Gästkrönika: Malmö FF – mer än en klubb
Nicklas berättar om vad MFF och MFF-familjen har betytt för honom och nu ska han på match.
Jag har i många år funderat på hur och när jag ska skriva denna text. Lika länge har jag funderat på rubriken till texten. Malmö – Mer än en klubb. Det
låter klyschigt och för tankarna till Barcelona. Denna rubrik har dock hängt med i alla dessa år och jag kan inte hitta en bättre mening för att beskriva
denna text.
För cirka 10 år sedan var jag en nykär 22-årig man. Kärleken till Malmö hade funnits där sedan många år tillbaka men nu var jag för första gången
kär i en mänsklig person. Det ska tilläggas att hon också blev väldigt kär i mig, vilket gjorde det hela ännu bättre. Tjejen som jag var kär i och som var kär i mig blev min första flickvän.
Livet lekte och framtiden såg ljus ut tills det plötsligt blev väldigt mörkt en natt i augusti. Min flickvän gick hastigt bort, eller hon gick inte bort, hon
togs bort från oss. Hon blev en av de kvinnor som inte fick leva klart sitt liv på grund av en man som inte klarade av att bli lämnad.
Från skinande ljus till kolsvart mörker. Jag gick ner i ett mörker som jag hoppas att ingen som läser detta behöver besöka.
Vid denna tid var jag aktiv på Himmelrikets forum. Det var här, för drygt 10 år sedan, som jag skrev något i stil med: "Det har hänt något som gör att jag
inte kommer kunna fokusera på Malmö ett tag."
Jag minns inte ordagrant vad jag skrev men desto tydligare minns jag responsen som jag fick. Ett gäng himmelsblåa ficklampor lös plötsligt in i det totala mörkret som jag befann mig i. Jag gick från känslan av totalt avstånd till viljan att röra mig mot det himmelsblåa ljuset. Jag minns Sven Liljegren tillsammans med flera som köpte ett årskort till mig och levererade det med ett antal stärkande ord. Per Welinder, som också är aktiv på Himmelriket, tog kontakt och fixade biljetter till nästkommande match. Jag minns också alla fina meddelanden från forumet och hur min kärlek till Malmö FF växte från att älska ett lag med 11 spelare till att älska ett lag med alla supportrar och gemenskapen runtom.
Jag gick på ett antal matcher detta år och kände glädje, något som var väldigt svårt annars att känna vid denna tid.
Det gick ett tag och rättegången stundade. Vi närstående hade en idé att trycka upp tröjor med bild på min flickvän. Vi ville ha dessa för att visa upp
henne som levande under rättegången. Utan kontakter vände jag mig till Malmö FF och fick än en gång hjälp och stöd. Jag fick mail till CA
Anderssons tryckeri (numera Åtta45) och de löste allting åt oss. Jag har i nästan 10 år funderat när och hur jag ska tacka alla dessa
supportrar och klubben som stöttade och uppmuntrande. Varför gör jag det nu undrar ni kanske?
För cirka 3 veckor sedan köpte jag två biljetter till matchen hemma mot Kalmar FF som spelas ikväll.. En till mig och en till min 5-åriga dotter. Hon ska få gå på sin allra första match och det finns inget som gör mig stoltare. Jag lyckades, lyckades ta mig upp från mörkret men jag var inte ensam. De himmelsblåa ficklamporna som lös in mörkret bär jag med mig för evigt.
Malmö FF är verkligen mer än en klubb.
