Gästkrönika: En vädjan till våra ultras
Gästkrönikören Peter Andersson hoppas på en förändring på läktaren.
Jag minns det som igår. Den där dagen då min pappa tog med mig på match för första gången. Året var 2001 och jag var tretton år. Det var en fantastisk inramning. 17 100 åskådare hade tagit sig till Stadion för att se Malmö FF:s återkomst i den högsta serien. AIK stod för motståndet och Zlatan spelade huvudrollen då han gjorde båda målen i matchen som slutade 2-0.
Sedan den dagen var jag fast. Året därpå hade jag årskort på Norra läktaren och började ganska snart även att åka på bortamatcher. Förutom Zlatan har jag fått uppleva fem SM-guld, två Champions League-slutspel och ett Europa League-slutspel. De sportsliga framgångarna till trots - det som imponerat mest på mig under dessa år är den fantastiska malmöitiska läktarkultur som vuxit fram. Det enorma tryck vi hade under kvalmatcherna i Champions League framkallar fortfarande gåshud vid blotta tanken. Alla fantastiska tifon och mäktiga pyrotekniska arrangemang. Är så stolt över att vara medlem i MFF-familjen.
Den senaste tiden har jag dock börjat irritera mig alltmer på mina medsupportrar. Jag störs av att det hela tiden är flaggor uppe som skymmer sikten och gör att jag många med mig missar alltför mycket av det som sker ute på planen. Jag upplever att den tidigare så fina tajmingen från våra ultras, då man viftade med flaggorna vid spelavbrott och andra lämpliga tillfällen, är som bortblåst. Nu är flaggorna uppe ideligen och man verkar inte bry sig ett dugg om att vi tusentals andra som står bakom missar både mål och annat.
Missförstå mig inte nu, jag menar inte att det inte ska finnas flaggor på läktaren. Och jag har inte mycket till övers för de som står och skriker "ner med flaggorna för helvete". Ett sådant beteende leder sällan till något positivt. Tvärtom så älskar och beundrar jag er för allt ni bidrar med till vår läktarkultur. Utan er hade det inte varit detsamma att gå på fotboll och man hade lika väl kunnat sitta hemma framför teven istället. Jag försöker att visa min uppskattning och stötta er genom att köpa tröjor, gå på parkhäng, etc.
Men jag efterlyser lite mer hänsynstagande till oss andra på läktaren. På samma sätt som ni är måna om oss som står runt omkring när det ska brännas bengaler, då ni nästan alltid är väldigt noggranna med att informera om vad som ska ske. På samma sätt skulle jag önska att ni tog hänsyn till oss när det kommer till flaggviftande. Vill därför vädja till er i ultras att arbeta på er tajming och inte vifta när det luktar målchans. I grunden är vi ju ändå alla där för att vi vill se fotboll.
Tack för mig!
Framåt Malmö!
