Guillermo Molins i Kina: Exklusiv intervju
- Flåset är tillbaka och jag känner mig precis som när jag var i Real Betis 2013. Orkar 90 minuter utan problem och jag märker att jag tål rejäla smällar.
Det är nu tre månader sedan Guillermo Molins togs emot – med blomsterkvast! – på Beijings flygplats och strax efter drog på sig den orange-svarta tröjan. Sedan dess har inte minsta livstecken kommit ut i offentligheten från MFF-ikonen Molins. Inte en enda stavelse har finmedia lyckats klämma fram. Den enda rapportering som över huvud taget gått att uppbringa har Himmelriket stått för. Det är med stor stolthet Himmelriket nu även kan presentera en exklusiv intervju med Guillermo Molins!
Jag har haft kontakt med Molins via sociala medier en tid och har förstått att det är högst medvetet som han hållit låg profil sedan han lämnade Sverige. Nu närmar sig dock sista matchen i den orange tröjan och jag undrar om det kanske börjar bli dags för lite högre svansföring?
Det är med förhoppningen att få svar på det och gärna också få ställa några andra frågor som jag tar modet till mig och ber om en intervju.
– Absolut, visst kan du ställa några frågor, svarar Guille. Som om det vore den självklaraste saken i världen och jag känner mig förstås både stolt och hedrad. Dock måste jag erkänna att jag bävade inför uppgiften. Att göra intervjuer är långt utanför min comfort zone och att intervjua Guillermo Molins är stort!
Det är således med viss nervositet jag klickar på mobilnumret som dyker upp i meddelandet från Guille. Det känns overkligt att höra signalerna gå fram, men när luren lyfts är det faktiskt Guillermo Molins som är i andra ändan och jag förstår inte varför jag kände mig nervös alldeles nyss. Guille är lättpratad och genomsympatisk och tiden går fort under samtalet.
Tack för att du tar dig tid att prata med Himmelriket! Det var länge sedan vi fick några nyheter, hur mår du?
– Det är bra, det är riktigt bra! svarar Guille och trots att det är mitt i natten i Kina och han just nattat barnen så låter han oförskämt pigg.
Han berättar att han och familjen bor i en lägenhet ”mitt i smeten” i centrala Beijing.
Lägenhet? undrar jag. Bor inte alla fotbollslag på hotell i Kina?
– Jo det stämmer, men vi utländska spelare har lite privilegier och får välja var vi vill bo. Första veckan bodde jag på hotell, men sedan fixade de lägenhet åt oss.
Guille berättar vidare att det inte gäller bara de kinesiska spelarna utan hela gänget, inklusive tränarstab och massör. De bor på samma hotell, äter tillsammans och tillbringar fritiden tillsammans medan familjerna bara kommer på besök då och då.
– Helt sjukt att leva så, det hade aldrig funkat för européer.
Hur kom det sig att det blev Kina, undrar jag, fanns det andra alternativ?
– Ja det fanns flera andra bra alternativ, både från Europa och från USA, och det var förhandlingar med några av dem. Men när erbjudandet från Kina kom gick allt väldigt fort. Jag hann ta kontakt med Magnus Eriksson, han har ju spelat i Kina och han berättade lite om hur det var. Men den det hade inte behövts, säger Guille med bestämd röst, jag visste själv direkt att det var rätt att skriva på.
Redan dagen efter att budet kom från Beijing Renhe, satt Guille på ett plan till Hongkong och ytterligare någon dag senare var han på plats i Beijing. Han beskriver hur han genomgick en flera timmar lång procedur med rigorösa fystest, mätningar och kontroller. De kollade varenda led, varenda muskel och var extremt noggranna. De konstaterade att allt var jättebra och Guille fick ännu ett kvitto på att kroppen var i toppskick.
– Och nu är flåset också tillbaka, skrattar han. Jag känner mig precis som när jag var i Real Betis 2013. Orkar 90 minuter utan problem och jag märker att jag tål rejäla smällar.
De spelar en helt annan sorts fotboll här, förklarar Guille, och det är något som förvånade honom när han kom till Kina.
– Jag trodde väl att kineserna skulle vara små och snabba och det stämde ju, däremot är de inte alls tekniska. Och det de saknar i teknik kompenserar de med kämpaglöd och krigande! Det smäller på ordentligt och domarna släpper igenom mycket, men ändå är det röda kortet uppe i nästan varje match.
