den här frågan är alltför viktig för att enskilda antipatier ska få lov att styra.
Andra kanske tycker att det är segt att ställa sig bakom en motion som det står IFK Göteborg på. Och att det inte hjälper att Elfsborgs IF, Helsingborgs IF, AIK, Djurgårdens IF med flera också har lämnat in motioner som liknar den vi skickat in, villiga att stödja IFK Göteborg. Jag förstår även detta. Men om det ska bli någon rätsida på det här så måste vi våga backa även våra sportsliga fiender. När det sen blir matchdags i allsvenskan så ser jag gärna – ja, mer än gärna, det är till och med vår förbannade plikt – att vi återupptar vår rivalitet med ovan nämnda klubbar.
Läser man MFF:s styrelses kommentarer till vår motion så ser man också att de menar att de själva faktiskt föreslagit starkare skydd för föreningsdemokratin. De hänvisar självfallet till debatten på årsmötet 2011 där ett stadgeförslag diskuterades. Här måste jag – för säkert tusende gången – förklara att våra antipatier den gången handlade om det onödiga i att peta i hundraåriga felfria stadgar. Malmö FF har redan ett fullgott skydd mot bolagisering; det krävs alltså två varpå följande årsmöten, bägge med två tredjedelars majoritet, för att ändra i MFF:s stadgar. En inskrivning som stipulerade att »MFF ska äga röstmajoritet vid eventuell bolagisering« gör ingen skillnad, den kan plockas bort i samma andetag som en bolagisering genomförs.
Jag tror nu inte att Malmö FF:s styrelse har planer på att bolagisera. Det är inte det frågan handlar om. Det handlar om att stå upp för idén om att den svenska idrotten är demokratisk, oavsett vilken sport man utövar och oavsett hur mycket pengar man har. Genom att inte aktivt ta ställning för föreningsdemokratin ger man sitt tysta godkännande till de krafter som vi upprepade gånger har sett skiter i demokratiska processer och oss föreningsmedlemmar. Så frågan är: ska vi tillåta detta?
Kanske är jag mest besviken på att MFF i den här viktiga frågan springer och gömmer sig bakom en svävande idé om att »alla specialförbund och klubbar ska få välja själv«. Det är inte det Malmö FF jag är van vid, det MFF som jag växte upp med. Vi brukade gå i förgrunden, vi var någon att hålla i handen när stormen röt. Vi var fyrbåk i våldsamt väder.
Nu känns det mest som att fotbollen är en »produkt« och vi supportrar »konsumenter« och att gå i fronten för att bevara de svenska fotbollssupportrarnas lagstadgade demokratiska rättigheter verkar vara en omöjlighet. Det tycker jag är utomordentligt trist.
Det är årsmöte fredagen den 8 mars klockan 19.10 i Restaurang 1910. Jag kommer att vara där och propagera för att min motion om att Malmö FF ska backa IFK Göteborg i frågan om 51 % -regelns bevarande på RF-nivå. Jag skulle uppskatta om du som är medlem i Malmö FF också var där och stöttade mig.
// Tony Ernst