På frågan om tiden i Kina varit som ett väldigt långt – och väldigt välbetalt – träningsläger, skrattar han högt. Jag tolkar det som att det är ungefär så han ser på det.
Efter dryga dussinet matcher – över tusen spelminuter! – som innermittfältare har han levererat mängder med framspelningar, frilägen, ribbträffar och fem distinkta assister.Visst hade jag velat göra några mål, för statistikens skull och för att synas i Sverige. Men jag förstår att det inte har varit min primära uppgift.
– Och viktigast av allt, säger han och blir allvarlig, jag kan lägga en hel skadefri säsong bakom mig.
Språket då, undrar jag, har han lärt sig något på kinesiska?
– Haha, nej det är inte mycket. Jag kan väl säga ”hej” och ”tack”, men inte mycket mer.
Jag undrar hur träningar och matchförberedelser ser ut och Guille berättar att de tränar väldigt mycket. Problemet är att de inte har så bra koll på vilken träning som är lämplig, säger han. Tränaren kan till exempel få för sig att lägga in stenhårda gympass mellan matcherna lite hur som helst, ingen variation i träningen, ingen anpassning till matchprogrammet eller individuella spelare. Med tanke på det känns det ännu bättre att kroppen håller!
Efter en liten stunds tystnad tillägger Guille att de skulle behöva en kille som MFFs Ben Rosen som kunde planera fysträningen.
Det är också lite svårt att snacka taktik inför matcherna. Guille beskriver målande hur tränaren står och förklarar vem han vill ska spela var medan han pekar på tavlan, men där står bara namnen. På kinesiska alltså.
– Även om jag vet hur mitt eget namn skrivs så kan jag ju inte läsa de andras namn! Jag föreslog tränaren att han kanske kunde sätta ut numren i stället, men han förstod inte alls poängen med det, säger Guille och skrattar lite uppgivet.
Till sin hjälp har de utländska spelarna i laget dock två stycken tolkar, en som kan serbokroatiska och en som översätter åt Guille på spanska. Trots det kan det bli lite rörigt, förklarar Guille. Tänk dig själv att spela en match och allt på planen ska gå via tolk. När tränaren skriker något så ska båda tolkarna översätta vad han skriker och sedan skrika samma sak på spanska och serbrokroatiska!
Och ännu svårare är det om jag blir förbannad och skriker på någon, för då ska det ju gå fram och tillbaka till tolken först och hela situationen har redan passerat när den jag skrek åt väl fattar vad jag är förbannad för.
Men inte bara träning och matchförberedelser är annorlunda i Kina.
– Allt, precis allt, är annorlunda här! Bara en sådan sak som maten, man vet knappt vad man äter ibland.
Småskrattande berättar han att både humlor och skalbaggar regelbundet står på menyn innan matcherna och vid något tillfälle fick han tvinga ner något som förmodligen var ormsoppa. Allt för att enligt tränaren ge spelarna särskild styrka.
Om det är gott? Nej, det smakar skit flinar Guille. Men det är bara att tvinga i sig, annars får man inte spela helt enkelt. Tränaren tror stenhårt på att det går bättre om man äter en humla eller något konstigt kryp innan man ska ha match!
På bortamatcherna är dessutom i stort sett all mat som serveras mer eller mindre oätlig enligt Guille och han misstänker att det är motståndarlaget som bestämmer vad som ska serveras.
– Jag är ju extremt noga med vad jag stoppar i mig i vanliga fall, så det brukar bara blir bröd, eller lite pasta utan sås så det blir rätt torftigt. Han uppskattar verkligen att ha familjen på plats och att få äta hemlagad mat till vardags – som omväxling till ormsoppa och pasta utan sås.
Det är nu en match kvar på säsongen i Kina eller, som Guille själv formulerade det, ”90 minuter kvar att samla in” och frågan går inte att undvika; vad händer sedan?
– Jag vet faktiskt inte, helt ärligt så är ingenting bestämt och det känns faktiskt rätt skönt. Det kommer att falla på plats med tiden. För mig är det viktigaste att jag har spelat en hel säsong utan minsta skadekänningar, kroppen håller, flåset är tillbaka och jag har inget som stressar mig.
Det låter onekligen som att man har det rätt gott just nu, när man heter Guillermo Molins!
